Etikettarkiv:

Ensamt i natten

Här sitter jag i min ensamhet och dricker te. Klockan närmar sig midnatt men jag är inte riktigt trött än.

Den här veckan började dåligt och det låter ju förstås konstigt. Jag fyllde ju år i måndags, det om något är väl positivt? Well, det var dåligt i alla fall, lite ångest blandat med en väldans massa tankar. Jag tror inte att det var en begynnande 30-årskris, det var på riktigt. Med lite stöd från en vän kunde jag i alla fall ta tjuren vid hornen. Det här med kommunikation är verkligen det svåraste som finns och när det misslyckas kan det skapa stora sår som aldrig kan läka. Jag är en kämpe – ibland en dumdristig sådan – men jag ger mig inte i första taget. Många har de gånger varit då jag borde reagerat så, men nu var det bra att vara som jag är och kunna säga det jag hade att säga. Inte allt, men mycket, blev sagt. Stenen föll från bröstet. Det blev bättre och min förhoppning är att nya frön blev sådda på nytrampade stigar. Ingen återvändo.

Jag är modig. Modigare än jag nånsin har varit. Ingen tvättäkta hjälte ännu, ens i mitt eget liv, men det tar sig. Fånigt då att jag tyckte det var läskigt att sova ensam igår. Ninjapojken var här från måndagskväll till lördag eftermiddag. Nästan en hel vecka. Tiden bara rann iväg. Vi hade roligt, tog det lugnt, gjorde våra egna grejer, gjorde saker tillsammans, lagade mat, pussades och kramades, sov, vaknade, skrattade. Igår var lägenheten konstigt tyst. Jag är ganska lättskrämd av mig och en rolig bok fick hålla mig sällskap innan jag släckte lampan för att sova. Bestämde mig för att berätta för Ninjapojken att det kändes tomt utan honom. Han hade också känt av ensamheten.

Jag som alltid varit så mån om min egen tid. Jag som alltid välkomnat ensamheten, vårdat den, önskat den. Kanske har det att göra med att vi fungerar tillsammans, på samma yta. Ibland sägs det inget på ett tag, för vi är upptagna på varsitt håll, men det är oki. Det är skönt. Man vet att den andre finns där och när som helst kan jag lägga undan min handkontroll, få honom att lyfta blicken från sin bok och ge honom en puss eller två. Det funkar. Det finns där. Inget tvång. Inget tjafs om att göra allt tillsammans, förutom det man vill göra förstås. Det är en vardag jag inte är van vid, men jag fick mersmak av denna knappa vecka. Förmodligen kommer det gå bättre att somna i natt, men för vad det är värt så är det skönt att inte per automatik göra ensamheten till sin bästa vän. Visst klarar jag av att vara ensam, men det finns ett bättre alternativ – att vara tillsammans med Ninjapojken. Inte för att jag måste, inte för att jag behöver, utan för att jag vill. ♥

Tystnaden är bruten

Det har varit tyst på den här bloggen ett tag. Lite tomt. Förklaringen är ganska enkel. Jag har för närvarande semester och har spenderat en vecka på sommarstället där inget internet fanns. (Det brukar göra det men denna sommar stötte vi på problem.) Jag kollade Twitter nästan dagligen på min HTC men jag skrev knappt nånting själv då uppkopplingen var relativt usel. Det var ganska skönt att vara borta från all teknik och stressen som kan komma med den. Jag hade inte med mig en enda bärbar konsol, inte ens min MP3-spelare fick följa med. Min egna laptop var inte ens att tala om. Fick klara mig med några få TV-kanaler (man kan väl säga att Kanal 6 hjälpte som mest när vädret var tråkigt). Men annars fick man tiden att gå med matlagning, brädspelande, minigolfande och lite shoppande. (Nu var det ju inte jag som köpte nåt, utan Ninjapojken var snäll och köpte två par shorts och en klänning till mig.) Nog har jag ätit alldeles för mycket gott under denna vecka och vågen var inte nådig när jag ställde mig på den.

Ja, jag har alltså kommit hem nu. Till större del var vistelsen bra, avslappnad. På andra sätt var den mindre bra. Samtal. Diskussioner. Försök till kommunikation. Svårigheter. Hinder. Idag var i alla fall en bra dag, men jag har knappt vetat var jag har mig själv annars. Total omvärdering? Kanske. Ibland känner jag mig så otroligt missnöjd med mig själv, andra, livet. Ingen vill väl leva så, egentligen. Den andra käppen i hjulet var att min mamma insjuknade i en ganska svår lunginflammation. Hon hade gått en halv vecka med hosta, feber, tappade rösten nån dag och så en natt fick hon så ont och svårt att andas att hon och pappa åkte till akuten. Där fanns inte en enda patient, så mamma blev väl omhändertagen. När jag och brorsan hälsade på första dagen så var hon väldigt medtagen. Hon hade fått morfin, kunde inte behålla nån mat så de fick koppla på dropp och ge henne antibiotika intravenöst. Som tur var började kuren verka redan nästa dag och idag, innan det var dags för mig att åka hem, så kunde pappa hämta henne. Hade hon däremot inte återhämtat sig så snabbt hade jag nog stannat kvar ett tag till, jag har ju trots allt semester nästa vecka också.

Å andra sidan var det nog bra att jag kom hem idag. Hade planerat att städa ur min kyl-frys, men tydligen så har den gått sönder medan jag varit borta. Stanken som kommer ifrån den är inte nådig, jag har slängt allt mat och har ställt in vinäger i glas för att absorbera den värsta lukten innan jag går lös på den. Konstigt nog fungerar lampan i den, men displayen är helt körd så det går inte att ställa in temperaturen. Misstänker att kretskortet eller kompressorn har gått, eller båda. Har letat som en tok efter mitt kvitto och har hittat alla andra kvitton, men inte detta. Suck. Jag får nog gå till mitt gamla jobb imorrn och be att de skriver ut ett åt mig. Jag vet att jag har försäkring som fortfarande gäller, så ja, jag hoppas att jag har ett nytt kyl-frys ganska snabbt efter helgen. Jävla skit. Vad är det man säger, en olycka kommer aldrig ensam?

Nåja, nu kommer det väl bli lite mer rörelse här på bloggen, RPGaiden och Twitter. För er som tycker att det varit skönt att slippa mitt babblande har jag bara en sak att säga – tough. Till er andra som faktiskt saknat mig lite, eller kanske en smula – ♥.

Något vackert

Hittade detta på en blogg. Blev glad och varm i hjärtat av det – förhoppningsvis blir ni det också. 🙂

Varje kväll tänker någon på dig innan den somnar.
Minst femton personer i denna värld älskar dig.
Den enda orsaken att någon skulle hata dig är för att den personen vill vara precis som du.
Det är minst två personer i denna värld som skulle dö för dig.
Du betyder världen för någon.
Och någon där ute, ser dig som sin sanna kärlek

Uppdatering

Det är mars nu och månaden har börjat väldigt bra. Jag hoppas att den fortsätter så. Visserligen missförstod jag och en kund varandra på onsdagen, vilket resulterade i att jag gick ifrån en stund, ringde mamma och sen satt och grät i 20 minuter. Huh. Jag kan inte säga att jag förstår mina egna reaktioner ibland, men det var helt omöjligt att stoppa tårarna. Stressen med mera ligger nog precis under huden på mig och fördämningarna brister lätt. Hursomhelst, jag tog mig igenom den här jobbveckan, men igår var jag faktiskt ledig då jag skulle till läkare på eftermiddag och kolla hjärtat. Hjärtklappningarna är ju ganska frekventa och dyker upp titt som tätt. Men inget fel påträffades, tydligen har jag ett väldigt bra blodtryck. Däremot verkar det jag upplevde natten till förra fredagen (hjärtklappning följt av händer och fötter som domnade bort och fylldes av stickningar) ha varit en sorts panikattack. Jag är inte förvånad.

Torsdagen, eller i alla fall kvällen, var en riktig höjdare. Ninjapojken bjöd mig på middag på Jensens Böfhus (jag fick ta vad jag ville, så jag gottade mig med en oxfilé med fransk bearnaisesås) och till efterrätt en stor frasig våffla med hasselnötter, chokladsås, jordgubbssylt och vaniljglass. Den vill jag verkligen äta igen! Helst nu! Efter middagen gick vi och tittade på Tangled (eller Trassel som den heter på svenska). Vi såg den med engelskt tal, nåt annat är otänkbart, anser jag. Jag visste inte riktigt vad jag hade förvänta mig, jag hade bara sett det lilla man såg när det var Kalle Anka på julafton. En kollega hade däremot berättat att han hade störtbölat när han såg den. Konstigt, tyckte jag, grina av en Disney-film? Det var ju länge sen, anser jag, som Disney verkligen gjorde nånting värt pengarna. Visst, Prinsessan och grodan var väl oki, men inte alls lika bra som klassikerna. Långt ifrån faktiskt. Många diggade den mest för att den hade en mörkhyad tjej i huvudrollen och det kan den förstås få cred för. Men det är ju inte det som gör en film. Nåväl, Tangled. Oj. Jag tror jag tappade hakan flera gånger. Visst, det är i mångt och mycket ett klassiskt upplägg med en eller två protagonister, en antagonist, en comic relief och en silent hero. Men det finns nånting nytt där. Nånting modernt. Om det är i berättarstilen, eller i personligheterna som vi möter (ingen av dem perfekta), det vet jag inte. Jag vet bara att filmen är helt fantastisk, fick mig att må så bra, fick mig att le så att mungiporna nästan brast, fick mina ögon att tåras, fick mig att skratta lagom mycket och inte ett enda av musikalinslagen fick mig att rynka på näsan. Inget var opassande, inget var fel. Det var – perfekt. Och jag vill se filmen igen! Nu! Idag! Helst igår. När jag gick ifrån biosalongen kunde jag knappt tro att det var över. Den ska verkligen skaffas på blu-ray när den släpps. Se den ni som kan!

En av Disneys bästa kvinnliga karaktärer. Much love. ♥

Igår spelade jag lite Mass Effect men kom inte så mycket längre. Jag hade mest tråkigt. 😛 Pytt. Men jag ska ta nya tag idag, är det tänkt. (Efter att jag har sett två avsnitt American Idol och ett avsnitt Top Model. ;P) Mamma och jag var på Hornbach tidigare idag. Där tittade jag ut tapet, parkettgolv osv. Jag ska renovera mitt sovrum har jag bestämt. Egentligen borde alla rum i lägenheten få nytt golv, men jag börjar där det är enklast. Så, förhoppningsvis är det klart innan april månad är här. 🙂 Kanske borde lägga upp före och efter-bilder, vad tycker ni?

Inte en vanlig måndag

Sista februari idag. Nu lämnar jag den här månaden bakom mig. Med allt vad det innebär. Idag var första långa dagen på jobbet igen sedan mitten av månaden. Jag jobbade visserligen heldag i lördags, men den är kort och intensiv så det känns inte lika mycket i kroppen som nio timmar. Men det blev ingen vanlig arbetsdag, istället spenderade jag större delen av dagen i samtal med mina chefer. Jag kände mig inte motarbetad, eller ifrågasatt. Mina egna funderingar kring jobbet och vilken riktning jag ska ta möttes bara med positiv feedback i stil med ”du är på rätt väg Anna”. Ingen negativism. Inget rynkande av pannor eller djupa suckar och påståenden om att jag skulle vara ett problem och sätta folk i en taskig sits. Möjligen att jag själv kommer sitta i en taskig sits pengamässigt framöver, men det behöver inte bli så. Den här månaden ska jag jobba som vanligt, för att se hur det känns. Skulle jag behöva ett annat alternativ, så finns de. Jag kom på dem själv. Och ingen har sagt att jag har tänkt fel. Så det var bra samtal. Ganska tungt att prata om förstås, och det var inget jag trodde skulle ske just idag, även om jag visste att det skulle ske nån gång. Efter alla timmar så kände jag av hjärtklappningen. Jag fick gå tidigare. Det gör mig lycklig när folk vill samarbeta och inte klandrar en annan för att den mår dåligt. I det här fallet mig. För jag vill inte fastna i en sjukskrivningsfälla, eller nån annanstans för den delen. Men jag behöver bli snällare mot mig själv, släppa på kraven som jag har på mig själv (och som jag inbillar mig att alla andra har på mig också). Bygga upp självkänsla och bryta negativa tankar när de kommer över mig. Jag kan göra det, jag vet det. Jag har överkommit svårigheter tidigare, och flera gånger helt på egen hand. Men jag misstänker att det är ärr och stress från förr, samt nuvarande stress och nya skrubbsår som gör det svårt just nu. Men jag tänker inte ge upp, bara så ni vet. Jag har en plan.

På väg från jobbet ringde jag mamma. Hon var i stan och undrade om jag kunde ses en sväng innan hon skulle gå på bio. (Sportlov som hon har, lyx!) Vi möttes upp vid Slussen och vandrade till en skobutik på Götgatan som hon sett reade ut hela sitt sortiment. Där inne provade jag fem olika par och bestämde mig för två stycken. Mamma betalade. ♥

Rockiga boots och söta vår/höstskor med kilklack.

Hemma låg en avi från Webhallen. Det är underbart med paket, även om man betalat för dem själv. Kanske är de som bäst då?

Mitt hett efterlängtade Tactics Ogre med tillhörande minisoundtrack och art book, samt Kirby's Epic Yarn vilket nästan är för gulligt för att inte äga.

Svängde ihop lite mannagrynsgröt som jag åt nu på kvällen och medan jag ändå höll på så fixade jag matlådor för resten av veckan också. Så jag känner mig duktig. Som att jag har åstadkommit nånting. På torsdag ska jag och Ninjapojken se Tangled på bio och äta middag. Det ser jag fram emot. Det är väldigt viktigt att ha saker att se fram emot. Men jag vette fan om jag ser fram emot att spela Mass Effect. ;P Tanken är att jag ska börja imorrn, men ska jag tjuvstarta redan ikväll…? (Egentligen är det lite dålig stil av mig att hoppa till ME sådär. Jag har faktiskt skrivit en massa speltitlar på lappar och lagt i en skål och ur den drog jag Odin Sphere. Nu är det avklarat. Så då borde jag dra en ny lapp. Kan ju ge ME och Fable 2 samma behandling, eller?)