Etikettarkiv: familj

Vårnytt

Eller, det kanske inte är vår längre. Det kanske är sommar nu. Jag tycker att våren får mindre och mindre tid på sig. 🙁

I fredags kom min nya soffa som jag köpte för 1½ vecka sedan. Det kan tyckas vara ett impulsköp men jag har funderat länge på att skaffa en ny, som framför allt har bra sittkomfort, då den gamla inte gjorde några underverk för min redan dåliga rygg. Och sitter man som jag och gejmar större delen av tiden, ja, då blir det ett problem. Jag ser den här soffan som en investering, den kostade lika mycket som 10 naprapatbesök och jag tror jag kommer tjäna in de pengarna ganska fort. När den nya soffan var på plats så insåg jag att det gamla soffbordet och mattan jag hade inte längre funkade. Så idag bar det iväg till IKEA med mamma och pappa. Effektiva som vi är var vi igenom varuhuset på 20 minuter och avslutade shoppingturen med pizza och korv. Så började jag känna mig lite konstig – först tyckte jag att det vibrerade i marken, sen började jag svettas, jag tappade mer och mer av min hörsel (det var som att ha bomull i öronen eller höra folk genom ett filter och det susade och tjöt) och blev svagare och svagare. Det var blodtrycksfall. Jag har förvisso lågt blodtryck men jag har aldrig svimmat till 100%. Det närmsta jag kommit är när jag var ca 11-12 år, tappade synen för en kort stund och benen vek sig men jag lyckades hamna i en sittande position. Nu lyckades jag också hitta nånstans att sitta, innan jag damp i golvet, men jag var å andra sidan redo att sätta mig på IKEAs skitiga betonggolv om det skulle få mig att må bättre. Tyckte det var lite konstigt att det där hände, jag hade ätit frukost, jag var inte stressad – kanske hade det med värmen att göra? Nåja, all’s well that ends well. 🙂 Och nu har jag ju fått hem mina möbler och jag tycker det blev himla fint.

Nya soffan, tillsammans med nytt bord och ny matta. Rasmus är med på ett hörn också. 😉

Nytt crap

Jag gillar att handla saker, det kanske ni har märkt. Jag kanske har ett hål i själen som måste fyllas, vad vet jag. Eller ett hål i bokhyllan. 😛 Det var dags att byta ut min Crapbox Elite mot en Crapbox Slim. Mest för att dess färg passar bättre med andra saker i bokhyllan och att den ska vara tystare. Min gamla har Ninjapojkens brorsa tagit över. Köpte den nya för länge sen men plockade upp den i onsdags när sovrummet blev möblerat igen. Och här är den!

Ooh, shiny! Ooh, crappy!

Närå, den är väl snäll. Tror jag. Har inte hunnit spela på den än. Mass Effect 2 får vänta, jo så är det faktiskt. Jag kommer ta hand om min nya konsol, trots att jag inte är ett alltför stort fan. Moving on!

Till slut föll även jag för min kompis Fredriks nästan fanatiska lovord om Demon’s Souls och köpte spelet. Det var billigt. Jag vet inte när jag kommer spela det. Kanske inte detta år. Hm. Kanske när jag är pensionär. Nä, men tidigare än så vore väl att uppskatta. Men, bättre att äga spelet istället för att aldrig kunna få tag på det för att det är out of print! (Eller hur Fredrik… ;))

Ser nästan mörkt och läskigt ut...

Igår var jag hemma hos föräldrarna tillsammans med brorsan. Vi fick god mat (oxfilé!), muffins, ost och kex, chips och godis. Oj. Vi tittade på schlager och hade roligt. (Är för övrigt helt chockad över Sveriges placering, fattade inte att någon kunde rösta på oss!) Vi såg också på en gammal inspelning från julen 1988. Då var jag 6½ år och min brorsa ett halvår drygt. XD Det är fan hemskt att se sig själv som liten, jag tyckte jag var en riktig brat, men mamma och pappa försvarade mig. XD Jag är inte så snäll mot mig själv, sitta där 21 år senare och såga mig själv. :/ Hm, nåja. Lite söt kanske jag var. Fint hår hade jag i alla fall…

Tung kväll

Det är tur att jag har en mamma som orkar med att lyssna på mig genom en vägg av gråt, snor och tårar. Jag är fysiskt och psykiskt utmattad. Jag fryser trots att det är 24 grader varmt här inne. Mina ögon är svullna och jag tror att jag tömt mig på en hel del vätska, i alla fall så mycket som det kan bli av att ha tårar strilande nerför kinderna under nästan 1½ timma. Utan avbrott. Det är tungt, förstås. Jag stannar hemma imorrn. Jag har slitit mitt hår över det beslutet, känt skam, skuld och ångest, men nu är det taget. Förmodligen är det tänkt att man ska lyssna på kroppen när den reagerar såhär. Ska dricka en kopp te strax, värma mig lite och försöka komma ner i varv, låta kroppen slappna av. Ja, såhär kan livet se ut ibland, när man är Anna.

Uppdatering

Det är mars nu och månaden har börjat väldigt bra. Jag hoppas att den fortsätter så. Visserligen missförstod jag och en kund varandra på onsdagen, vilket resulterade i att jag gick ifrån en stund, ringde mamma och sen satt och grät i 20 minuter. Huh. Jag kan inte säga att jag förstår mina egna reaktioner ibland, men det var helt omöjligt att stoppa tårarna. Stressen med mera ligger nog precis under huden på mig och fördämningarna brister lätt. Hursomhelst, jag tog mig igenom den här jobbveckan, men igår var jag faktiskt ledig då jag skulle till läkare på eftermiddag och kolla hjärtat. Hjärtklappningarna är ju ganska frekventa och dyker upp titt som tätt. Men inget fel påträffades, tydligen har jag ett väldigt bra blodtryck. Däremot verkar det jag upplevde natten till förra fredagen (hjärtklappning följt av händer och fötter som domnade bort och fylldes av stickningar) ha varit en sorts panikattack. Jag är inte förvånad.

Torsdagen, eller i alla fall kvällen, var en riktig höjdare. Ninjapojken bjöd mig på middag på Jensens Böfhus (jag fick ta vad jag ville, så jag gottade mig med en oxfilé med fransk bearnaisesås) och till efterrätt en stor frasig våffla med hasselnötter, chokladsås, jordgubbssylt och vaniljglass. Den vill jag verkligen äta igen! Helst nu! Efter middagen gick vi och tittade på Tangled (eller Trassel som den heter på svenska). Vi såg den med engelskt tal, nåt annat är otänkbart, anser jag. Jag visste inte riktigt vad jag hade förvänta mig, jag hade bara sett det lilla man såg när det var Kalle Anka på julafton. En kollega hade däremot berättat att han hade störtbölat när han såg den. Konstigt, tyckte jag, grina av en Disney-film? Det var ju länge sen, anser jag, som Disney verkligen gjorde nånting värt pengarna. Visst, Prinsessan och grodan var väl oki, men inte alls lika bra som klassikerna. Långt ifrån faktiskt. Många diggade den mest för att den hade en mörkhyad tjej i huvudrollen och det kan den förstås få cred för. Men det är ju inte det som gör en film. Nåväl, Tangled. Oj. Jag tror jag tappade hakan flera gånger. Visst, det är i mångt och mycket ett klassiskt upplägg med en eller två protagonister, en antagonist, en comic relief och en silent hero. Men det finns nånting nytt där. Nånting modernt. Om det är i berättarstilen, eller i personligheterna som vi möter (ingen av dem perfekta), det vet jag inte. Jag vet bara att filmen är helt fantastisk, fick mig att må så bra, fick mig att le så att mungiporna nästan brast, fick mina ögon att tåras, fick mig att skratta lagom mycket och inte ett enda av musikalinslagen fick mig att rynka på näsan. Inget var opassande, inget var fel. Det var – perfekt. Och jag vill se filmen igen! Nu! Idag! Helst igår. När jag gick ifrån biosalongen kunde jag knappt tro att det var över. Den ska verkligen skaffas på blu-ray när den släpps. Se den ni som kan!

En av Disneys bästa kvinnliga karaktärer. Much love. ♥

Igår spelade jag lite Mass Effect men kom inte så mycket längre. Jag hade mest tråkigt. 😛 Pytt. Men jag ska ta nya tag idag, är det tänkt. (Efter att jag har sett två avsnitt American Idol och ett avsnitt Top Model. ;P) Mamma och jag var på Hornbach tidigare idag. Där tittade jag ut tapet, parkettgolv osv. Jag ska renovera mitt sovrum har jag bestämt. Egentligen borde alla rum i lägenheten få nytt golv, men jag börjar där det är enklast. Så, förhoppningsvis är det klart innan april månad är här. 🙂 Kanske borde lägga upp före och efter-bilder, vad tycker ni?

Inte en vanlig måndag

Sista februari idag. Nu lämnar jag den här månaden bakom mig. Med allt vad det innebär. Idag var första långa dagen på jobbet igen sedan mitten av månaden. Jag jobbade visserligen heldag i lördags, men den är kort och intensiv så det känns inte lika mycket i kroppen som nio timmar. Men det blev ingen vanlig arbetsdag, istället spenderade jag större delen av dagen i samtal med mina chefer. Jag kände mig inte motarbetad, eller ifrågasatt. Mina egna funderingar kring jobbet och vilken riktning jag ska ta möttes bara med positiv feedback i stil med ”du är på rätt väg Anna”. Ingen negativism. Inget rynkande av pannor eller djupa suckar och påståenden om att jag skulle vara ett problem och sätta folk i en taskig sits. Möjligen att jag själv kommer sitta i en taskig sits pengamässigt framöver, men det behöver inte bli så. Den här månaden ska jag jobba som vanligt, för att se hur det känns. Skulle jag behöva ett annat alternativ, så finns de. Jag kom på dem själv. Och ingen har sagt att jag har tänkt fel. Så det var bra samtal. Ganska tungt att prata om förstås, och det var inget jag trodde skulle ske just idag, även om jag visste att det skulle ske nån gång. Efter alla timmar så kände jag av hjärtklappningen. Jag fick gå tidigare. Det gör mig lycklig när folk vill samarbeta och inte klandrar en annan för att den mår dåligt. I det här fallet mig. För jag vill inte fastna i en sjukskrivningsfälla, eller nån annanstans för den delen. Men jag behöver bli snällare mot mig själv, släppa på kraven som jag har på mig själv (och som jag inbillar mig att alla andra har på mig också). Bygga upp självkänsla och bryta negativa tankar när de kommer över mig. Jag kan göra det, jag vet det. Jag har överkommit svårigheter tidigare, och flera gånger helt på egen hand. Men jag misstänker att det är ärr och stress från förr, samt nuvarande stress och nya skrubbsår som gör det svårt just nu. Men jag tänker inte ge upp, bara så ni vet. Jag har en plan.

På väg från jobbet ringde jag mamma. Hon var i stan och undrade om jag kunde ses en sväng innan hon skulle gå på bio. (Sportlov som hon har, lyx!) Vi möttes upp vid Slussen och vandrade till en skobutik på Götgatan som hon sett reade ut hela sitt sortiment. Där inne provade jag fem olika par och bestämde mig för två stycken. Mamma betalade. ♥

Rockiga boots och söta vår/höstskor med kilklack.

Hemma låg en avi från Webhallen. Det är underbart med paket, även om man betalat för dem själv. Kanske är de som bäst då?

Mitt hett efterlängtade Tactics Ogre med tillhörande minisoundtrack och art book, samt Kirby's Epic Yarn vilket nästan är för gulligt för att inte äga.

Svängde ihop lite mannagrynsgröt som jag åt nu på kvällen och medan jag ändå höll på så fixade jag matlådor för resten av veckan också. Så jag känner mig duktig. Som att jag har åstadkommit nånting. På torsdag ska jag och Ninjapojken se Tangled på bio och äta middag. Det ser jag fram emot. Det är väldigt viktigt att ha saker att se fram emot. Men jag vette fan om jag ser fram emot att spela Mass Effect. ;P Tanken är att jag ska börja imorrn, men ska jag tjuvstarta redan ikväll…? (Egentligen är det lite dålig stil av mig att hoppa till ME sådär. Jag har faktiskt skrivit en massa speltitlar på lappar och lagt i en skål och ur den drog jag Odin Sphere. Nu är det avklarat. Så då borde jag dra en ny lapp. Kan ju ge ME och Fable 2 samma behandling, eller?)