Hjälpa eller stjälpa?

Nu har jag gått hela dagen och tänkt på en sak som jag läste i dagens Metro – nämligen detta. Den här nyheten gör mig på flera sätt frustrerad och jag ska försöka förklara varför.

Artikeln tar upp hur skolan hanterar elever som utsätts för hedersförtryck. Det framgår av artikeln att dessa elever får fejkade scheman, som alltså skapar fritid åt dem, utan föräldrarnas vetskap. Integrationsministern utbrister att detta tillvägagångssätt är helt oacceptabelt, att det inte är oki att föra föräldrarna bakom ljuset och att det snarare kan skapa större problem. Okej. För det första, (o)tack till Metro som tar upp detta, som vore det en stor skandal, och med andra ord låter något som gått obemärkt förbi nu synas från alla håll och kanter. Hur tänkte ni nu? På vilket sätt ska detta hjälpa barnen? För det andra, det är oacceptabelt att ljuga för föräldrar, men det är helt oki att de styr sina barn med järnhand?

Det handlar trots allt om hedersförtryck och senast jag kollade så är detta inte oki i Sverige och kan i värsta fall leda till hedersmord. (Å andra sidan kan man bli fälld för barnporrbrott för att man har manga i sin bokhylla, så om rättssystemet är att lita på, det kan man ju fråga sig…) Nyamko Sabuni rasar mot skolans metoder och säger att de kan förvärra problemen. Ja, NU kan saker förvärras! För barnen! Vars föräldrar har läst Metro och sannolikt kommer syna deras scheman och liv ännu desto värre än vad de redan gjort. Nej, skolan är inte polis eller domstol och på ett sätt kan det vara farligt att ta lagen i egna händer, MEN, kära Nyamko – finns det resurser? I artikeln nämner hon socialen och polisen, och vad jag förstår så går båda instanserna på knäna (precis som den svenska skolan). Jag undrar alltså, finns det resurser att ta hand om alla dessa barn som har kontrollerande föräldrar och förvägrar dem ett fritt liv? I de fallen skolan kan hjälpa (för så många anser ju redan att skolan ansvarar för all uppfostring…) så är väl det bra?

Om nu skolan har snappat upp barnens problem, lyckats vinna deras förtroende och dessutom kommit överens med dem om hur man ska lyckas med att ge dem lite egen tid, så all heder åt dem! (No pun intended.) Det är inte barnen som ska straffas i det här fallet, det är föräldrarna som strider mot de mänskliga rättigheterna! Men nu verkar Nyamko visst vilja göra tvärtom. Fy fan för skolan! Hur vågar de försöka hjälpa barnen! Man måste ha en diskussion med föräldrarna!

Och hur lätt är det, undrar jag? Föräldrarna, som kanske är ”a lost cause”, kanske aldrig kommer att bli så integrerade som vi önskar och kunna se sitt beteende ur en annan synvinkel. Barnen har fortfarande en chans att bli del av vårt samhälle. Skolan hjälpte dem genom att skapa andrum, tid att spendera med sina svenska kompisar, istället för att komma hem och höra saker som ”du får inte ha kjol på dig, sluta vara en slampa, gift dig med din kusin” osv osv…

Jag menar på inget sätt att polis och social INTE ska ta tag i sånna här problem på bästa sätt. Men vari det skolan gjorde låg felet? De var på barnens sida! De ville hjälpa! Fatta de barnen som fick skolans stöd, som kanske äntligen funnit en vuxen som de vågat prata med och lita på. Det är stort. Speciellt för ett barn som blir förtryckt av sin egen familj. Ska vi ta det ifrån dem? Har vi rätt att göra det? Metros artikel känns som riktigt sunkig journalistik och jag betvivlar att den har hjälpt någon av alla dem som lever under hedersförtryck i Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge