Kokar av ilska

Med anledning av detta är jag nu tvungen att ventilera mina tankar.

Min mamma jobbar i en av de skolor som får lägre lönehöjning på grund av sämre resultat. Jag har besökt den skolan vid flera tillfällen. Jag glömmer aldrig första gången jag kom dit.

Korridorerna påminde i det närmsta om ett fängelse. Nedgånget, trasigt, klotter, smutsigt. Kalt, kallt och ogästvänligt. Slamriga skåp, kaxiga attityder och stickiga blickar mötte mig när vi gick till mammas arbetsrum. Mamma, med nyckelknippan i handen, marscherade bestämt igenom. Oberörd.

Detta är lärarnas arbetsmiljö och det är även elevernas. Här ska ungdomar prestera för att få bra betyg, utvecklas till självständiga individer, med en stark självkänsla och med en ljus syn på framtiden. Här ska våra lärare ta hand om andras barn, lotsa dem genom de viktigaste åren i livet, ge dem svar och framför allt, rusta dem för att hitta sina egna. Allt i livet har inte ett facit.

Men hur ser verkligheten ut? Arbetsmiljön är under all kritik och skolmaten kostar mindre än maten i fängelser. Gamla böcker, gamla skolbänkar, gamla datorer. Vandalisering, mobbing, olaga hot och kränkningar. Lärarna går på knäna under alla nedskärningar, samtidigt som det krävs att de utför många administrativa uppgifter. Det klagas på att lärarna har sommarlov och därav extra mycket semester. Ingen pratar om att lärare inte har betald övertid och att samtal från en upprörd förälder kl 21 på en fredagskväll, gällande att Nisse fått underkänt i ett ämne, bara är vardagsmat.

Skulle du vilja gå till din arbetsplats om den såg ut som jag har beskrivit ovan? Skulle du ha en bra magkänsla av att veta att du som en person blir otillräcklig när du ställs inför 25-30 elever, alla med sina egna speciella behov och krav, som du aldrig nånsin kommer hinna med på grund av pappershögen som växer på ditt skrivbord? Skulle du kunna sova gott om natten om du visste att ingen tackar dig för det arbete du gör? Skulle du vara glad om du visste att alla bara vill att du ska ge och ge och ge av dig själv, men du har fan inte rätt att kräva nåt tillbaka. Inte ens respekt.

Läraryrket är ett av de viktigaste yrkena vi har i vårt samhälle. Men ingen tycker att det är så. Lärarförbundet krävde 10000 kr mer i månaden. Det såg bra ut ett tag. Det hotades med strejk. Men känner ni till att lärare inte får strejka under för lång tid? Då klassas det som samhällsfara och strejken avbryts, oavsett om de vill det eller ej. Snacka om att vara styrd ovanifrån. Och när lärarförbundet sen backar med sina krav befinner sig förstås en besvikelse. Att sen få höra att det är i sin rätt att ge sämre lön till de lärare som jobbar i en skola där eleverna inte presterar tillräckligt bra, det är att strö salt i öppna, blödande sår.

Kan något av det jag skrivit ovan ha att göra med varför eleverna inte presterar så bra? Finns det resurser? Så som skolan där mamma jobbar ser ut är jag förvånad att det ens finns el och rinnande vatten. Det känns som ett straff att ens gå in i den byggnaden, och då är jag bara där på besök. Så varför straffa dem som redan ligger ner? Vad hände med att hjälpa istället för att stjälpa? Varför kan ingen se vilka eldsjälar det är som jobbar i detta skräckens hus och tacka dem för att de inte ens funderar på att byta karriär?

Det är inte konstigt att vårt samhälle är så trasigt som det är, när en av de viktigaste grundstenarna i det håller på att smulas sönder. Vem bär ansvaret?

6 reaktion på “Kokar av ilska

  1. Elin

    Jag känner precis som dig i den här frågan. En skola bör inte få lön efter resultat om det inte handlar om mer lön för dåliga resultat. Det är inte bara förödande för lärarna som gör så gott de kan utan också för eleverna som får mindre ju sämre de presterar vilket leder till ännu sämre resultat i en evigt nedåtgående spiral. Samtidigt är det lätt att skolor med sämre snittbetyg höjer betyg på elever för att fortsätta på pengar. Det hjälper knappast ”Ola” som inte når upp till nivån för godkänt då han inte har den kunskap som krävs för att lära sig på högre nivåer. Det här är den fruktansvärt tragiska utveckling av detta kapitalistiska samhälle där bankchefer minsann kan ta ut stora bonusar trots att de kör banken i konkurs, medan lärare som sliter ut sig, både fysiskt och psykiskt, straffas när de väljer att jobba där förutsättningarna är sämre än på vinstdrivande skolor. Din mamma är en hjälte som orkar. Och hon och alla som kämpar inte bara mot dåliga löner utan även mot byråkratins dumheter borde få mer i plånboken än någon nisse på bank vars enda kamp handlar om siffror på ett papper.

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Väl talat!
      Ja det är beklämmande att det ser ut på det här viset. Att vi trasar sönder vår egen välfärd. Vilka ”vi” nu är i det här fallet, regeringen? Jag hatar att hela vårt samhälle är uppbyggt kring tanken om ”snabba cash” istället för långsiktiga och hållbara lösningar. Att en skola ens ska vara vinstdrivande – för någon annan än själva verksamheten själv! – gör mig äcklad. Jag tycker att det borde vara enkelt att lösa, men på nåt sätt står vi idag i ett djupare hål än när jag gick i skolan på 90-talet.

      Tack för din kommentar!

      Svara
  2. Jerry Olsson

    En lärare är en inspirationskälla.
    En lärare är ens hjälpande hand i skolan, den som ska få en på fötter och gå framåt.
    En lärare får oförtjänad kritik från många elever – varför egentligen? Läraren gör bara sitt arbete och sliter verkligen ont för att ge eleverna något värdefullt.
    Kunskap.
    Utan kunskap så räcker det inte långt.
    Lärare är hjältar.
    Därför måste de behandlas med respekt, och som du skriver, ge dom mer lön.
    Hur vore världen utan lärare?

    En fantastisk artikel från din sida. Jag stöttar dig till 100 % i den här frågan.
    *kram*
    Jerry Olssons senaste bloggpost: Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Samson Wiklund!

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack Jerry!
      Varför gör inte föräldrar ett större uppror mot hur det ser ut? Protesterar, demonstrerar, samlar in namn, ringer och skriver brev? Varför? Är det bekvämlighet eller bryr de sig inte om hur det går för barnen i skolan?
      I kommentarerna till artikeln som jag länkade så fanns det flera intressanta tankar om hur man kunde göra för att höja resultaten, utan att det skulle gå ut över lärarna.
      Många gånger är det faktiskt inte lärarna det är ”fel” på, utan ungarna kommer från jobbiga förhållanden hemma där föräldrarna knappt är närvarande eller intresserade för sitt barn.
      Det är fel på så många plan. Och jag märker att jag blir upprörd för mer saker än bara lärarnas löner så kanske bäst om jag är jag tyst nu. 😉

      Svara
  3. Gnoit

    Känner igen detta från skolan vi brukar gå rastvakter på, lärarna är hur härliga som helst (känner dem sedan jag själv gick på skolan) men några elever och administrationen har gjort den till ett helvete. Ska lärarna få lida i lön för att skolans och kommunens ljushuvuden inte sköter sina kort rätt på den administrativa biten? Tyvärr ser det ut så… Jag hoppas att man snart märker att detta kommer bli en klassfråga på allvar när de sämre ställda skolorna inte kommer att kunna mäta sig mot de privata skolorna på grund av ekonomi och att lärarna förlorar all motivation för att anstränga sig för eleverna.

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Den framtidsbilden gör mig ledsen och arg, men jag förstår också att det är dit det barkar hän, om ingen gör något, och det snart. :< Förstår inte hur vi har hamnat i den här situationen. Hur kunde det gå så fel? Varför kan vi inte lära av våra grannar Finland? Varför är vi så egotrippade, egoistiska och elaka? 🙁

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge