Etikettarkiv: ajdå

Det räckte inte med en gång

Mitt VISA-kort har kapats igen. Hittade en summa på drygt 50 kr från Netflix på mitt kontoutdrag. Jag har aldrig använt den tjänsten, men vet att den finns på PS3. Och ja, vi vet ju alla vad Sony utsattes för så hej och hå, nu har jag spärrat mitt kort. Sista gången jag lägger in kontoinformation, hädanefter blir det koder värda pengar. Mitt nya kort kommer i mitten av nästa vecka, alltid bra att sånt här händer innan helger. Men men, jag ska inte hänga läpp, det var inga stora summor de hunnit roffa åt sig, bara en sketen film för 8 dollar. Jag har dessutom hunnit betala mina räkningar och köpt ett SL-kort. Det löser sig. Kanske blir lite knapert med mat, men det får gå.

—–

Igår var en bra dag. Hade ett sista besök hos min psykolog (ja tänk, jag har gått hos både psykolog och kurator samtidigt!) och tog min andra TBE-spruta. Fina Hanna kom och hälsade på, godkände min soffa, åt mat som jag lagade och lyssnade på mitt pladdrande. Dessutom var jag duktig igår. Fick saker sagda. På riktigt. Kände mig stark efter det, som att jag åstadkommit nånting. Istället för att bara sitta i ett hörn och hålla käften och må sämre inombords så gjorde jag mig hörd. Jag behöver det. Jag kan inte fortsätta att vara ”liten och ynklig” när det inte alls är sån jag är. Folk verkar ha ett väldigt konstigt intryck av mig. Som att jag är rädd, ledsen och tårögd hela tiden. Hell no! Precis som alla andra kan jag vara ledsen, men jag är för det mesta glad, fast viktigast av allt – ibland är jag arg. Bara att det sällan har fått synas. När jag sen exploderar, då är jag inte nådig, det är därför det är viktigt att kunna hantera det jag tycker och tänker lite åt gången.

Aja, ingen vet vad jag snackar om, men kontentan i alla fall är att jag är bra. Fear me. ;P

Ingen går säker

Precis innan jag skulle gå från jobbet nu ikväll så ringde mobilen. I andra änden satt en kille som ringde från Nordea. Jag trodde först han skulle prata med mig om att jag snart måste lägga om mina bolån, men jag hade fel. (Det kanske inte är nåt man ringer och frågar om tio minuter över 6 på kvällen heller…) Han ville kolla om jag låg bakom en transaktion på mitt VISA-kort, som de precis hade stoppat. ”Avsändaren” var AOL Services. Nej, jag var ju på jobbet och har inte haft kortet framme och vad tusan skulle en av USA:s internetoperatörer dra pengar från mig för? Dessutom var det en obetydlig summa, knappt en dollar.

Men denna nätta summa pengar var bevis nog och jag blev informerad om att mitt kort blivit kapat. Nånstans, på nåt vänster, har någon/några kommit över min kortinformation. Han förklarade att de oftast testar med en mindre, nästan obetydlig summa, och om den går igenom så tömmer de sedan hela kontot. (Ja, jag småler vid tanken på att jag har kanske ynka 800 kr på mitt kort, samt att det inte finns nån kredit på det så yeah… jag är nog inte rätt person att svindla pengar från. :P)

Det kanske är lite konstigt, men jag är inte ens chockad. Knappt skakad. Man skulle kunna likställa min reaktion till ”nämen jaha, säger du det”. Är kanske lite olikt mig att inte få hjärtklappning och bli ett vrak som ringer mamma och gråter, jag menar, jag kan tappa sansen för betydligt mindre allvarliga saker. Kanske är mitt lugn baserat på den superba proffsighet som jag tycker Nordea uppvisade. Jag är imponerad över hur snabbt de agerade och jag är otroligt, upp-över-öronen tacksam! (Ja, jag gillar min bank.) Eller har man i dagens samhälle kommit att acceptera tanken att det kan hända, när som helst? Men jag är ingen internet-noob. Jag vet vad man ska och inte ska göra. På ett sätt är jag nästan förvånad att ingen försökt sno mina pengar tidigare. Under tio års tid har jag handlat grejer från nätet. Jag har shoppat otaliga spel och CD-skivor från utlandet. PayPal använder jag mig av i alla de fall jag kan men killen i luren sa att det är nästan omöjligt att skydda sig idag. Ja, det är väl så det ligger till. Kaparna behöver heller inte ha fått informationen från nätet. Det kanske var kassan på ICA? Eller via Playstation Network? Eller den där restaurangen där jag var tvungen att lämna ifrån mig kortet… Det är omöjligt att veta.

Mitt VISA-kort är nu spärrat och jag kommer få ett nytt, men han kunde inte lova att det blir denna vecka. Jag klarar mig utan kort, men då jag aldrig har kontanter så kommer jag bli tvungen att låna av mamma. Att stå utan pengar i kanske en veckas tid är inte direkt önskvärt. Kortkapande åt sidan, så har min dag kantats av en diffus smärta i vänster fot. Varje gång jag sätter ner foten så värker det till, kanske har en nerv hamnat i kläm. Så, gårdagen var en skitdag och idag är… en dag som har gett mig huvudvärk. Med den sista hundralappen som fanns på mitt ICA-kort köpte jag en liter mjölk, yoghurt och två stycken Dubbelnougat. Lite tröst är jag väl värd ändå?

Dagens Bambi

Var på väg hem, hade handlat efter jobbet. Min vänstra fot lyckades hitta en hal fläck och sen var det hela ett faktum. Jag föll. Men det var ett ganska intressant fall, det var inte som ett sånt där plötsligt där man förvirrad finner sig själv på marken. Nej, det var mycket mer kontrollerat än så. Det gick nästan i slow motion. Jag följde mitt vänstra ben med blicken från den sekund foten gled på marken till dess att jag var tvungen att dämpa mitt fall med vänster arm. Jag såg det hända, jag kunde reflektera över det, t o m tänka ”jaha nu ramlar jag”. Det var ett… kontrollerat fall skulle jag vilja säga. Stuss och arm tog det mesta av ”smällen”. Kravlade mig upp ganska snabbt och traskade vidare. Det gjorde lite ont tidigare under kvällen men jag verkar inte ha ådragit mig nån större skada. Inte ens ett blåmärke på skinkan. Matkassen jag hade gick upp på mitten, tur då att jag hade med mig en plastkasse som jag kunde bära hem varorna i. Jag är glad att det inte blev farligare än så. Brutna ben och armar vill man sällan ha till jul. När jag vandrade hemåt drog jag på mungiporna, ja, nästan skrattade lite. Det var så humoristiskt och surrealistiskt på nåt sätt, hur det hade gått till. Hur jag minns varenda detalj. Det är nästan så jag tror att jag har drömt fallet. Men nej, vänster skinka ömmar om jag trycker på den och den trasiga matkassen som ligger i min hall är mitt bevismaterial. Jag har varit Bambi för en dag.