Det har inte gått så lång tid sedan jag började träna. Första gången jag och Ninjapojken gav oss iväg till gymmet/simhallen var i tisdags i förra veckan. Det var mitt förslag. Simhallen har haft knasiga öppettider över sommaren och förra veckan gick de tillbaka till det vanliga schemat. Jag tänkte att det var lika bra att köra igång, vad är det man väntar på liksom? Jag ska inte sticka under stol med att jag var nervös. Jag är sån av naturen. Jag får väldigt lätt för mig att folk stirrar på mig, eller tycker saker om mig, i sin tystnad. Jag är nervös för att göra fel eller göra bort mig. Jag hade heller aldrig satt min fot där inne, tur då att Ninjapojken redan varit där och tränat.

Först bekantade jag mig med en cykel. Den var ganska snäll, och jag trampade på i 20 svettiga minuter. Efter det gick vi in till gymmet där allehanda maskiner i stål tornade upp sig, samtidigt som ett antal killar stod och spände sig lite här och var. (Eeep!) Men, Ninjapojken är snäll, och vi gick fram till en maskin som tränade låren först. Han visade hur den fungerade, hur man ska göra för att inte göra illa sig, och hur man ändrar vikt och position, så att det passar en själv. Sen körde vi igång. Alla vikter är i pund, så allt man pressar är delat med 2. Blev förvånad över att mina lårmuskler klarade det de ändå gjorde, 3×10 övningar med 25 kilo vikt (om jag inte minns fel). Efter det rullade det på, med armar, axlar, rygg, mage, stuss och avslutningsvis stretching – icke att förglömma!

Torsdagen efter var jag där själv, denna gång för att simma. Det var nåt jag gjorde väldigt mycket under 2005 och jag har saknat det. Nervositeten infann sig igen. Åh nej, omklädningsrum. Åh nej, blickar. Åh nej, nakenhet. >_< Men jag tappade inte huvudet och det gick väldigt bra att simma i 30 minuter, även om det finns de som tror att de äger bassängen, trots att man i motionssimsdelen bara ska simma runt, runt. 😛

Den här veckan har det blivit mer tränande! 15 minuter cykel och en timma styrka på måndagen, lämnade mig lite sådär halvmör. Igår satt vi på varsin roddmaskin i en kvart och så en timma styrka igen. Testade lite nya övningar som utfall. Åh herregud vad jobbigt det var. Jag kom inte ända ner till golvet kan jag säga. Först testade jag med 5-kilosvikter i varje hand, men nej, jag konstaterade att jag mest lade fokus på att inte tappa balansen. 😛 Jag får helt enkelt köra utan vikter ett tag, tills jag inte blir totalt mör i musklerna. Gjorde i alla fall 2×20 sådana övningar, men idag har jag alltså världens träningsvärk. Det går an att sitta, eller ligga ner, men att ställa sig upp, sätta sig ned, gå ner eller upp för trappor är förbannelse. O_o Jag har väldigt svårt att se hur jag ska ta mig upp ur sängen och till jobbet imorgon. Jag tänkte att jag skulle erbjuda mina muskler lite uppmjukning genom att simma 30 minuter idag med, och så lite bastu på det, (samt promenad både till och från simhallen, som alltid), men det verkar snarare ha irriterat de ännu mer. Bara en sån enkel sak som att bädda sängen fick mig att tro att musklerna skulle släppa från sina fästen och sen skulle jag ligga där, orörlig på golvet.

Nåja, jag ska inte klaga. Det är otroligt kul att vara igång och jag är inte alls rädd för att testa på de stora maskinerna i gymmet. Jag är väldigt glad att jag har Ninjapojken som är peppande, stöttande, sporrande, bra och kul att träna ihop med. Jag är glad att jag har mina fina och sköna träningskläder att gymma i. Jag är så nöjd att min gamla Speedo-baddräkt fortfarande passar efter 6 års tid. Det blir bättre. Smärtan går över. Och även om det är piss ibland, så vill jag ändå ha den. Då känns det att jag har gjort nånting rätt och belöningen får jag redan nu i och med ett större välmående, men ännu fler belöningar blir det med tiden. 🙂

Det har inte gått så lång tid sedan jag började träna. Första gången jag och Ninjapojken gav oss iväg till gymmet/simhallen var i tisdags i förra veckan. Det var mitt...