Etikettarkiv: åsikter

Kokar av ilska

Med anledning av detta är jag nu tvungen att ventilera mina tankar.

Min mamma jobbar i en av de skolor som får lägre lönehöjning på grund av sämre resultat. Jag har besökt den skolan vid flera tillfällen. Jag glömmer aldrig första gången jag kom dit.

Korridorerna påminde i det närmsta om ett fängelse. Nedgånget, trasigt, klotter, smutsigt. Kalt, kallt och ogästvänligt. Slamriga skåp, kaxiga attityder och stickiga blickar mötte mig när vi gick till mammas arbetsrum. Mamma, med nyckelknippan i handen, marscherade bestämt igenom. Oberörd.

Detta är lärarnas arbetsmiljö och det är även elevernas. Här ska ungdomar prestera för att få bra betyg, utvecklas till självständiga individer, med en stark självkänsla och med en ljus syn på framtiden. Här ska våra lärare ta hand om andras barn, lotsa dem genom de viktigaste åren i livet, ge dem svar och framför allt, rusta dem för att hitta sina egna. Allt i livet har inte ett facit.

Men hur ser verkligheten ut? Arbetsmiljön är under all kritik och skolmaten kostar mindre än maten i fängelser. Gamla böcker, gamla skolbänkar, gamla datorer. Vandalisering, mobbing, olaga hot och kränkningar. Lärarna går på knäna under alla nedskärningar, samtidigt som det krävs att de utför många administrativa uppgifter. Det klagas på att lärarna har sommarlov och därav extra mycket semester. Ingen pratar om att lärare inte har betald övertid och att samtal från en upprörd förälder kl 21 på en fredagskväll, gällande att Nisse fått underkänt i ett ämne, bara är vardagsmat.

Skulle du vilja gå till din arbetsplats om den såg ut som jag har beskrivit ovan? Skulle du ha en bra magkänsla av att veta att du som en person blir otillräcklig när du ställs inför 25-30 elever, alla med sina egna speciella behov och krav, som du aldrig nånsin kommer hinna med på grund av pappershögen som växer på ditt skrivbord? Skulle du kunna sova gott om natten om du visste att ingen tackar dig för det arbete du gör? Skulle du vara glad om du visste att alla bara vill att du ska ge och ge och ge av dig själv, men du har fan inte rätt att kräva nåt tillbaka. Inte ens respekt.

Läraryrket är ett av de viktigaste yrkena vi har i vårt samhälle. Men ingen tycker att det är så. Lärarförbundet krävde 10000 kr mer i månaden. Det såg bra ut ett tag. Det hotades med strejk. Men känner ni till att lärare inte får strejka under för lång tid? Då klassas det som samhällsfara och strejken avbryts, oavsett om de vill det eller ej. Snacka om att vara styrd ovanifrån. Och när lärarförbundet sen backar med sina krav befinner sig förstås en besvikelse. Att sen få höra att det är i sin rätt att ge sämre lön till de lärare som jobbar i en skola där eleverna inte presterar tillräckligt bra, det är att strö salt i öppna, blödande sår.

Kan något av det jag skrivit ovan ha att göra med varför eleverna inte presterar så bra? Finns det resurser? Så som skolan där mamma jobbar ser ut är jag förvånad att det ens finns el och rinnande vatten. Det känns som ett straff att ens gå in i den byggnaden, och då är jag bara där på besök. Så varför straffa dem som redan ligger ner? Vad hände med att hjälpa istället för att stjälpa? Varför kan ingen se vilka eldsjälar det är som jobbar i detta skräckens hus och tacka dem för att de inte ens funderar på att byta karriär?

Det är inte konstigt att vårt samhälle är så trasigt som det är, när en av de viktigaste grundstenarna i det håller på att smulas sönder. Vem bär ansvaret?