Det handlar om mig nu

Ibland önskar jag att jag var som en av alla amerikanare som kommer till uttagningarna för American Idol. Till bredden fylld med självkänsla, en uppfattning om att vara oövervinnerlig, världsbäst på allt och skulle en sågning komma som en rak höger så skulle jag ändå gå därifrån med tron att jag en dag kommer erövra världen.

Oki, kanske vill jag inte vara exakt på det sättet, för då skulle jag inte längre vara kopplad till verkligheten. Däremot vill jag vara bättre på att ta vara på mig själv, vara snäll mot och kunna tro på mig. Jag må inte prata högt om det, men jag har väldigt höga krav på mig själv. För höga. Det är en omöjlighet att prestera på topp varje dag, det är en omöjlighet att konstant överträffa sig själv, eller alla andra för den delen, det går heller inte att vara glad varje dag. Jag försöker vara nöjd, lyckas också vara det ibland, men prestationsångesten lurar alltid runt hörnet.

För att dra en lång historia kort – så fångades jag i dess klor igår. Det finns förstås flera bakomliggande orsaker till varför jag mår som jag gör just nu, detta är en av dem och jag ser ingen anledning att behöva säga mer än så. Jag åkte hem från jobbet och jag har varit hemma från jobbet idag. Gårdagen var extremt prövande på många sätt och det var länge sedan jag mådde så dåligt. Idag är det bättre, men jag är skör. Med stor sannolikhet är jag hemma resten av veckan.

Det här handlar dock inte om att jag lägger mig ner och ger upp. Jag gör mitt bästa för att effektivisera mig, i alla fall så mycket som jag orkar. Igår kväll och idag har jag spelat ett antal timmar och det känns bra. Tidigare idag tog jag mod (?) till mig och åkte in till stan för att träffa Monika. Ett möte som var glatt, inspirerande, engagerande. Vi hann en hel del på våra två timmar och jag är dels glad att vi lyckades boka träff och även glad och stolt över mig själv som inte ställde in. Det hade varit så enkelt, med tanke på allt jag gick igenom igår.

I samband med vårt möte så fick jag också för mig att äntligen få arslet ur vagnen och göra ett inköp som jag grämt mig över. Men marsch pannkaka! Vi stegade iväg till Webhallen och därifrån kom jag, inte bara med Mass Effect, utan även med Fable 2. Det kan jag tacka Monika för. 🙂 Nu kommer det hända. This is the end of an era.

Kan också passa på att berätta att ni kommer kunna hitta mig på ett par andra sidor framöver, om ni vill. Jag blev för ett par veckor sen välkommen att vara en del av Spelografi och tillfrågad att gästblogga hos Onlajn. I sånna här situationer kan mina hjärnspöken göra sig mer än hörda och tankar som ”oj, kommer jag verkligen klara det här”, ”hoppas jag inte gör nån besviken”, ”är jag verkligen bra nog” osv, ekar högt emellan öronen. Jag valde att inte lyssna på dem den här gången. Jag valde istället att ta vara på möjligheterna, för inget kan vara sämre än att inte göra nånting alls. Det är en ypperlig chans att utvecklas. Vet i dagsläget inte hur mycket eller hur ofta som jag kommer skriva, men det som dyker upp på de två sajterna kommer att återpostas antingen här eller på RPGaiden.

Summan av kardemumman – det handlar om mig nu. Jag kommer nog aldrig bli en stöddig amerikanare, men jag kan i alla fall lära mig att vara snällare mot mig själv och lära mig att jag inte behöver känna skuld om jag sätter mig själv i första rummet. Avslutningsvis, en bild på dagens inköp och en bild på dagens överraskning!

Mina första WRPG:n. Ska bli intressant att se vad jag tycker...

Ett av de bästa soundtracken jag hört kom med DHL idag! ♥ Det tog inte lång tid från Japan. 😀

29 reaktion på “Det handlar om mig nu

    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack! 😀 Ja, det är precis vad jag har tänkt – skriva om soundtracket. Det är verkligen mäkta bra musik till det spelet. ^__^ Kram på dig.

      Svara
  1. Mattias Andersson (@AnderssonX)

    Ah!

    Två bra spel som även pryder min spelhylla! 🙂
    Hoppas du kommer tycka om Mass Effect så du kan avnjuta uppföljaren sen.

    Jag körde Fable II så sent som för ett halvår sedan ungefär, Fable III står fortfarande oöppnad i en collectorsutgåva här hemma. Får se när det finns tillfälle att spela det. Blev lite opepp på det efter recensioner och prat från andra, för lite uppdatering från II:an känns det som.

    Men som sagt, två bra spel där! Yay you! 😀
    Mattias Andersson (@AnderssonX)s senaste bloggpost: Vad skrämmer er Gillar ni skräckspel

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Hihi, tack! ^__^ Yey me!
      Det ska bli spännande att se hur de här spelen kommer påverka mig. Och vad jag kommer tycka om dem. Jag ska i alla fall ge dem en ärlig chans och jag hoppas att jag inte kommer sitta och klaga eller spy galla alltför mycket i bloggen eller nån annanstans. ;D
      Hoppas du får tid att spela Fable 3 snart. Det är tråkigt att bli opepp över ett spel man sett fram emot. 😛
      Själv tänker jag dock inte röra de andra spelen förrän Odin Sphere är avklarat! ;D

      Svara
  2. Mia*

    Men åh, vad bra att du vågade ta chansen! Som jag ser det kan du bara vinna. Du _har_ redan vunnit. Och jag syftar förstås på gästbloggandet.

    Hm. Det var mycket i det här inlägget, men jag nöjer mig där. Och hejar på – det är bra att du tänker på dig!
    Mia*s senaste bloggpost: Namibia- 25-28 nov- Windhoek-hemkomst

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack för hejandet! Jag måste bli bättre på att tänka så. Vinna, vann, vunnit. Typ. ^^
      Ja, det är mycket i inlägget, mycket som jag inte skrivit om heller. Men jag nöjde mig jag också. 😉 Kram!

      Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Det hoppas jag med vännen! 😀 Jag har förstått att det finns en hel del gamers där ute som haft svårt för Mass Effect till en början, men sen tog sig i kragen och upplevde att det var bra. Och Fable 2 har jag nog bara hört bra saker om. Spännande! 🙂

      Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Haha, då får vi se om Joppe har rätt på den punkten. 😉
      Ja, jag vet inte exakt vad det var som folk hade svårt för, men jag hoppas jag kommer gilla det också. Om jag fastnar nånstans så ringer jag dig! ;D Men först ska jag spela klart Odin Sphere. Men innan dess ska jag äta varma mackor, lite vit choklad och dricka te! 😀 *tar hand om mig* Kram!

      Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack tack tack! Det är så fint att du och så många andra tror på mig. Knasigt att jag har svårt att göra det själv. Nåt att bli bättre på! ;D
      Kram på dig! <3

      Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack, vad du är snäll! 🙂
      Ja, det känns så skönt att äga det! 😀 Kanske spelar upp det i stereon ikväll. ^___^ Väcker grannen? 😉

      Svara
  3. Natalia

    <3
    låter skönt att du inte kommer bli en stöddig american. däremot kommer du ALLTID att KICK ASS. för att du är bäst även när du är som skörast.
    love you!

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Kick ass! 😀 (BTW, filmen med samma namn borde jag köpa, älskar den lilla tjejen Hit Girl.)
      Love you too, du är bäst! <3<3<3<3

      Svara
  4. Sofia

    Det är svårt det där, att acceptera att inte varje dag är en toppendag vad gäller jobbet. Vissa dagar får man inget gjort och då är det så himla lätt att känna sig värdelös. Jag känner ofta att alla andra jag jobbar med verkar prestera så mycket och så bra och själv sitter jag här och kan knappt koncentrera mig och så slår man ytterligare lite på sig själv och mår ännu sämre.
    Men det är så, man har bra och dåliga dagar, alla har det och det är okej. Men det är sjukt svårt att fatta och acceptera det om sig själv. Att det ska vara så svårt att vara snällast mot den absolut viktigaste personen i sitt liv, en själv, det är himla konstigt!
    Sofias senaste bloggpost: Biverkning

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Ja! Det är jätteknäppt att man kan acceptera alla andras fel och brister och inte alls skuldbelägger nån som mår dåligt en dag, men tro fan att man gör det mot sig själv! :/ Borde gå en kurs i hälsosam egoism eller nåt…

      Och jag känner precis som du beskriver, att alla andra gör så mycket, är så effektiva och själv är jag bara en fluglort som ingen gillar. :'( Nåja, nu ska jag inte börja tänka dumma saker, jag försöker intala mig själv att jag är bra, att jag är uppskattad och omtyckt och kanske lite älskad.
      Kram!

      Svara
      1. Sofia

        Det är klart du är! Jag har inte läst så mycket på bloggen ännu, men du har iaf uppenbarligen en väldigt bra mamma som jag är säker på både uppskattar och älskar dig!

        Men även om man egentligen vet att det finns en massa människor omkring en som uppskattar och tycker om en så är det en helt annan sak att känna det. Kopplingen mellan huvet och hjärtat verkar inte alltid funka som den ska när man mår så här. Inte alltid i vanliga fall heller iofs, men då är det oftast lättare att hantera det.
        Sofias senaste bloggpost: Biverkning

        Svara
        1. Anna Inläggsförfattare

          Tack! Ja det har jag ju. :’) Och en pappa, och en bror. De har varit väldigt stöttande den här senaste tiden. Mer än vad jag hade förväntat mig faktiskt.

          Men återigen, så har du så rätt i det du säger. Den där kopplingen som saknas ibland, att man inte vågar tro när folk säger snälla saker. Att man inte känner sig värd. Men jag övar på det! Att hitta mitt eget värde och uppskatta mig själv. 🙂 Har du kommit tillrätta med det?

          Svara
          1. Sofia

            Så skönt, då har du bra stöd från hela din familj! Det är toppen!

            Jo, jag har normalt sett väldigt bra självkänsla och självförtroende (har jobbat på det i många år) men nu är det som om det mesta av det har försvunnit. Jag vet att det kommer komma tillbaka när jag mår bättre igen, men just nu så har jag svårt att inte tycka att jag är usel och så för att jag inte kan koncentrera mig och knappt arbeta alls.
            Sofias senaste bloggpost: Biverkning

            Svara
            1. Anna Inläggsförfattare

              Jag hoppas att du har samma stöd hos dina nära och kära. 🙂

              Och där sa du en till sak som vi har gemensamt! Har haft väldigt dålig självkänsla under större delen av barndomen och tonåren men har lyckats bygga upp mig själv på senaste. Och så kommer det här. Visserligen har jag ganska bra hum om ett antal saker som har fått mig att hamna här. Nu måste jag bara ha medlen för att ta mig upp igen. Och jag hoppas att du hittar dem också! *krama*

              Svara
              1. Sofia

                Ja, särskilt min pojkvän är och har varit helt ovärderlig.

                Jo, det är lite samma sak här, allt flöt på riktigt bra tidigare och sen kom det här. Det har iofs kommit smygande i 1 1/2 år och jag vet mycket väl hur det började. Däremot vet jag inte ritkigt vad jag behöver göra för att ta mig ur det, men det hoppas jag att ska få hjälp med.

                *krama*
                Sofias senaste bloggpost: Biverkning

                Svara
                1. Anna Inläggsförfattare

                  Ytterligare en sak som vi har gemensamt. 🙂 Mitt började kanske lite tidigare, sommaren 2008, men det eskalerade och blev riktigt dåligt våren 2009. Men inte ens då blev jag såhär, men jag hade en väldigt dålig livssituation då. Jag tror stressen av den tiden hunnit ikapp mig nu, samtidigt som mycket annat hänt runt omkring.

                  Jag hoppas att du hittar rätt i din jakt på hjälp, jag tror absolut att du kommer hitta tillbaka! *kramar*

                  Svara
  5. Sofia

    Börjar på en ny tråd här också. =)

    Ja, så känner jag också. Att det är stressen från den tidigare perioden som har hunnit ikapp en För jag rättade till det som var problemet förut (jobbet, jag slutade helt enkelt) vilket gjorde att den akuta situationen blev bättre. Men det är nu, när det gått ett tag, det verkar som att allt kommit ikapp mig och att jag verkligen måste börja bearbeta det hela så att jag kan komma tillbaka igen.

    Men jag har så sjukt dåligt tålamod, jag vill att det ska bli bra nu på en gång. Fast jag fattar ju att något man gått och samlat på sig i 1 1/2 år eller ännu längre inte försvinner över en dag.

    Äsch, nu känner jag att jag grottar ner mig för mycket och vill säga åt mig själv att rycka upp mig, nog med gnäll. Synd att det inte funkar så. =(
    Sofias senaste bloggpost: Biverkning

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Jag är väldigt glad att du tog dig ur den sitsen! Men ja, the aftermath blir ju ganska mycket att ta hand om.

      För mig var det ett förhållande. Som jag hela tiden visste att jag inte ville vara i, men jag stod ut. Snällhetsgenen du vet, vill inte såra, vill inte vara elak. Jag trampade på mig själv så många gånger. Till slut sa min pappa efter att jag berättat om en incident att jag inte kunde ha det så längre. Det var precis vad jag behövde höra och läkningsprocessen började då. Sen träffade jag min nya pojkvän, men var nog inte klar med att läka mig själv. Jag hade mått dåligt så länge och nu skulle jag må bra igen, men det var inte så lätt.

      Jag har levt i ett år med att försöka vara perfekt, på alla sätt och vis, kapsla in det som gör ont och är ”fult” bakom en perfekt yta. 15:e februari i år brast det för mig, jag blev ett gråtande vrak med hjärtklappning och panikattacker. Jag har blivit skör på ett sätt men stark på ett annat för att jag nu ska tackla mina problem istället för att undvika dem.

      Nu finns det förstås andra problem att ta itu med, jobbet är en sak, men jag försöker se lösningar och försöker ta mig framåt. Jag tycker inte du ska vara så sträng mot dig själv, jag tycker inte att du ”grottar ner dig”. Det handlar om att ventilera och att bearbeta. Och jag lyssnar, mer än gärna, det hoppas jag att du vet. 🙂

      Svara
      1. Sofia

        Åh, jag fick tårar i ögonen när jag läste det här. Jag vet inte riktigt varför, men jag blir väldigt glad att du inte tycker jag grottar ner mig. Det uppskattas att du är ett himla bra bollplank!

        Det är ofta lätt att tro att bara för att man tagit sig ur den dåliga situationen så blir allt bra på en gång. Men så enkelt är det ju inte. Alla ens erfarenheter och sätt att tänka som man vant sig vid försvinner inte över en dag bara för att yttre omständigheter förändras.

        Sen vill jag säga att du aldrig, aldrig ska låta någon trampa på dig. Att stå upp för vad du tycker och känner är din rättighet och den ska du ta! Och att vara ärlig är jätteviktigt. Ingen kan läsa dina tankar och vad du vill och inte vill ha, så det bästa och enklaste sättet är att säga det. Jag vet att det är sjukt svårt och jag vet att man lätt drar sig för att säga som det är till någon för att man är rädd för att såra. Men om du inte säger nåt nu, så dels sårar du ju dig själv (mycket viktig punkt!) och dels brukar det alltid komma fram i slutändan och bli ännu värre än det hade varit om man varit ärlig från början.

        Och du, ingen är perfekt, tror knappt det ens finns en generell mall över hur en perfekt människa skulle vara, så det är lika bra att strunta i det projektet. Alla mår nån gång dåligt, säger konstiga saker, gör bort sig, är pinsamma, har tokiga ovanor och tusen andra saker. Och det är okej, DU är okej, även om du, precis som alla andra, har dina problem att tampas med.
        Och apropå ditt andra inlägg, hur ska vi lära oss att leva och vara den människa vi vill vara om vi inte får öva? Man måste få testa sig fram och göra misstag, det ingår liksom i det här inlärningsprojektet som är livet.

        Ojoj, nu tror jag faktiskt att jag slog rekord, i både längd och klichée-varningar. =)
        Sofias senaste bloggpost: Biverkning

        Svara
        1. Anna Inläggsförfattare

          Men Sofia, nu gav du ju mig tårar i ögonen! Och ett stort leende på läpparna dessutom. ^_____^ Vilken fantastisk kommentar, på så många sätt!

          Jag uppskattar dig som bollplank (och människa!) också! Du säger så viktiga saker, som jag visserligen redan vet innerst inne, men som jag verkar glömma bort hela tiden. (Eller ofta i alla fall…) Tänkte inte ens på den grejen om att man måste få misslyckas som människa för att lära om sig själv! 😀 Och livet är förstås alldeles för kort för att man ska sitta och må dåligt och bara låta andra åka snålskjuts på ens rygg, när man egentligen kunde gå rakryggad och stolt längs vägen.

          Du är en klippa och skriver så otroligt bra saker. Funderat på att bli psykolog eller liknande? 🙂 Klichéer ska vi inte kalla dina words of wisdom – det är livssanningar du berikar min blogg med! Fina, fina du! TACK! <3<3<3<3

          Svara
          1. Sofia

            *ler* Jag blir jätteglad om det jag säger kan hjälpa på nåt sätt. Det betyder väldigt mycket att höra att du uppskattar mina ord. Och jag uppskattar dig ska du veta! <3

            Och det är många som har sagt det till mig, att jag borde bli psykolog eller personlig coach eller nåt (t o m min coach som jag pratade med förut, sa det till mig ;)) men jag vet inte riktigt. Just nu gillar jag det som det är, jag pratar och diskuterar mycket om sånt här med vänner och det räcker. Men vem vet, nån gång i framtiden kanske jag skolar om mig. =)
            Sofias senaste bloggpost: Inte bara koncentrationen som saknas

            Svara

Lämna ett svar till Natalia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge