Etikettarkiv: gosedjur

Extrem vintertrötthet

2 svar

Om allt går som planerat kommer jag gå och lägga mig om en stund. Den här vintern har jag varit väldigt, väldigt trött. Ovanligt trött. Större delen grundas säkert i flytten och den stress som kommer i samband med den. Senaste månaden har jag fått nån extrem matkoma efter lunchen på jobbet och har helt seriöst sjukt svårt att hålla ögonen öppna. Ibland känns det som att jag sover med ögonen öppna. Läskigt. :/ Att det inte händer så mycket på jobbet just nu hjälper ju inte heller direkt. Men om ni visste hur jag längtar efter våren! Det behöver inte ens vara en brakvår, det får väldigt gärna vara en smygvår. Kanske ett par, max 5, plusgrader, lite sol emellanåt, att bara få se lite barmark igen. Det skulle göra så mycket för min energinivå just nu.

Tur då att man har en stor säng att sova i. Den är 160 cm bred, men sedan vi flyttade så känns den… större? Hur är det möjligt? I förra lägenheten kändes det som att vi egentligen behövde en säng som mätte 180 cm. Min gissning är att den känns så för att sovrummet är större och har betydligt fler fönster. Vi har panoramafönster som vi ligger och tittar ut igenom och det måste ju onekligen påverka. Ändå är det intressant. Förut kändes det trångt och vi buffade på varandra ibland. Nu känns det som att man ligger i ett sänghav. XD Skumt, men väldigt bra, nu kan jag slopa tanken att investera i en ny säng!

Under förra veckan när jag var sjuk hjälpte Ninjapojken mig att få hem en ny gosis som jag beställt från SF-bokhandeln. Ni känner kanske redan till Isbjörnen och Pingvinankan (?) om ni följer mig på Instagram och nu har det söta radarparet fått en ny kattvän. Jag tror att han heter Neko. Eller Katten. Svårt att bestämma mig. Jag tog ett kort på dem när de sitter i vår soffa och chillar bland ett par nya kuddar som jag köpte på Indiska häromdagen. (Det är inte billigt med kuddar, trots 20% rabatt så kostade ändå 4 st 650 kr. -_- Vad man inte gör för sitt hem.) Här kommer en bild (från Instagram).

Myspys i soffan.

Myspys i soffan.

Katten ser ju lite smådryg ut, som alla katter gör, och är förstås egoistisk och ganska stroppig. Trots detta låter han mig klämma på honom och få hans mjukispäls att skrynkla sig. Jag tror han gillar mig. Har haft honom i knät de senaste gångerna jag spelat Ni no Kuni och kollat på Ghibli-filmer. När jag lämnar spelrummet sitter han kvar och vaktar. Det är det jag gillar med gosedjur. De är det de är och det man gör dem till. Kostar inget ”i drift” och finns alltid där för dig. Oki, visst, jag hade drömmar som liten om att äga en hund nån gång, men den idén har jag nog lagt på hyllan. Speciellt i det här fina hemmet…

Nu var det faktiskt länge sen jag spelade Ni no Kuni. De två senaste dagarna har det inte funkat pga saker som skulle fixas i spelrummet. Idag är jag alldeles för trött och orkar inte ställa i ordning efter fixeriet. -_- Hoppas jag kan skaka av lite av den här tröttheten imorgon, saknar ju att spela.

Men allt är inte skit

21 svar

Det finns ju trots allt ljusglimtar i vardagen. T ex så väntade ett paket på mig när jag kom hem. (Paket, w00t!) Jag kom i vanlig ordning inte ihåg vad det kunde vara men det visade sig snart.

PoPoLoCrois till PSP

Kul! Har ingen aning om när jag ska få tid att spela det, men det löser sig. Måste snart plasta av det där andra spelet också… O_o Igår var jag ju iväg till Sci-Fi bokhandeln då snälla Sanna hade lagt undan en mjukis till mig. Först tänkte jag att den skulle heta Angry Poo (eller bara Poo), för att han är så sur och bajsbrun, Ninjapojken tyckte inte riktigt om det namnet (undrar varför… ;P – men jag tyckte det var AWESOME så jag ska kalla mjukisen det lite i hemlighet sådär), han föreslog Bums istället. Det är iofs fint, men sen kom jag på Putt. Ni vet ”putt” – som i ”lite sur”, inte ”knuff”. Jag gillar Putt. Putt it is. Och här är han!

Stor, mjuk och jättearg! XD

Det är så otroligt roligt att krama Putt, för han ser så himla förnärmad ut och jag tänker mig hur han säger ”no, don’t hug me, stop hugging me!” och försöker ta sig ur mitt grepp. Ibland agerar jag ut det också. ;D Ja, visst är det hemskt. En ”vuxen kvinna” som ”leker” med gosedjur. :O Get over it. 😛 De här sakerna får i alla fall livet att se lite ljusare ut. Och sen har vi ju min nya slimmade Crapbox (läs: XBOX 360) som jag hämtade ut igår, men fortfarande inte har plockat ur Webhallens stora, bruna box. Jag blev ju distraherad av nåt annat brunt istället. Men men, det är nog ingen stress. Jag vill ha tid när jag packar upp konsoler. De förtjänar respekt. Även en Crapbox.

Ny älskling

2 svar

Jag har glömt att visa mitt senaste tillskott till min gosedjursfamilj. När jag och Ninjapojken firade ett år tillsammans förra torsdagen så fick jag denna sötnos i present. Jag satt och funderade på namnet hon skulle ha, funderade på Ninis, men tog istället Ninjapojkens förslag Ninen. (Som Kaninen, fast gulligare.) Hon är mjuk och lite loj i kroppen och hon har ett kryss på rumpan som jag mer än gärna pillar på. För att jag är knäpp på det sättet, that’s why.

Ninen - rosa fluff!

Mamegoma moment

6 svar

På tal om Mamegomas så tänkte jag att jag skulle bjuda på en bild på mig och min lilla bruna bebis-säl. Se det som en julklapp eller nåt. 😉 Bilden är från i höstas och som vanligt är det duktiga, fina Becca som tagit kort. För er som inte vet så älskar jag gosedjur och har en smärre samling i min bokhylla. Jag är väldigt svag för allt som är sött och mjukt… ^^;;;;

Bebis-sälen gillar att bli klappad. 😉

Istället för att sitta här och blogga borde jag genast ta tag i den stora disken som väntar i köket, packa det jag måste ha med mig imorrn (som lite kläder, kamera, PSP, mobilladdare, med mera). Men det verkar alltid vara som mest lockande att sätta sig vid datorn när man har som mest att göra. Är det nån som kan förklara varför det är så? Jag tror att det kommer gå bra i alla fall. Imorrn jobbar jag bara till klockan 16, sen blir jag upphämtad av pappa och vi ska hämta brorsan också. Plus att vi ska få plats med alla klappar. 😛 Det är fortfarande ovisst om Ninjapojken kommer spendera julen med mig och min familj. Han hade oturen att bli matförgiftad av en dålig julskinka han åt i lördags. 🙁 Han har varit hemma från jobbet sedan i måndags och är fortfarande inte helt återställd. Klart att jag verkligen skulle tycka om att spendera vår första jul tillsammans, men jag ser hellre att han tar hand om sig själv och inte riskerar att må sämre, eller känner sig obekväm som gäst hemma hos mina föräldrar om han mår dåligt. Nåja, vi har pratat om det och vi får se hur det känns för honom imorrn. Som min mormor brukade säga när hon levde: ”det blir jul ändå”, och hon hade ju helt rätt. 🙂

Avslutar genom att bjuda på en liten låt från svenska a cappella-gruppen The Real Group. Det är en smart, finurlig och modern jullåt som med lätthet och lite humor touchar på ämnet ”vi och dem” – tyvärr en diskussion som har hörts mycket sedan SD tog plats i riksdagen och bombdådet skakade Stockholm. Låt den här julen bli varm och fridfull och ha ett öppet hjärta. ♥
♫ Ris a la Malta (kräver Spotify)

Det man inte vet

Lämna ett svar

Jag har haft en oförskämt bra helg, en sån där helg som går till historien. Det får mig att känna tacksamhet för allt jag har i mitt liv. För let’s face it, jag har det bra, många av oss har det bra, sjukt mycket bättre än många andra. Jag kunde också spendera min helg helt ovetandes om det som hände i centrala Stockholm på lördagskvällen. Inte förrän jag kom hem imorse och möttes av rubrikerna på DN:s förstasida blev jag varse om vad som inträffat. Nu hade vi tur, eller änglavakt som vissa vill uttrycka det. Gärningsmannen dog, två andra skadades lindrigt. Jag är så evinnerligt tacksam att inte fler miste livet, eller blev allvarligt skadade. Flera personer som var vittnen till händelsen har kanske fått julfriden förstörd. Eller så har de hittat den på nytt. Nu kanske fler inser att det i det långa loppet inte handlar om hur många klappar man ger eller får, eller hur många kilo mat, dricka och godis man kan proppa i sig på 2-3 dagar. Det viktigaste är att man lever i nuet och att man uppskattar och värdesätter allt det fina man har i livet. Framför allt sin familj, sina vänner, de man älskar och sig själv förstås.

I lördags var jag, familjen och Ninjapojken på Östasiatiska museet och tittade på Terracottaarmén, efteråt åt vi middag på Ciao Ciao vid Östermalmstorg. Det var lagom lugnt, vilket vad skönt för mig – lördagen var den första dagen jag vaknade utan snurrandet i huvudet. Jag tog lite kort på utställningen, tänkte jag skulle visa några stycken här. Läs mer →