Etikettarkiv: jobb

Det tillhör jobbet

Ta det inte personligt. Le för tusan, le! Möt inte hennes blick, hon kommer slita dig i stycken!

Ungefär så gick mina tankegångar när jag hjälpte en höggravid kund igår. Ja, jag väljer att poängtera att kvinnan var gravid – jag vill helt enkelt inte tro att folk kan vara så nedriga som hon var utan yttre påverkan.

Hon hade först fått hjälp av en kollega som blev upptagen och bad mig hjälpa vidare. Det första kvinnan säger när jag kommer fram till henne är ”du kan hälsa din kollega att han inte har nån aning om vad han pratar om, han sa [det här] och [det där] men det stämmer inte, du kan ju informera honom om att det är väldigt viktigt att man är noggrann med vad man säger”. Jag blev så förvånad att hon inte ens hade hövligheten att hälsa på mig. Jag orkade inte ta nån argumentation utan sa att hon kanske ville framföra detta till personen i fråga och att jag heller inte tänkte gå i god för något han sagt.

Jag försökte hjälpa henne så gott jag kunde. Släpade en stol efter henne så att hon kunde sitta medan hon tittade på produkterna i fråga. Hon ställde frågor, men när jag svarade så var det som att hon ville trycka ner mig i skorna med sin enorma skepsis. (Om du inte vill veta, eller ändå bara är en neggo-gneggo och vill agera besserwisser, fråga inte!) Jag märkte på henne att hon hade stora problem att säga tack. Hon kunde heller inte le.

Jag försökte behålla mitt lugn, försökte att inte säga eller göra nåt fel. Det var en obehaglig känsla att hjälpa henne. Det var som att nånting bubblade under ytan och när som helst skulle hon kunna explodera. Men jag höll mig på min vakt och lyckades undvika katastrof, även fast saker var nära att brisera när vi stod i kassan. (Hon frågade något som på ett sätt var en förolämpning även om den inte var direkt riktad till mig, jag svarade på det och återigen så ville hon läxa upp mig.)

Jag ville bara att hon skulle gå därifrån. Jag ville inte hjälpa henne. Jag har tidigare råkat ut för en gravid kvinnas utbrott och det är inget jag vill uppleva igen. Jag funderade på hur det hade gått om jag låtit hennes skit påverka mig. Vad hade hon gjort om jag börjat gråta framför henne? Kanske hade hon tystnat, kanske hade hon snörpt på munnen och gått därifrån. Kanske hade hon skällt ut mig.

Ibland är det trevligt att jobba inom service, men för mesta delen så är det faktiskt förödande för självkänslan och välmåendet. Snart är den här veckan slut. Som jag längtar.

Den lilla helgen som kunde

Januari är inte slut än. Den här förbaskade månaden tar verkligen tid på sig. Men snart, snart är februari här, tillsammans med (förhoppningsvis) mildare väder och Melodifestivalen. Nån som ska kolla? Jag och Ninjapojken har i alla fall bokat in kommande lördag hemma hos mig, med ostbricka och kanske lite vin, tillsammans med sång och glamour på TV. Det funkar. 🙂

Min korta helg är snart slut, men gårdagen slog nåt sorts längdrekord. Startade tidigt vid halv åtta på morgonen. Åkte till jobbet och min första kund var ett sånt där stolpskott som gav mig ett gott skratt. Äldre herre kommer in och vill prata tvättmaskin. Absolut. Han frågar om ett märke som inte fanns i utställningen. Vi diskuterar ett alternativ och kommer fram till att jag ska skriva ut produktblad för två olika maskiner. So far so good. Vid min arbetsplats så står då denne herre först lite vid sidan om min datorstation, men han närmar sig med små steg och står till slut bakom mig och tittar på skärmen, ungefär som om han inte litade på att jag visste vad jag höll på med. Jag känner mig faktiskt lite inkräktad på när sånt händer och jag erbjöd honom sittplats då det finns två stolar (!) framför mitt skrivbord. Kunden var inte intresserad, han skulle snart ge sig iväg. (Och det tar tid att sitta eller…? Har jag missat nåt?) Hursom, jag ville inte tjata utan skrev ut första produktbladet och jobbade vidare med det andra. Märker så plötsligt att kunden står och rotar i skrivaren till höger om mig. Denna skrivare agerar även fax och i denna låg just vid detta tillfälle orderbekräftelser (med priser och sån typ av information som kunder inte har att göra med). Jag säger ”nej men där har du inte att göra, låt du mig sköta detta, jag hjälper dig”. Kunden säger ”jag frågade bara” (vilket får mig att undra om han var smått sinnesförvirrad), men jag svarade att nej han frågade ingenting och att han inte har att göra bland våra papper – men utan att för den skull skälla ut honom. Återgår så till nästa produktblad. ”Har du druckit ättika?” hör jag honom fråga. Självklart fattar jag när nån försöker provocera mig, så jag låter den piken glida förbi och säger i glad ton ”nu kommer snart sista arket”. ”Är du på dåligt humör?” säger herrn och jag svarar ”nej inte så värst” och fyrar av ett leende mot honom. I nästa andetag har kunden vänt på klacken och lommar ut från butiken. Jag ropar ”ska du inte ha dina papper?” men han bara fortsätter gå. Och nej, jag kände inte att det var värt att jaga efter honom. En kollega frågade vad som hände och vi fick oss båda ett gott skratt. Inte var det jag som hade gjort fel, men vissa kunder är verkligen svåra att begripa sig på.

Efter jobbet åkte jag hem till Ninjapojken, tog en lång välförtjänt dusch och piffade till mig i fina kläder och smink. Sen åkte vi till restaurang Linguini vid Odenplan och åt mycket god pasta, avnjöt varsitt glas vin, efterrätt och förstås varandras sällskap. Restaurangen var otroligt mysig och varm – kändes Lady & Lufsen på nåt vis. Vår kypare var en riktig karaktär, mycket sympatisk och skämtsam. Det var riktigt härligt, precis vad jag behövde. ♥ Resten av kvällen låg vi och mös i soffan framför TV:n. Närmare klockan tre blev det dags för sängen och då ville Ninjapojken läsa korta noveller av Neil Gaiman för mig. 4 stycken lästes totalt och visst, jag somnade inte, men jag dåsade till då och då. ^^ Sen tog han fram GON, vilket till en början var kul, men sen läste jag en strip där både en vargmamma och en av hennes ungar gick ett sorgligt öde till mötes. På nåt sätt var det humor i bilderna, men jag tog ändå ganska illa vid mig. Skrattade med gråten i halsen typ, jättekonstigt. O_o;; Vi somnade kanske vid fyra på morgonen. Awesome!

Idag känns det som att dagen bara har flugit fram, jag har tvättat och handlat, men inte diskat och inte lagat mat ännu. Har inte spelat på typ en vecka. På tal om spel så köpte Ninjapojken Resonance of Fate – han tyckte att vi skulle spela nåt tillsammans. (Med tillsammans så menar jag att jag spelar och han tittar på. ;D) Men vi kommer nog inte börja med det förrän jag kört klart Odin Sphere, jag vill helst inte blanda en massa titlar just nu.

Vi väntar på vår mat i skenet av ett ljus.

En sån där måndag

Idag är en måndag då jag allra helst hade legat kvar i sängen. Under ett täcke, med en bra bok, kanske en kopp te på nattduksbordet. Trots för lite sömn masade jag mig upp halv sju, åt min frukost, borstade tänderna, packade mina matlådor och gav mig iväg. Tyckte jag mådde bra, men hela resan till jobbet kantades av ett kväljande illamående. Vet inte riktigt vart det kom ifrån, men jag var glad att jag hade ett paket Läkerol i fickan så jag kunde lura mig själv att jag inte mådde dåligt. Nu mår jag bättre som tur är.

Men måndag är det i alla fall, fortfarande. Jobbet kantas av stressade kunder med sina problem och jag gör mitt yttersta för att inte ta saker personligt. Det är inte mig ni är arga på. Det är inte jag som har gjort nåt fel. Men ibland lyckas jag inte, utan trillar dit, tappar självkänsla, lust och ork. Drömmer om nånting annat, nånting bättre, ett utrymme där ingen kan trycka ner mig i skorna. ”Underbar och älskad av alla” – så vill jag känna mig. Upplyft, uppskattad, omtyckt, beundrad. Värst är när jag får en fråga jag inte kan svara på och det i sin tur används som vapen mot mig. Något att håna mig med. Förtrycka mig med. ”Tror du att du kan nåt, du som är tjej. Du ska lyssna på mig lilla jänta, jag har jobbat med det här i 35 år.” Sånt kan man höra mellan meningarna som sägs. Det är inte klarspråk, men det finns där.

De där gliringarna som är till för att såra, sätta mig på plats. Mina 5 år i branschen är förstås inget värt för en sån person. Att söka tröst hos kollegor är inget värt. ”Ta det inte personligt.” Nej jag vet. Man blir aldrig färdigutbildad, man lär sig alltid nåt nytt och tur är väl det. Det kommer alltid finnas de som är bättre än mig på saker. Det handlar inte om att jag ska bli bäst. Mera om att jag vill hitta min plats i livet, ”the zone”, där jag är duktig och ingen kan ifrågasätta mig på ett nedlåtande sätt. Och vart skulle det vara?

Tid för allt

Ibland imponerar jag verkligen mig själv. Jag skulle inte kalla mig en tidsoptimist (jag vill gärna vara ute i god tid, vill inte stressa, tycker inte om att komma sent), men däremot är jag sjukt bra på att optimera den tid jag har och ibland klämmer jag in sjukt mycket på den lilla tid som finns. Efter jobbet åkte jag till Kungens Kurva för att handla mat, på vägen till butiken knåpade jag ihop ett rim till en present till min bror, handlade på ca 7 minuter, på vägen ut knåpade jag ihop ett rim till en present till min pappa, åkte hem, gick till poststället och hämtade ut en julklapp (som jag glömt bort att jag köpt! XP) och nu fixar jag mig nånting att äta. Ikväll blir det hård macka med kokt ägg (och majonnäs!) samt avokado och Keso. Det har varit en ganska tuff dag idag. Glömde att ställa in min matlåda i kylen när jag kom till jobbet, så det var bara att slänga den när jag upptäckte det 5 timmar senare. :/ Jag var ganska hungrig kan jag säga och att gå och småäta godis hela dagen är verkligen ingen hit. Men jag ville heller inte gå på tom mage. Jag har en svidande känsla av att det kommer kännas som måndag hela veckan. 😛

Medan jag ändå håller på kan jag ju visa vad jag svängde ihop i matväg igår. Som tur är har jag en matlåda till imorrn. Den ska jag verkligen ta hand om, det är så synd att behöva kasta god mat! Det är en rätt som jag och Ninjapojken skapade i början av året. Det är kyckling, färsk pasta, strimlad gul lök och purjo, två rejäla klickar creme fraiche, kryddat med salt, citronpeppar och dragon. Hur gott som helst!

En av mina favoriträtter. Paprikan är dränkt i hallonbalsamvinäger, sätter verkligen piff! Prova själv. 🙂

Hemmakväll

Det var mycket på jobbet idag, så mycket att jag fick jobba över 40 minuter. Tanken var att jag skulle hinna till Tensta efteråt för att fira Danne som fyllde 35 igår – träffa vänner, ge present och äta tårta, men det ville sig inte. 🙁 Det var inte riktigt vad jag hade hoppats på, men å andra sidan så var jag väl överdrivet optimistisk i att tro att jag skulle sluta prick kl 15.00. Istället åkte jag hem, handlade, värmde en matlåda, tog tag i den stora disken som väntade, duschade och sitter nu med en påse lösgodis i soffan. (Lösgodis – typiskt svenskt. Finns typ ingen annanstans i världen. Undrar hur det kommer sig att det blivit så stort här.) Jag har bestämt mig för att se Woody Allens film Match Point som börjar på SVT2 nu klockan 21.00.

Stumblade runt på nätet och hamnade på en video av Derek Lieu, där han satt ihop klipp från 93 anime-serier, för att demonstrera att nästan alla intron innehåller samma saker. Kul att se, snygga klipp och som grädde på moset – bakgrundsmusik av Ayumi Hamazaki. Kolla själva.