Det verkar som att jag har legat på latsidan här med mitt postande. Men det handlar mer om att jag känt brist på något intressant att skriva om och det jag har skrivit har postats på RPGaiden. Det är jag stolt över, jag är glad att jag kan få saker att hända på den sidan. 🙂 Hursomhelst så har memen 10 day challenge hamnat i skymundan så jag tänkte raskt skynda på till nästa del på listan, 3 saker jag stör mig på. Vilken jävla punkt egentligen. Det finns mängder av saker som jag stör mig på, jag skulle kunna nämna saker som dessutom skulle starta massuppror (vill jag tro), det finns världsliga saker och petitessiga saker. Så vad väljer man? Random grejer – helt enkelt.

• Otrevliga människor. Kan få vilken dag som helst att bli rutten, oavsett solsken, fågelsång och glass.
• Att vakna till borrljud i betong. *ryser*
• Föräldrar som 1) skiter i att uppfostra sin avkomma men blir skitsura om nån annan vågar ta bladet från munnen och säga ifrån 2) tycker att the fruit of their loins inte kan göra nåt fel och bara ler med huvudet på sne när Sune trycker ut en flaska schampo på ICA. (True story.) Tror du faster Asta tackar din snorvalp till son när hon halkar och bryter lårbenet? Nej, jag skulle inte tro det.

Den där sista punkten fick mig att minnas en hemsk grej jag bevittnade i oktober förra året. Jag stod vid Gullmarsplan och väntade på ett tåg. Vid en annan perrong hade ett annat tåg anlänt och folk går av, bland annat en pappa, mamma och deras kanske 8-åriga dotter. Dottern skuttade/sprang fram och hennes föräldrar lommade bakom i sakta mak. På perrongen kommer så en man som springer för att hinna med tåget. Flickan är i kollisionskurs med mannen och de rusar på varandra. Jag trodde först att flickan skulle få sig en riktig smäll, men till min förvåning så har mannen försökt manövrera undan, men snubblar på nåt sätt över henne och flyger i backen, med huvudet före. Man hör hur han skriker. Han kommer upp på fötter igen, man ser att han är helt vimmelkantig. Föräldrarna har blivit vittnen till detta, men det som verkligen gjorde mig så arg var att de inte ens gick fram till mannen för att se hur han mådde. Flickan var förstås skärrad, hon fattade ju att nåt hade gått illa och anslöt sig snabbt till mamma och pappa. Mannen som ramlat tog sig för pannan, jag tror han blödde och sen försvann han därifrån. Om han följde efter familjen för att skälla vet jag inte. Det var en olycka, det kunde hänt värre saker, men – jag anser att en perrong inte är ett ställe att springa runt och leka på, speciellt i rusningstid och det är föräldrarnas ansvar. När så väl olyckan hade skett, så tar de inte ens sitt förnuft tillfånga och ser hur den skadade mådde. Visst, det kanske var chockade och de kanske skämdes, men är det bättre att låtsas som inget? Vad sätter de för exempel för sin dotter?

Som ni märker så gjorde den händelsen mig väldigt upprörd. En av alla de miljoner saker i världen som jag kan störa mig på.

Det verkar som att jag har legat på latsidan här med mitt postande. Men det handlar mer om att jag känt brist på något intressant att skriva om och det...

Wow, den här listan kan bli intressant. Får se vad jag lyckas få med på endast fem punkter.

• Umgås med min dator. Jag väljer att säga umgås istället för ”startar” eller ”sitter vid”. Vid datorn kan jag få utlopp för min kreativa sida genom att skriva eller teckna, jag håller kontakt med vänner och nätverkar med nya. Jag kan lyssna på musik, titta på roliga klipp på YouTube som får mig att skratta när jag är nere, jag kan återbesöka gamla minnen genom att läsa gamla blogg-poster eller mail. Kort sagt, my computer completes me.
• Leker med min HTC. Telefonen behöver också kärlek. Och i den kan jag även hitta kärlek, när det vill sig väl. Omtänksamma tankar från familj eller vänner, eller kanske en puss från Ninjapojken. Skulle inte vilja vara utan min mobil under för långa stunder, det är ett som är säkert.
• Skickar SMS. Jag tror fan inte att det går en enda dag utan att jag slänger iväg några tecken. SMS-fria dagar, finns det? Vill man ha det?
• Tittar mig i spegeln. Tyvärr inte alltid med acceptans, men, jag står ut. Jag är så illa tvungen. Utan kropp att bära själen vore jag väl död, så säg?
• Äter. Men det händer att det bara blir ett mål mat om dagen och detta efter kanske 10 timmars vakenhet. Det kan också hända att allt jag äter är godis, eller nåt annat onyttigt.

Jag önskar innerligt att jag hade fått med ”spelar” på den här listan. Men det hade varit lögn, för jag spelar inte varje dag. De tillfällena kanske inte är ofta, men det händer att jag måste prioritera bort spelandet för andra saker. Don’t you just hate it. 😛

Wow, den här listan kan bli intressant. Får se vad jag lyckas få med på endast fem punkter. Umgås med min dator. Jag väljer att säga umgås istället för ”startar”...

• Att bli ekonomiskt oberoende, helst genom att vinna en massa miljoner. Att slippa ha pengar som ett vardagligt bekymmer skulle verkligen hjälpa mina höga stressvärden. Dessutom – tillgång till pengar ökar tillgången till tid.
• Att bli underbar och älskad av alla.
• Att nån uppfinner en källa till evig ungdom.
• Att dygnet istället hade 48 timmar (till den dagen jag blir rik, då kan det åter få bli 24 timmar).
• Att teleportering blir verklighet.
• Att kunna känna mig lycklig/nöjd/ostressad under en längre period, helst för alltid.

Den här listan var svår att skriva, för att vara så lite text. Ett tag undrade jag om det ens finns nåt jag drömmer om. Jag har hjärtklappning för tillfället. Stressen över att gå till jobbet på tisdag har börjat följa efter mig som en skugga. Försöker ta en dag i taget. Det är ingen idé att stressa upp sig eller att återigen börja placera skyhöga krav på mig själv. Jag misstänker att de finns där hela tiden, men jag försöker att väja blicken för dem. Idag hade jag en sorts break-down igen. Kanske hade jag kunna väja för den, men jag upplever att jag var ärlig mot mig själv och det blev resultatet. Förhoppningsvis var det värt det.

Att bli ekonomiskt oberoende, helst genom att vinna en massa miljoner. Att slippa ha pengar som ett vardagligt bekymmer skulle verkligen hjälpa mina höga stressvärden. Dessutom – tillgång till pengar...

• Döden. Kom i kontakt med döden i väldigt tidig ålder. Innan jag hunnit fylla fem hade jag förlorat min farmor och min syster som dog vid födseln. Det är kanske fånigt att vara rädd för det mest naturliga, det öde som vi alla kommer möta en dag, men det är något ”unsettling” med tanken att en dag kommer jag och alla andra inte att existera. Sluta andas, sluta tänka, sluta känna. Ovissheten skrämmer mig. Detta är min största rädsla.
• Spindlar. Har haft spindelskräck sedan 3 års ålder. Möjligen så är mitt första möte med en spindel det tidigaste minnet jag har. Jag och mamma sov i en utdragbar soffa hemma hos mormor och morfar. På morgonen när jag vaknade öppnade jag ögonen och i min halva slummer såg jag åtta långa ben och en liten kropp. Det var en sån där ”långbenspindel” som hade parkerat sig framför mitt ansikte. Jag minns hur jag skrek och satte mig upp med ett ryck. Rädslan försvårades när jag i lågstadiet blev tvingad att titta på en död spindel genom ett mikroskop.
• Höjder. Har alltid tyckt att höjder är lite läskigt men skräcken tog verkligen tag i mig när jag var 14 år och besökte Globen. Hade sittplats där det var lika långt till tak som till mark. Fick en panikattack och satt och grät i 30 minuter innan mamma kunde lugna ner mig. Jag försöker trotsa min rädsla i det dagliga livet och det har blivit lite bättre. Ett tag var jag så illa däran att jag kunde få svindel om jag såg skyskrapor filmade från ovan på film, eller om jag stod och tittade upp på ett högt hus. Riktigt så illa är det som tur är inte längre.
• Konflikter. Jag tycker det är jobbigt när folk är arga på mig och jag riskerar helst inte detta genom att ta konflikter. Men jag förstår att det inte är så man tar sig genom livet och att mitt undvikande av andras ilska eller ogillande egentligen bara resulterar i att jag blir arg själv men vänder det inåt. Att kunna kommunicera och göra det på ett konstruktivt sätt är en viktigt kunskap i livet.
• Att inte ha kontroll. Återigen en på många sätt ologisk rädsla för man kan omöjligen ha kontroll över allting. Detta fick mig att utveckla OCD (tvångstankar) i 12 års-åldern, men efter många års bearbetning styr inte sjukdomen längre mitt liv. (Ironiskt att rädslan för att inte ha kontroll kan utvecklas till en sjukdom man måste ta kontroll över, då den inte går att bota.)
• Att bli sjuk/skadad, eller att någon i min närhet blir det.
• Föda barn. Om jag nånsin skaffar barn så kommer denna rädsla att bli verklighet. Bara tanken på den smärta man kommer uppleva gör att jag nog kan tänka mig att vara barnlös livet ut.

Hm, den här listan var inte så kul att skriva. 😛 Nu ska jag åka iväg på ett ”möte”, när jag kommer hem blir det massa spela av! Det är så man kommer på bättre tankar. 🙂

Döden. Kom i kontakt med döden i väldigt tidig ålder. Innan jag hunnit fylla fem hade jag förlorat min farmor och min syster som dog vid födseln. Det är kanske...