Etikettarkiv: film

Inte helt frisk

Jag har åkt dit igen – rakt in i sjukdomsfällan. Vaknade mitt i natten av att näsan rann (!). Kravlade mig upp nu på morgonen och insåg att båda halsmandlarna har blivit tre gånger större än normalt. Toppen. Febertempen är ännu inte så hög, hoppas den håller sig så. Det var bara att ringa jobbet och sjukanmäla sig. Tänkte att jag skulle somna om men kunde inte. Läste istället klart boken, nös några dundernysningar i samma veva. Jaha, det var ju en bra start på årets löfteslista. Frågan är bara vad jag ska läsa härnäst. I min bokhylla skymtar Svinalängorna (som nu också går på bio efter Pernilla Augusts regi). Fick den av mina föräldrar för ett antal år sedan. Kanske är det läge att börja läsa den nu? Jag tror inte att jag är intresserad av att se filmen (?), mamma såg den igår, hon var jublande nöjd. Jag har svårt för svensk film för det mesta.

Min favorit är Ulf Malmros Smala Sussie. En film som inte tar sig själv på så stort allvar, men produktionen håller oförskämt hög kvalitet i allt från manus och musik till inzoomningar och kameravinklar. Men annars skyr jag svensk film som pesten. Har inte sett en enda Jönssonliga-film, inte en enda Beck-rulle, absolut inte någon Änglagårds-historia, ej heller någon med Göta Kanal i huvudroll eller Lasse Åberg som tokig semestersabbare. Jag orkar faktiskt inte. Jag skäms. Svensk film är alltid så… osannolik, även om den är baserad på ”verklig händelse” eller ”någons liv” eller ”skulle kunna hända-situation”. Minns när jag såg Ondskan på bio. Hade som tur var läst boken, som är rakt mycket bättre. Satt i biosalongen och kved över de fruktansvärt ansträngda, pinsamma och inte alls realistiska dialogerna som spottades ut på bioduken. Men okej, förra året såg jag faktiskt en svensk film som berörde – Sebbe. Kanske för att det är en film som inte har så mycket dialog. Istället är den fylld till bredden med känslor, obehag, korta stunder av lycka som snabbt skiftas till utdragen misär. Den lilla människan mot den stora, hårda och hatiska världen. När blicken i karaktärens ögon säger mer än manuset, då gör det inget om filmen är svensk.

Oj… det blev en lång parentes det där. ^^;;;; Hursom, idag tar jag det lugnt. Om jag orkar spela Ys Seven så gör jag det, annars kommer jag väl mest glutta på Vänner och bädda ner mig i soffan. För att återgå till ämnet böcker – i julklapp gav jag Hanna The Windup Girl – en bok som vunnit typ alla priser som finns. Den verkar intressant, kanske borde jag köpa den till mig själv. Men nu när jag ska se till att läsa mer böcker så undrar jag genast vad jag ska läsa. Om ni vill hjälpa mig på traven så får ni gärna posta en kommentar med en boktitel eller två, som tips. 🙂 Eller så kan jag ju bara gå igenom den här listan. O_o Läs mer

Det man inte vet

Jag har haft en oförskämt bra helg, en sån där helg som går till historien. Det får mig att känna tacksamhet för allt jag har i mitt liv. För let’s face it, jag har det bra, många av oss har det bra, sjukt mycket bättre än många andra. Jag kunde också spendera min helg helt ovetandes om det som hände i centrala Stockholm på lördagskvällen. Inte förrän jag kom hem imorse och möttes av rubrikerna på DN:s förstasida blev jag varse om vad som inträffat. Nu hade vi tur, eller änglavakt som vissa vill uttrycka det. Gärningsmannen dog, två andra skadades lindrigt. Jag är så evinnerligt tacksam att inte fler miste livet, eller blev allvarligt skadade. Flera personer som var vittnen till händelsen har kanske fått julfriden förstörd. Eller så har de hittat den på nytt. Nu kanske fler inser att det i det långa loppet inte handlar om hur många klappar man ger eller får, eller hur många kilo mat, dricka och godis man kan proppa i sig på 2-3 dagar. Det viktigaste är att man lever i nuet och att man uppskattar och värdesätter allt det fina man har i livet. Framför allt sin familj, sina vänner, de man älskar och sig själv förstås.

I lördags var jag, familjen och Ninjapojken på Östasiatiska museet och tittade på Terracottaarmén, efteråt åt vi middag på Ciao Ciao vid Östermalmstorg. Det var lagom lugnt, vilket vad skönt för mig – lördagen var den första dagen jag vaknade utan snurrandet i huvudet. Jag tog lite kort på utställningen, tänkte jag skulle visa några stycken här. Läs mer

Hemmakväll

Det var mycket på jobbet idag, så mycket att jag fick jobba över 40 minuter. Tanken var att jag skulle hinna till Tensta efteråt för att fira Danne som fyllde 35 igår – träffa vänner, ge present och äta tårta, men det ville sig inte. 🙁 Det var inte riktigt vad jag hade hoppats på, men å andra sidan så var jag väl överdrivet optimistisk i att tro att jag skulle sluta prick kl 15.00. Istället åkte jag hem, handlade, värmde en matlåda, tog tag i den stora disken som väntade, duschade och sitter nu med en påse lösgodis i soffan. (Lösgodis – typiskt svenskt. Finns typ ingen annanstans i världen. Undrar hur det kommer sig att det blivit så stort här.) Jag har bestämt mig för att se Woody Allens film Match Point som börjar på SVT2 nu klockan 21.00.

Stumblade runt på nätet och hamnade på en video av Derek Lieu, där han satt ihop klipp från 93 anime-serier, för att demonstrera att nästan alla intron innehåller samma saker. Kul att se, snygga klipp och som grädde på moset – bakgrundsmusik av Ayumi Hamazaki. Kolla själva.

Helgen som gick

Åkte ju över till pojkvännen sent i fredags kväll. Borde inte ha tagit tunnelbanan, som denna gång innebar lång väntetid (24 minuter totalt), stökigt folk, utspilld öl och poliser på tågen. Var jättetrött men kunde inte tillåta mig själv att ens blunda. Usch. Kunde tagit bussen, som är en direktresa, men var för lat för att gå vägen till den, även fast det inte är längre än till t-banan. Ibland är man bra dum. Nåja, jag kom fram i alla fall och hos pojkvännen var två av hans vänner på besök. De spelade Street Fighter och sen kollade vi lite YouTube-videos. Hittade en rolig ”literal video” som jag tänkte jag skulle visa. Vi skrattade gott när vi såg den. 😀

På lördagen sov jag och pojkvännen ganska länge, vi gick och handlade, tog en tupplur på eftermiddagen (!) och vid halv fyra-tiden åkte vi till Gamla stan. Där åt vi tapas, men stället är inte lika bra som jag mindes det. Det var gott, men de spanska köttbullarna som alltid varit mina favoriter hade ändrats bland annat. Men jag var hungrig, så det gick ner ändå. Efter det åkte vi till Sergel där vi tittade på Scott Pilgrim vs. the World. Det var en underhållande film, lite lång kanske. Den är ganska spejsad kan man säga. ^^ Så det blev inget skrivande på NaNo igår, men det gick desto bättre idag.

Idag var det jobb för mig, plus övertid på nästan 40 minuter. Folk verkade ha svårt att fatta att vi stänger klockan 15.00. Den sista kunden jag hade vid halv fyra sa att hon trodde vi stängde fyra. Well lady, vi förlänger inga öppettider baserat på vad folk tror eller förväntar sig. Hon frågade mig när vi stänger på vardagar. 18.00 svarade jag. ”Då hinner man ju ändå inte hit efter jobbet”, snäste hon. ”Det beror på när man slutar jobba”, sa jag. ”De flesta slutar ju vid 17.00”, kontrade hon. ”Tja”, sa jag, ”jag vet inte vad jag ska säga, vi stänger när vi stänger”. Sen sa hon inget mer, men hon snörpte lite på munnen så jag antar att hon blev förnärmad. Återigen, vi förlänger inga öppettider för att anpassa oss efter folks arbetsscheman. Vi har också liv som vi vill hem till, om det nu ska vara så svårt att fatta. Du får väl planera din tid och dina inköp bättre. *suck* Att folk aldrig kan vara nöjda. Jag hade ju ändå jobbat över 30 minuter för hennes skull. Så otacksam man kan vara då…

Och så tog pojkvännen den här bilden av mig med sin iPhone när vi satt på tunnelbanan. Mitt hår ser lite flummigt ut men det är roligt att jag ser sjukt förförisk ut. *skrattar* Ack, det finns inget som gör en snyggare än just tunnelbanebelysning. 😉

*flirt*