Ut ur askan, in i elden

Svårt att forma ord när saltvatten forsar från ögonen och en knytnäve känns som nedstucken i halsen.
Det går över. Ta dig i kragen.

Just nu känns det som att jag har en hand utsträckt i varje riktning, och jag väntar på att nån ska grabba tag i mig. På ett sätt kanske det redan har hänt, å andra sidan inte. Jag står fortfarande här, lite otåligt stampandes. Good things come to those who wait. Do good things come to those who fight too? Inte slåss som i våld, utan slåss som i kämpa. Kämpa mot ett mål, där borta i horisonten. 10 års tid. 10 års omvägar, snåriga stigar, U-turns och återvändsgränder. Det finns ingen GPS som styr dig genom livet. Du famlar i blindo. Kanske hamnar du på ett bra ställe, kanske hittar nån dig, kanske blir du tillfrågad. Eller förbisedd. Kanske skriker du dig hes för döva öron, kanske vinkar du febrilt på 10 centimeters avstånd men får ingen reaktion. Kanske slutar du tro på dig själv.

När en dörr stängs så sägs det att ett fönster öppnas. Så sluta banka på den där dörren, den är låst, reglad och de där bakom har för roligt för att tänka på dig. Skapa din egen fest. Skapa dina egna möjligheter. Sluta jämföra eller tänka på vad som kunde ha varit. Jag är tålmodig, än är jag inte mossgammal även om flera kanske tycker det. Jag tror att jag funkar, i många lägen. Med människor. Med ord. I form och känsla. Jag kan förmedla en tanke, min tanke och den kan förändra, slå rot. Jag fortsätter kämpa. Jag vill inte ge upp. Det här är kanske inte det enda jag har, även om det känns så, men det är den färdighet jag har vårdat längst. Den ska inte gå till spillo.

—–

In other news: nu är det bestämt. Jag går ner i tid på jobbet – till 80%. Har ett lite luftigare schema som kickar in i april och jag är dessutom ledig i påsk. Får se om det kan göra nån skillnad och kanske skapa guldkant på tillvaron. Blir förstås mycket fattigare. Vet inte hur det ska gå, men jag orkar inte tänka på det nu.

10 reaktion på “Ut ur askan, in i elden

    1. Anna Inläggsförfattare

      Du gör mig glad. Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat en vän i dig! Jag blir faktiskt riktigt rörd när du skriver ”besynnerligt”. Det är ett vackert ord. Du valde det för att beskriva mig. Och det gör mig rörd och tacksam.
      Nej, jag ska inte ge upp. Jag tänker fortsätta kämpa. 🙂 <3

      Svara
      1. Fredrik

        Jag debatterade faktiskt en del med mig själv om jag skulle skriva ’besynnerlig’ eller inte. Det kan tolkas så himla fel. Jag är glad att du INTE tolkade det negativt, för det var absolut inte den meningen jag lade i det.
        Besynnerliga människor är bra. Så är det bara.

        Eftersom allting, alltid, överallt cirklar tillbaks till Thåström så snattar jag ett citat. ”Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal”. Sådeså.
        Fredriks senaste bloggpost: Dagens i-landsproblem- Ofärdigspelade spel

        Svara
        1. Anna Inläggsförfattare

          😀 Jag kan ibland ha en tendens att tolka saker väldigt fel, men jag har en känsla av att du inte skulle säga nåt för att såra eller peka ut mig och säga ”du är konstig”. Som mina förra arbetskollegor väldigt ofta sa ”Anna du är speciell, fast på ett bra sätt”. 😉 För jag var ju knäppast på hela bygget, fast jag tror de uppskattade det. 🙂

          Jag är normal, yey! 😀

          Svara
          1. Fredrik

            Hoho. Jo, jag har också hört att jag är speciell (eller konstig), fast på ett bra sätt. Folk är alltid snabba med att langa fram bisatsen ”på ett bra sätt”. Och fine, det har jag inga problem med. Jag får lov att vara konstig.

            Och det bästa – även i jobbsyften får jag lov att vara konstig, se konstig ut, agera konstigt. Sålänge jag levererar den kunskap eller kod som skall levereras.
            Ibland finns det vissa fördelar med meritokrati. Faktiskt.
            Fredriks senaste bloggpost: Dagens i-landsproblem- Ofärdigspelade spel

            Svara
            1. Anna Inläggsförfattare

              Jag upplevde förvisso inte att ”på ett bra sätt” sades för att väga upp mot det de precis sagt. 🙂 Och även om det aldrig hade uttalats så hade jag nog bara sagt ”jag vet” eller ”tack!”. ^^ Jag anses hellre konstig än att jag blir ignorerad. Om du förstår. 🙂

              Det låter väldigt skönt och fritt där du jobbar. Det är bra! Själv har jag alltid haft arbetskläder på alla ställen jag har jobbat på. Man känner sig inte så snygg i dem. 😛

              Svara
              1. Fredrik

                Jodå, jag förstår absolut. Att bli uppfattad (även som ”konstig”) är ju att bli sett, och det är bättre än att bli ignorerad eller osedd. Det blev jag tillräckligt av under skoltiden. 😉

                Arbetskläder? Nu blev jag lite nyfiken, fast inte på ett sånt konstigt sätt. Snickarbyxor? Overall? Uniform? Jag vet faktiskt inte vad du arbetar med, slog det mig nu. 🙂
                Fredriks senaste bloggpost: Dagens i-landsproblem- Ofärdigspelade spel

                Svara
                1. Anna Inläggsförfattare

                  Njae, jag vet inte vad man ska kalla det. Jag jobbar som säljare men går runt i nån sorts blåbyxor och stor lufsig tröja. XD Förra stället var det svarta byxor och vit skjorta. 🙂

                  Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge