Jag har lite svårt att greppa det som hänt i Norge under dagen och kvällen. Det är hemskt, onödigt och fel, men jag känner att jag inte har något fint eller genomtänkt att säga om situationen. Istället lämnar jag ordet till min vän Hanna, som säger det bättre än jag nånsin skulle kunna göra. Jag tar också vara på hennes ord, om att nu är det viktigast att leva som vanligt. Så det är vad jag kommer att göra.
Min dag på jobbet började inte bra. Jag gick i tron att jag skulle få semesterersättning, men det var visst ett missförstånd, så jag blir utan. Dessutom får jag ingen pension från jobbet, utan måste i så fall skaffa mig en pensionsförsäkring. Jag saknar mitt kollektivavtal… Morgonen toppades med ett par kunder som skällde ut mig efter noter över telefonen (först började han, sen fortsatte hon) och det var tydligen av yttersta vikt att jag fick veta att jag lurat dem, att jag misskött mitt jobb, att jag borde hålla koll på annonser även under min semester, och så vidare. Det enda man kan göra i en sån situation, är att sitta och lyssna på den verbala lynchningen och be om ursäkt, kanske nånstans få med att allt som gick fel trots allt inte var mitt fel. Nåväl. Försöker säga åt mitt hjärta att inte suga åt sig nånting, för de människorna känner inte mig, och det finns många som är mer än lovligt klagosugna – men det är svårt.
Idag känns allt svårt. Lyckades trampa i klaveret här hemma också. Jag och min stora käft kanske, men inte när det räknas, inte när det behövs. Smart.
Det mest positiva på dagen är det faktum att jag ätit tre mål och inte en enda godisbit. Frukost, stor lunch och en god middag som Ninjapojken svängde ihop med ingredienser jag bestämde. Bild följer.
Panerad fläskytterfilé, jasminris, samt smält isbergssallad med gul lök, vitlök och cashewnötter, tillsammans med sötsur sås.
Ingen semesterersättning och ingen pension?! WTF?!
*kram*
Jan Lindgrens senaste bloggpost: Flattr
Hade missförstått det där med semestern, det hade blivit dåligt förklarat för mig. Förskottssemester i mina öron lät som att jag fick både ledigt och betalt. På ett av mina tidigare jobb så sades det rakt ut ”du måste jobba ett år sedan får du ta betald semester” och på ett annat jobb så hade jag jobbat 4 månader, tog 1 veckas semester och fick ersättning för 3 dagar, men resten var obetalt, så jag antar att jag fick betalt för det jag jobbat in? Öh. Hursomhelst så är det tråkigt att bli utan pengar, det känns i plånboken.
Och pension, ja det är ju kollektivavtalen som förhandlar fram pensionen, men om man jobbar där inget sådant finns så är det upp till var och en att skaffa sig en pensionsförsäkring. Visst ger kollektivavtalen mer i pension än annars, jag trodde dock att det var lagstadgat. Vad ska man annars leva på till ålderns höst? Nåja. Nu är det som det är. :/ *kram*
Aw, tack för länken vännen!
Usch, med kunder som vill skälla finns det inte mycket att göra. Låt dem gorma av sig (det är viktigt), tala om att man förstår deras ilska och besvikelse och beklaga att det blivit som det blivit, sedan rask gå vidare till vad man kan göra, om det nu finns något förstås, för att ordna till situationen. Jag har suttit SÅ många gånger själv med viljan att skrika tillbaka, att tala om exakt varför DE har fel, varför jag gjort precis det jag har betalt för och ibland mer utöver det. Men det tjänar ingenting till, och att veta att det skulle göra det värre brukar kunna hjälpa mig att ruska det av mig och gå vidare. Vi är människor, inte maskiner, och när det kommer till kritan vill de nog ändå ha hjälp an en person och inte en robot.
Du rockar, kom ihåg det.
Hannas senaste bloggpost: När det stora gör det lilla viktigt
Det var så lite så! 🙂
Jag lyckades hålla mig ifrån att gorma tillbaka, sen satt jag och bearbetade det som hade hänt ett ganska långt tag. Fokuserade på annat. Gav kunden en email-adress för att skicka bilder på problemet, har jag fått några än? Nej. Om det nu är så himla besvärande så kunde man ju tänka sig att de ville bli hjälpta ännu snabbare. Nåja. 😛 Jag ska inte vara den som är den.
Wow, verkligen allt slängdes på dig, men du står fortfarande. Mäktigt. Hatar tråkiga händelser på jobb å ibland förstår man inte på människor.
Smält isbergssallad? Hur gör man det?
Roberts senaste bloggpost: Nu bygger vi snart om, hoppas jag
Det är nåt med serviceyrken som kan göra en så otroligt less. Och det är tråkigt. Samtidigt har det lärt mig att vara glad och trevlig när jag själv är i butik som kund – förhoppningsvis kan man smitta av sig på en anställd som inte har en så bra dag. Visst är det pest och kolera att bli utskälld på det där sättet, men jag vill inte låta nåt sånt bräcka mig. 🙂 Tack!
Smält isbergssallad är egentligen bara ett uttryck för isbergssallad man har ”stekt” lite i olja i en stekpanna. 🙂 Ganska hög värme, men inte under för lång tid och se till att röra om den också. Den ska inte bli bränd eller alltför ”vissen”, den ska fortfarande ha lite knaper i sig. 😀
Håller med. Jag tänker alltid på att försöka vara trevlig mo personal. För det första så kan det bli tjatigt på jobbet, och för det andra så är det ofta de som får ta emot gormande kunder som idiotförklarar dem. Jag kan vara irriterad, men jag poängterar alltid för personen jag talar med att jag är arg på företaget, inte på personen i fråga. Sedan så kan ett leende göra mycket för den anställdes dag.
Roberts senaste bloggpost: Bröllopsdag
Ja verkligen! Eller att bara säga hej på ett trevligt sätt, eller som du säger, le. Det kostar inte så mycket men det gör mycket i livet enklare.