Etikettarkiv:

4 minnen jag aldrig kommer att glömma

Jag känner att mina tankar genast går till de mörka delarna av hjärnan. Gömda minnen, men inte mindre närvarande för det. Vet inte om jag vill att den här listan ska bli nån sorts depp-lista, det är ju faktiskt så mycket trevligare med glada minnen.

  • Dagen som jag och Ninjapojken träffades. Med pirr i kropp och hjärta åkte jag till en ny destination. Vår första kram varade lite längre än vad en kram normalt gör. Jag tror vi båda visste redan då. Arm i arm gick vi hem till honom. Kallt ute, varmt inne. Och varmare skulle det bli. Blickar, närhet och våra läppar som möttes i dunkelt sken. ♥
  • När jag tog studenten. Jag kände verkligen att jag hade åstadkommit nånting. Jag hade varit skoltrött och nära att hoppa av men jag höll mig kvar, vilket jag är glad för idag. Då kände jag som att allt var möjligt. Jag hade hela livet framför mig. Ibland önskar jag att jag kände så fortfarande.
  • Första PLAY!-konserten i Sverige 2006. Det var som att delta på ett väckelsemöte i kärlek. Jag minns hur filharmonikerna var förvirrade och chockade över publikens reaktion. Jag var euforisk, jag ville bara ha mer.
  • Första gången jag testade Xenogears. Innan jag köpte spelet själv fick jag prova på hos Johanna. Under spelets inledande rullande text så spelades Bonds of Sea and Fire. Jag tappade all möjlighet att faktiskt kunna läsa texten. Musiken hade fångat mig totalt. Är än idag en av de vackraste låtarna jag vet.

Det som komma skall

Jag gillar att shoppa, speciellt efter saker som intresserar mig. Så det jag lägger ner mest pengar på blir ju ganska självklart spel och spelmusik. Det har varit en bra vecka på det sättet. ”Den som väntar på nåt gott väntar på mycket”, skulle man kunna säga. Från Webhallen väntar jag Kirby’s Epic Yarn (Wii) och Tactics Ogre: Let Us Cling Together – Premium Edition (PSP). Från kanadensiska VideoGamesPlus kommer i dagarna Ys I & II Chronicles – ”Hair Metal Pack” (PSP) och Radiant Historia (NDS) inklusive en skiva med musik. Och på tal om det. I nästan samma andetag som Xenogears hade utannonserats på PSN i USA så kom nyheten om ett nytt soundtrack till samma spel. Myth: The Xenogears Orchestral Album – ett album med några av de bästa låtarna från spelet, framförda av de bulgariska filharmonikerna. Jag har förstås beställt ett exemplar. Det är 13 år sedan Xenogears släpptes i Japan och så kommer det här, som en blixt från klar himmel! På den officiella hemsidan finns lite smakprov att lyssna på, men själv håller jag mig borta från det. Jag vill lyssna på allt, på en och samma gång, inte sitta och låta mig suktas. Jag tror att det kommer bli magiskt… ♥

Xenogears Myth

Soundtracket finns att köpa på följande ställen:
PlayAsiaOtakuCDJapanJapanska Amazon

Det handlar om mig nu

Ibland önskar jag att jag var som en av alla amerikanare som kommer till uttagningarna för American Idol. Till bredden fylld med självkänsla, en uppfattning om att vara oövervinnerlig, världsbäst på allt och skulle en sågning komma som en rak höger så skulle jag ändå gå därifrån med tron att jag en dag kommer erövra världen.

Oki, kanske vill jag inte vara exakt på det sättet, för då skulle jag inte längre vara kopplad till verkligheten. Däremot vill jag vara bättre på att ta vara på mig själv, vara snäll mot och kunna tro på mig. Jag må inte prata högt om det, men jag har väldigt höga krav på mig själv. För höga. Det är en omöjlighet att prestera på topp varje dag, det är en omöjlighet att konstant överträffa sig själv, eller alla andra för den delen, det går heller inte att vara glad varje dag. Jag försöker vara nöjd, lyckas också vara det ibland, men prestationsångesten lurar alltid runt hörnet.

För att dra en lång historia kort – så fångades jag i dess klor igår. Det finns förstås flera bakomliggande orsaker till varför jag mår som jag gör just nu, detta är en av dem och jag ser ingen anledning att behöva säga mer än så. Jag åkte hem från jobbet och jag har varit hemma från jobbet idag. Gårdagen var extremt prövande på många sätt och det var länge sedan jag mådde så dåligt. Idag är det bättre, men jag är skör. Med stor sannolikhet är jag hemma resten av veckan.

Det här handlar dock inte om att jag lägger mig ner och ger upp. Jag gör mitt bästa för att effektivisera mig, i alla fall så mycket som jag orkar. Igår kväll och idag har jag spelat ett antal timmar och det känns bra. Tidigare idag tog jag mod (?) till mig och åkte in till stan för att träffa Monika. Ett möte som var glatt, inspirerande, engagerande. Vi hann en hel del på våra två timmar och jag är dels glad att vi lyckades boka träff och även glad och stolt över mig själv som inte ställde in. Det hade varit så enkelt, med tanke på allt jag gick igenom igår.

I samband med vårt möte så fick jag också för mig att äntligen få arslet ur vagnen och göra ett inköp som jag grämt mig över. Men marsch pannkaka! Vi stegade iväg till Webhallen och därifrån kom jag, inte bara med Mass Effect, utan även med Fable 2. Det kan jag tacka Monika för. 🙂 Nu kommer det hända. This is the end of an era.

Kan också passa på att berätta att ni kommer kunna hitta mig på ett par andra sidor framöver, om ni vill. Jag blev för ett par veckor sen välkommen att vara en del av Spelografi och tillfrågad att gästblogga hos Onlajn. I sånna här situationer kan mina hjärnspöken göra sig mer än hörda och tankar som ”oj, kommer jag verkligen klara det här”, ”hoppas jag inte gör nån besviken”, ”är jag verkligen bra nog” osv, ekar högt emellan öronen. Jag valde att inte lyssna på dem den här gången. Jag valde istället att ta vara på möjligheterna, för inget kan vara sämre än att inte göra nånting alls. Det är en ypperlig chans att utvecklas. Vet i dagsläget inte hur mycket eller hur ofta som jag kommer skriva, men det som dyker upp på de två sajterna kommer att återpostas antingen här eller på RPGaiden.

Summan av kardemumman – det handlar om mig nu. Jag kommer nog aldrig bli en stöddig amerikanare, men jag kan i alla fall lära mig att vara snällare mot mig själv och lära mig att jag inte behöver känna skuld om jag sätter mig själv i första rummet. Avslutningsvis, en bild på dagens inköp och en bild på dagens överraskning!

Mina första WRPG:n. Ska bli intressant att se vad jag tycker...

Ett av de bästa soundtracken jag hört kom med DHL idag! ♥ Det tog inte lång tid från Japan. 😀

Den lilla helgen som kunde

Januari är inte slut än. Den här förbaskade månaden tar verkligen tid på sig. Men snart, snart är februari här, tillsammans med (förhoppningsvis) mildare väder och Melodifestivalen. Nån som ska kolla? Jag och Ninjapojken har i alla fall bokat in kommande lördag hemma hos mig, med ostbricka och kanske lite vin, tillsammans med sång och glamour på TV. Det funkar. 🙂

Min korta helg är snart slut, men gårdagen slog nåt sorts längdrekord. Startade tidigt vid halv åtta på morgonen. Åkte till jobbet och min första kund var ett sånt där stolpskott som gav mig ett gott skratt. Äldre herre kommer in och vill prata tvättmaskin. Absolut. Han frågar om ett märke som inte fanns i utställningen. Vi diskuterar ett alternativ och kommer fram till att jag ska skriva ut produktblad för två olika maskiner. So far so good. Vid min arbetsplats så står då denne herre först lite vid sidan om min datorstation, men han närmar sig med små steg och står till slut bakom mig och tittar på skärmen, ungefär som om han inte litade på att jag visste vad jag höll på med. Jag känner mig faktiskt lite inkräktad på när sånt händer och jag erbjöd honom sittplats då det finns två stolar (!) framför mitt skrivbord. Kunden var inte intresserad, han skulle snart ge sig iväg. (Och det tar tid att sitta eller…? Har jag missat nåt?) Hursom, jag ville inte tjata utan skrev ut första produktbladet och jobbade vidare med det andra. Märker så plötsligt att kunden står och rotar i skrivaren till höger om mig. Denna skrivare agerar även fax och i denna låg just vid detta tillfälle orderbekräftelser (med priser och sån typ av information som kunder inte har att göra med). Jag säger ”nej men där har du inte att göra, låt du mig sköta detta, jag hjälper dig”. Kunden säger ”jag frågade bara” (vilket får mig att undra om han var smått sinnesförvirrad), men jag svarade att nej han frågade ingenting och att han inte har att göra bland våra papper – men utan att för den skull skälla ut honom. Återgår så till nästa produktblad. ”Har du druckit ättika?” hör jag honom fråga. Självklart fattar jag när nån försöker provocera mig, så jag låter den piken glida förbi och säger i glad ton ”nu kommer snart sista arket”. ”Är du på dåligt humör?” säger herrn och jag svarar ”nej inte så värst” och fyrar av ett leende mot honom. I nästa andetag har kunden vänt på klacken och lommar ut från butiken. Jag ropar ”ska du inte ha dina papper?” men han bara fortsätter gå. Och nej, jag kände inte att det var värt att jaga efter honom. En kollega frågade vad som hände och vi fick oss båda ett gott skratt. Inte var det jag som hade gjort fel, men vissa kunder är verkligen svåra att begripa sig på.

Efter jobbet åkte jag hem till Ninjapojken, tog en lång välförtjänt dusch och piffade till mig i fina kläder och smink. Sen åkte vi till restaurang Linguini vid Odenplan och åt mycket god pasta, avnjöt varsitt glas vin, efterrätt och förstås varandras sällskap. Restaurangen var otroligt mysig och varm – kändes Lady & Lufsen på nåt vis. Vår kypare var en riktig karaktär, mycket sympatisk och skämtsam. Det var riktigt härligt, precis vad jag behövde. ♥ Resten av kvällen låg vi och mös i soffan framför TV:n. Närmare klockan tre blev det dags för sängen och då ville Ninjapojken läsa korta noveller av Neil Gaiman för mig. 4 stycken lästes totalt och visst, jag somnade inte, men jag dåsade till då och då. ^^ Sen tog han fram GON, vilket till en början var kul, men sen läste jag en strip där både en vargmamma och en av hennes ungar gick ett sorgligt öde till mötes. På nåt sätt var det humor i bilderna, men jag tog ändå ganska illa vid mig. Skrattade med gråten i halsen typ, jättekonstigt. O_o;; Vi somnade kanske vid fyra på morgonen. Awesome!

Idag känns det som att dagen bara har flugit fram, jag har tvättat och handlat, men inte diskat och inte lagat mat ännu. Har inte spelat på typ en vecka. På tal om spel så köpte Ninjapojken Resonance of Fate – han tyckte att vi skulle spela nåt tillsammans. (Med tillsammans så menar jag att jag spelar och han tittar på. ;D) Men vi kommer nog inte börja med det förrän jag kört klart Odin Sphere, jag vill helst inte blanda en massa titlar just nu.

Vi väntar på vår mat i skenet av ett ljus.

Heldag med Becca

Imorse släpade jag mig upp ur sängen vid nio-tiden. Även om jag tyckte att jag hade fått mycket sömn så höll kroppen inte med mig. Jag är inte utvilad på långa vägar, men än är inte helgen slut. Så fort jag gått upp så var det bara att börja fiffla och dona. Eftersom jag prioriterade att börja spela Odin Sphere igår så fick jag snabba mig att hinna dammsuga och diska innan Becca dök upp. I augusti förra året besökte jag henne under min semester och det kom på tal att hon inte sett BBC:s excellenta serie Stolthet och fördom, baserad på Jane Austens roman. Det bestämdes att denna förstås skulle ses, men det är svårt att få scheman att gå ihop, men idag var det äntligen dags. Jag har varit ett stort Jane Austen-fan sedan tidiga tonår och har sett serien minst 10 gånger. Mamma och jag hade länge som tradition att se igenom hela serien på juldagen, till pappas stora förtret. Däremot håller jag mig så långt bort ifrån filmatiseringen som jag bara kan. Det går inte att göra boken rättvisa på knappa 2 timmar, men på 5½ timma, ja då är det möjligt.

Vid tolvtiden dök Becca upp, vi tittade på första episoden och efter det satte vi igång med maten. Jag hade inte hunnit äta nåt så det blev verkligen en god lunch. Vi gjorde köttfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker och fetaostcreme. Oj vad gott det blev. Maten vi gör blir alltid så god. ^__^

Visst vattnas det i munnen på er? OM NOM NOM NOM! ;D

Söta Becca är på väg att hugga in i maten. Och mitt kök är tydligen snett. XD

Sen tittade vi på två episoder till och efter det så gick vi och gjorde min ”asfaltskola” som blev mycket seg och god och drack te med svartvinbärssmak. Två episoder senare igen var det dags för kvällens andra efterrätt (!). Jag hade av en slump stött på receptet på Allt om Mats hemsida och tyckte att det var värt att prova. Otroligt enkelt och resultatet blev en efterrätt med lagom mängd syrlighet och sötma, utan att vara för mäktig.

Gott i glas. Citronstekta äppelklyftor med yoghurtgrädde och maränger. Wow.

Sedan avslutade vi serien och suckade förnöjt över den sista scenen. Vi hann också med en liten ommöblering, vi flyttade mina CD-hyllor från vardagsrummet till sovrummet. Medan vi lagade maten så kom min pappa förbi med min stereo som jag lämnat kvar i mitt flickrum, men som jag nu vill använda igen. Nu är allt på plats och det blev bättre än vad jag kunde tro. 🙂 Och ljudet är bättre än vad jag minns det. Just nu hörs Rogue Galaxy Premium Arrange ur mina högtalare. Jag har fått en toppenstart på min helg. Nu ska jag sätta mig och spela lite och imorgon ska jag träffa Ninjapojken. ♥