Ni ska ha tack

4.30 imorse vaknade jag av en stark smärta i högra delen av magen. Först trodde jag att det var blindtarmen, men det var det inte. Smärtan blev mer molande och påminde om PMS-smärtor mer än något annat. Efter kanske 10-15 minuter hade det gått över, men istället hade jag stickande/domnande känslor i hela höger ben och även runt mitt högra öra och kinden. Jag låg med det i ca en timme, utan att kunna somna. Bestämde mig för att ringa mamma vid 5.30, som rådde mig att ringa Vårdguiden.

Sagt och gjort. Pratade med en trevlig sköterska som lyssnade och ställde frågor. Hon ansåg att man skulle skicka en ambulans till mig. Blev kopplad till ambulanscentralen och fick prata med ytterligare en trevlig kvinna. Även hon lyssnade noggrant och ställde frågor. Sen skickade hon en ambulans hem till mig. Skötaren Johnny och hans kollega (som jag dessvärre inte hann ta namnet på) skjutsade mig till akuten. I ambulansen satt Johnny bredvid mig, ställde fler frågor, förde anteckningar, tog temp och blodtryck samt utförde olika tester.

Framme vid sjukhuset slussades jag in till neurologavdelningen. Jag kom vid en tidpunkt då det var skiftbyte för personalen, så först fick jag hälsa på en kvinnlig sköterska och sedan en manlig. Väntetiden var relativt lång, men jag var heller inte ett prioriterat akutfall. Mamma kom dit innan åtta och efter en stunds väntande till fick jag träffa en läkare, Magnus. Han utförde allehanda tester, balans, reflexer, muskelstyrka, pupillstorlek, öron, hals, han klämde och kände och böjde och vred. Stack mig med nål från topp till tå för att se om jag hade normal känsel. Han svarade tålmodigt på frågor som jag och mamma hade, men konstaterade att jag inte behövde vara kvar för vidare undersökning, men sa att jag skulle höra av mig om något förändrades.

Jag och mamma tog oss en liten frukost i sjukhusets café, sen åkte vi hem till mig och jag blev lite ompysslad med mat och te. När mamma åkt tog jag en tupplur i två timmar. Nu på kvällen har jag känt mig mest som vanligt, men har fått svagare smärta liknande den imorse i vänster del av ryggen. Jag ska om några veckor undersöka om detta och lite andra problem jag har haft kan ställas i relation till mini-piller som jag tar. Har läst på FASS angående dem, men kan inte hitta någon information om att de skulle vara skadliga. Samtidigt kan man aldrig veta och det är bra att kolla upp.

In any case, som jag sa till Johnny imorse, det var första gången jag åkte ambulans, men det var en ganska trevlig upplevelse trots allt. Jag skulle vilja uttrycka min tacksamhet till vårdpersonalen, i alla delar av ledet, som alla hjälpte mig och tog mitt ärende seriöst. Efter alla tråkigheter man har läst om SOS Alarm i nyheterna så är jag imponerad över deras bemötande. Nu i efterhand känner jag mig lite skyldig för att jag fick åka ambulans när det visade sig att det inte var nåt fel på mig. Å andra sidan kan man inte tänka så, för ingen visste ju vad det var eller hur det skulle utveckla sig. Det är verkligen en speciell sorts människor som jobbar inom vården. Önskar verkligen att vår trötta regering kunde värdera dem högre.

Rummet där jag låg hade samma siffror som min födelsedag, 11 juli. Ganska symboliskt tyckte jag.

13 reaktion på “Ni ska ha tack

  1. Sebastian Åkerberg

    Tur att det inte var något allvarligt. Men varför behöver det ta ett par veckor innan du kan undersökas vidare? Om ni inte vet vad det är, och smärtorna kommer tillbaka (om än i mildare form), borde du inte undersökas snabbare? Du är ju inte förkyld, liksom. Om jag hade smärta, domningar och stickningar så skulle jag vilja veta vad det berodde på ganska pronto.
    Sebastian Åkerbergs senaste bloggpost: Det subtila hoppet framåt

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Det är ett annat problem som jag har haft under sommaren och början av hösten, som jag har fått undersökt tidigare men inte tillräckligt bra. Det har inget med smärtor att göra, som det som hände idag, men jag väljer att hålla informationen kring det privat. Och varför det är om två veckor, är för att det är lång väntetid. Den tiden bokade jag för ca 2 veckor sen, så det är en undersökning som jag planerat innan detta inträffade. Om de två är relaterade vet jag däremot inte.

      Svara
  2. Becca

    Men oj! :O Det är inte varje dag man åker ambulans. Skönt att du mår bättre nu i alla fall. Hoppas att det inte är något allvarligt som ligger bakom. *kramar om* Du får ta det lugnt ett tag. Sköt om dig <3
    Beccas senaste bloggpost: Bye bye, Örebro

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Nej jag vet. Och normalt åker man nog inte ambulans under så kontrollerade och relativt trevliga former som jag gjorde. :O
      Jag har varit hemma från jobbet idag och jag är ledig imorrn och på torsdag, så jag får nog all den vila jag behöver. 🙂 Tack snälla för omtanken. Ser fram emot att ses på torsdag! *kramar* <3<3<3<3

      Svara
  3. Jan Lindgren

    *kramar*
    Skönt att det inte var nåt allvarligt i alla fall. 🙂

    (Och din blogg och min reader tycker visst inte om varandra… det här inlägget dök upp under natten…)
    Jan Lindgrens senaste bloggpost: Flattr

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Nej, det var bra, även om jag fortfarande frågor som är obesvarade. Men jag vet inte om de problemen kan ställas i relation med det här. Nåja, om två veckor ska det kollas upp. 🙂

      Undrar hur jag ska få din reader att tycka om min blogg. 😉 Kanske bjuda på kaka. Men men, du hittar ju hit ändå. 😀

      Svara
  4. Hanna

    Men hu! Stora kramar till dig, och hoppas att nästa undersökning ger de svar du behöver. Skönt att du ändå tog det så coolt och hade en positiv upplevelse trots det otäcka. Det är väl kanske ingenting att stå efter, men jag har minsann aldrig fått åka ambulans… 😉
    *kramen*
    Hannas senaste bloggpost: Snart ids jag inte längre

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Jag hoppas att det var första och sista gången jag måste åka ambulans. ^^ Och jag hoppas att du aldrig får göra det, om det inte är en field-trip eller nåt. 😉
      Alla var väldigt duktiga. Johnny och hans kollega var inne på sista timmen av deras 13-timmars pass. All heder till dem, verkligen. Så trevliga och lugna och ja, som jag sa – de människor som jobbar inom vården är verkligen speciella. 🙂 Kram!

      Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Aw, söta, det är ingen fara. 🙂
      Jag är också glad att jag är oki. 😀 Ska till vårdcentralen nästa vecka och ta lite prover. Kram!

      Svara

Lämna ett svar till Christoffer Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge