Idag har varit en värdelös dag. Fick i alla fall sova ut någorlunda, vilket jag tror behövdes. Även om jag tvättat fyra tvättar och diskat tror jag inte att jag har gjort nåt av värde. Har inte pratat med nån idag. Har varit själv hemma. Känns som att jag lever i ett vakuum. Har knappt ätit nåt heller. Vad ska det vara bra för liksom? Landade i en smärre gråtattack för några timmar sen. Fick tvinga mig att sluta böla. Sådär kan man ju inte hålla på liksom. Folk vill inte veta, eller ens kännas av, att jag mår som jag gör. Man måste komma ihåg att som människa har man ett val och om jag väljer att vara ledsen så är det mitt eget jävla fel. Varför väljer jag inte att vara glad liksom? Turn that frown upside down! Allt blir så mycket lättare. Livet kommer genast kännas som solsken i maj och inte som regn i november. Jo det är sant, det finns folk som vet, det är beprövat.
Så varför är det så jävla svårt? Varför känns det som att jag gör samma misstag om och om igen? Slår vad om att jag inte kommer sitta vid den här platsen om två år. Kanske är jag hos mina föräldrar, kanske hyr jag i andrahand, kanske bor jag på gatan, kanske är jag död. Då har jag förhoppningsvis slutat gråta.
Om du väljer att vara ledsen så är det absolut inte ditt eget fel. Absolut inte. Hur du uttrycker dina känslor är dina egna val men det är absolut inte ditt fel. (Nu har jag sagt det tre gånger redan fast jag inte ens börjat kommentera ditt inlägg riktigt)
Jag är verkligen ledsen att du är ledsen och att du känner av denna smärta i själen. Du förtjänar så mycket bättre.
Nu tänker jag inte säga att du ska sluta vara ledsen, för jag tror att du ska bearbeta detta i din egen takt och ta dig själv tid. Att vara ledsen är helt okej. Men jag hoppas ändå att du kommer att få en gladare period.
Om jag bara kunde (men distansen är rätt lång mellan oss) så skulle jag ge dig en kram för att visa att det finns minst en person som stöttar och bryr sig om dig. En som ser dig som en kvinna med känslor, egen identitet, med vänlighet och med passion för sina intressen.
Den här kommentaren kanske inte får dig att må bättre, men jag ville ändå tända ett litet ljus i den mörka ledsamheten du går igenom.
Ta hand om dig, Anna.
Jag är stolt att vara din vän och lyssnar alltid om det är något.
Kramar
Jerry Olssons senaste bloggpost: Svampriket minskar – men blir också större. Sätrapôjks funderingar.
Jodå Jerry, visst hjälper du. :’) Du skriver alltid så vänliga och välformulerade kommentarer – du om någon är en vänlig själ med mycket att ge! Jag hade gärna tagit den där kramen nu och jag skickar dig en cyber-kram tillbaka. Jag kommer inte lägga mig än på ett tag, men hoppas att jag kommer kunna somna i natt med.
Tack för att du är min vän och för att du bryr dig! <3
Folk vill inte veta, eller ens kännas av, att jag mår som jag gör.
Jo. Det vill vi. Vi vill veta hur du mår. Och vi vill känna av dig. Oavsett om det är strålande solsken, duggregn eller monsunperiod.
Man måste komma ihåg att som människa har man ett val och om jag väljer att vara ledsen så är det mitt eget jävla fel.
Nej. Riktigt så enkelt är det inte. Och det vet du också.
Vi finns. Och vi bryr oss. Och det hoppas jag du vet, innerst inne. Tvivla inte.
Fredriks senaste bloggpost: Bloggflytt
:’) Du lyckades bli min knight in shining armor denna natt, tack för det!
Nånstans vet jag att det inte stämmer, ändå har jag fått höra sånna uttalanden adresserade till mig. Men det är skönt att veta att du och andra finns där ute. Tack. <3
Jag vill veta! Det spelar ingen roll om du är glad eller ledsen; du har lika stor rätt att uttrycka dig oavsett. Riktiga vänner är med i både vått och torrt. <3
Klart att det är viktigt att tänka positivt, men det är ju inte så enkelt och det vet nog de flesta egentligen.
Kram på dig <3 Vi kanske kan höras senare i kväll när mamma åkt hem och så?
Rebeccas senaste bloggpost: Last weekend’s autumn excursion
Ja, du har rätt om vänner och du är verkligen en riktig vän. :’) <3<3<3<3 Ja, visst kan vi höras, om inte annat så för att prata om när vi kan SES! 😀 Känns som att jag behöver Downton Abbey, mysfika, kramar och kunna peta på din söta nya Totoro. ^__^ Att tänka på sånna saker gör mig glad. Och sitta och prata spel och bara vara, precis som jag är. *kramar*
Kram! Bara för att du inte pratat med någon är det inte en dålig dag! Om du bloggar kommunicerar du ju också!
Jag känner igen mig jättemycket i hur du skriver…
Man får ju vara ledsen. Det gäller bara att se till att man inte ältar runt runt. Sitter man och tänker samma tankar en gång till så tjänar man på att bryta mönstret och göra något annat. Kanske flytta sig en meter och fundera över hur annorlunda allt ser ut där. Eller om det inte gör det.
sedan är det viktigt att man kommer på små saker man blir lite glad av. Jag kan såhär i höstmörkret bli jätteglad om jag har ett rent bord med ett tänt ljus på. Det ger mig lugn att titta på. Kan jag sluta dagen med det så var det en bra dag. Men en kopp te på morgonen i en fin kopp gör att det är en bra dag redan på morgonen. Jag försöker tänka att det är en bra dag, men att skit händer…
Ibland är det en dålig dag, och då tänker jag ”hur ska jag fixa så den här dagen i alla fall slutar bra?”.
Ju mer bra stunder man har, desto bättre mår man. Men det gäller att börja smått för att klara av det.
Viddes senaste bloggpost: Sittning dokumenterad