Jag blir trött på att lämnas ensam med mina tankar för länge.
Jag är trött på att minnen från barndomen känns lika närvarande och minst lika smärtsamma som minnen bara några månader gamla. Vad är det med mig och mitt minne? Kan jag inte glömma, eller kan jag bara inte förlåta?
Jag behöver nåt som pokar mig, som stjäl min uppmärksamhet. Så jag slipper sitta där med ångestklumpar i hals och rygg.
Mobilen är för närvarande min bästa vän. För det mesta innebär dess sällskap bara bra saker. Men inget är ju säkert, har jag lärt mig. Men just nu är vi bästa vänner.
Undrar vad som skulle hända om jag skrev ner alla dessa minnen. Skulle de blekna lite? Skulle det bli en novell? Skulle det skapas en bok? Vad ska jag med alla minnen till? Alla smärtor, alla besvikelser, alla stunder jag ångrar.
Tyvärr är det vad jag minns mest. Har tydligen ingen möjlighet att välja.
Om du tycker det är jobbigt att ha dina tankar för dig själv så kanske det är just för att du behöver dela med dig av dem. Jag säger dock inte att du bör göra det till alla människor som läser din blogg, utan du kanske behöver berätta eller prata med ngn du har nära.
Fast egentligen vet jag inte. Vad vet jag liksom? Försöker bara hjälpa dig, men vet inte om jag lyckas. Hoppas i alla fall att du känner dig lite bättre och att du inte känner dig för trött. Ta inte ut dig vännen. 🙂
Roberts senaste bloggpost: Mina åsikter om socialbidrag
Jag förstår vad du menar. 🙂
Jag har delat med mig av mina tankar och känslor ganska ofta och mycket genom åren. Vanligtvis till vänner, men även till kuratorer och psykologer när det liksom blir för mycket att hantera. Nu vet jag liksom inte om det jag har känt (apati, stress med mera) är något jag ska vända mig med till psykvården igen. Jag försöker ta hjälp av saker jag lärt mig i mina tidigare besök, men det är inte lätt alla gånger.
Nåja, börjar jag gråta hejdlöst och knappt kan gå upp ur sängen, vilket jag råkade ut för förra året när jag föll in i en depression, så vet jag i alla fall vad jag har att handskas med. Nu är det lite mer diffust.
Men det är bra att veta att det finns personer som du där ute som bryr sig. Det ska du ha tack för. 🙂 Och kramar. *kram*
Skulle det funka att skriva ner lyckliga minnen istället? Och koncentrera sig på dem en stund? Skulle det tränga bort det där jobbiga?
Jag vet inte om det skulle det, men nån sa till mig att man faller åt det håll man lutar, så det gäller att luta sig tillbaka med en kopp te. Eller hur det nu var.
*kram*
Viddes senaste bloggpost: Vem bestämmer vad du läser på internet?
Om jag bara kunde komma de där bra minnena! 😀
Jag tror/hoppas att dåliga minnen skulle försvinna ur mitt huvud om jag skrev ner dem. Så slipper jag bli konstant påmind.
Te hjälper absolut för det mesta. Har blivit otroligt dålig på att dricka te på senaste. Kan ha att göra med värmen, kanske?