Tänkte blogga. Inte idag, utan igår. Hade planer, såg fram emot det. Har väntat länge på just detta. Fast nu har jag huvudvärk, har haft ganska länge faktiskt. Så jag orkar inte. Det vart en del utflykter idag. IKEA t ex. Nödvändigt ont. Något annat som gör ont är min lilla nackspärr som känns av hela tiden. Kan röra mig, men det ömmar. Obekvämt. Som så mycket annat. Viss värk blir man aldrig av med.
Det fanns en tid när jag lade ner flera timmar i veckan, ibland om dagen, på att blogga. Fixa bilder, skriva långa genomgångar om mina dagar – vad som hände och hur jag kände. Med andra sociala medier som Twitter och Instagram sker det ordentliga bloggandet mindre frekvent. Istället för att lägga ner någon större tid på att skriva av mig och dessutom se till att spara mina minnen så lämnar jag numera slattar av mig själv över nätet. Bra eller dåligt? Kanske ingetdera.
Jag har saknat att blogga, men jag finner ingen ro. Alls. Jag har heller inget roligt att prata om. Min närvaro på internet har varit betydligt mindre under den senaste tiden. Det händer mycket annat, på andra sidan skärmen, men det är inget jag känner att jag har möjlighet att dela med mig av. Än. Kanske. Mina prioriteringar har satts på tvären. Inget fel i det, men jag inser ju att mitt liv inte ser ut som det gjorde i början av året till exempel. The good with the bad.
Har varit sjuk sedan i tisdags och har börjat sträck-kolla Sex and the City igen. Är snart klar med tredje säsongen. Installerade Steam igen och fick en kopia av Torchlight 2. Tog mig ett tag att vänja mig vid D3-aktiga kontroller igen sedan jag vant mig vid kontrollerna i Guild Wars 2. Och ja, att jag spelar på PC känns fortfarande som en big deal.
Beställde en svart Nintendo Wii. Den är ju ganska billig nu eftersom Wii U släpps senare i år. Redan, liksom? Har annars ingen koll på vilka spel som släppts eller kommer att släppas. Förhandsbokade Ni no Kuni but that’s about it. Och nu fick jag hicka. 😛 Bäst jag lägger mig då.
I filmen Take This Waltz talar huvudpersonen under en kort stund om sin melankoli. Hon beskriver hur hon ibland kan se en strimma solljus landa på ett visst sätt på trottoaren och allt hon vill göra då är att gråta. Jag förstår den känslan – mer än jag vill erkänna.
Jag ser mig själv som en känslomänniska. Minns vissa av mina tidigaste minnen lika klart och tydligt som om de hände igår. Oftast har det att göra med stunder då jag var överlycklig, eller när jag var som ledsnast. Tyvärr kommer jag mer ofta ihåg de dåliga stunderna. Varför vet jag inte. Kanske har jag en smula självplågare i mig också.
Det krävs inte mycket för att jag ska bli eller känna mig ledsen. Sänkt. Har aldrig sett mig som high maintenance, men jag kanske är det, på mitt eget lilla vis. Jag vill ha vissa saker, önskar mig dem. Nu talar jag inte om materiella ting, utan om något så enkelt som SMS. Jag vill ha ett visst språk, jag behöver att höra saker på ett visst sätt för att jag ska kunna förstå dem – ta dem till mig. Jag kan titta på en mening och förstå att den är välmenande på alla sätt och vis, men för mig kunde den lika gärna vara en spark i skrevet, för den säger inte det jag behöver höra. Det som matar min själ. Så jag blir ett tomrum.
Och jag måste säga att jag känner mig så ganska ofta. Som ett förbannat tomrum. Som ibland kan pressa fram lite tårar. Och det är en skitsak att vara ledsen över. Jag förstår det. Precis som Margot i Take This Waltz inser att det inte är nåt fel på solstrålen som lyser så fint. Men den gör henne ledsen ändå. Hon är melankolisk. Och då kan även vackra ting få en att gråta. Som kärlek.
Även om jag kan bli ledsen och nedslagen för småsaker så kan även små små ting göra mig oändligt lycklig. Som att vara vaken 20 minuter extra för att titta på nån rolig video. Eller krama ett gosedjur. Eller dricka en kopp te. Eller ta en promenad i regn. Eller somna in till en god natts sömn medan nån håller min hand. Så jag är nog inte helt förlorad.
Kanske handlar det mera om att våga be om saker. Jag är inte en öppen bok, långt ifrån, men jag berättar mer än gärna min historia för den som vill lägga den tiden. Ibland kanske jag tar upp samma sak i flera kapitel, fast från olika vinklar. Så länge jag vet att det finns nån som lyssnar så kommer stegen kännas lättare och bördan kommer lyfta. Första steget var att skriva det här.
Den här söndagen kommer gå till historien som en av mina mest produktiva. Jag hade ställt klockan på 8 imorse, men vaknade hela fyra minuter innan alarmet startade. (Detta berodde mest på de sjuka drömmarna jag hade. Jag stod i en folkmassa och allt gick i slow-motion samtidigt som en man hade sina armar om mig och det kändes som att han delvis tafsade och delvis ströp mig. :/ Jag hade svårt att andas i drömmen och vaknade ganska andfådd. Jobbigt. Innan dess hade jag drömt om en kvinna som försökte ta sig in i en butik där jag förvarade saker och jag hade gömt mig vid ingången för att filma hennes tveksamma försök att gå in. Det var alltså inte frågan om att hon skulle bryta upp nåt lås eller så, hon skulle mest bara ta sig över en tröskel. Jag filmade henne med en påse majonnäs (!!!) och det är nog något av det sjukaste jag nånsin drömt. När hon till slut tog steget över tröskeln så hoppade jag fram ur min gömma och sa ”jag har bevis på att du tagit dig in” och visade upp påsen med den slingriga majonnäsen, som från en tub. Ska man tolka mina drömmar så är jag nog inte riktigt frisk. :P)
När jag vaknat till stegade jag upp och gjorde mannagrynsgröt till frukost. Mums! Tvättade en vända och spelade Final Fantasy IV The Complete Collection. (Den sjua som jag gav i betyg hos Level 7 är till största del tillägnad originalet för After Years, fortsättningen, är i 8 fall av 10 mest en massa sug. >_<) Åt mackor till lunch, tvättade lite till och begav mig sen ut för att handla. Hemma igen så satte jag mig att spela så att händer och ögon blödde. Till slut var spelet avklarat! YEY FUCKIN EY! (Vilket jävla slit det har varit, hu!) Jag beslutade mig för att fira genom att baka chokladmuffins med banan, massa mums. ^^ Efter allt slit under dagen så unnade jag mig en varm skön dusch, tvättade sista tvätten och ställde mig och lagade mat. Tre matlådor blev det! 😀
Det finns förstås några fler saker jag borde gjort idag, men jag tänker inte hänga läpp eller tänka att jag på nåt sätt är dålig som inte hunnit med allt. Det här är nog den mest produktiva söndagen jag har haft på länge, om inte någonsin! Jag hade gärna velat sätta igång med Xenogears idag, men då hade jag nog inte kunnat slita mig från TV:n. Det kanske blir imorrn istället. 🙂
För övrigt så har jag en massa saker jag vill skaffa, vilket nog kommer bli lite svårt med tanke på att min lön sänks från och med denna månad. Men, listor är alltid roligt, så här kommer en lista på saker jag vill skaffa, fast tidsramen är oviktig. 😉
Oj, det blev en lång lista. Nåja, de här grejerna kommer jag nog inte kunna skaffa inom två års tid ens. :/ Vissa saker kanske man kan önska sig i födelsedagspresent, men resten får man ligga i och spara till. Mm, ska bli spännande att se hur man överlever på lönen framöver. Anyways, efter den här dagen kommer jag nog sova mycket gott. Det har varit en bra söndag. 🙂
Nu har det gått drygt en timma sedan jag avslutade Odin Sphere. Efter 50+ timmar av härligt grindande, levlande, samlande och svärande så är nu resan över. Avbockat. Meritlistan utökas. Slutet gav mig gåshud, möjligen fick jag en överdos av söthet och säkerligen smög det sig fram en tår i ögonvrån. Det känns tomt förstås. Allt adrenalin man bygger upp inför de slutgiltiga striderna, pressas tillbaka när så slutscenerna spelas upp.
Vad är Odin Sphere? Är det en saga, eller är det ett konstverk? Försöker känna efter vad det är jag har spelat igenom. Jag verkar ha en förmåga att fastna vid småsaker istället för att se helheten. Vad hände egentligen? Hur var allting sammankopplat? Vem är vad och var är vart? Förbannar mig själv och min förvirrade hjärna när jag inte tycks kapabel att erinra mig storyn, helt och fullt. En liten bit här och en liten bit där. Tror inte att jag påbörjar Mass Effect ikväll, bättre att låta det jag spelat sjunka in. Odin Sphere förtjänar att få ha den här kvällen alldeles för sig själv.
Världens vackraste spel?
