Precis innan jag skulle gå från jobbet nu ikväll så ringde mobilen. I andra änden satt en kille som ringde från Nordea. Jag trodde först han skulle prata med mig om att jag snart måste lägga om mina bolån, men jag hade fel. (Det kanske inte är nåt man ringer och frågar om tio minuter över 6 på kvällen heller…) Han ville kolla om jag låg bakom en transaktion på mitt VISA-kort, som de precis hade stoppat. ”Avsändaren” var AOL Services. Nej, jag var ju på jobbet och har inte haft kortet framme och vad tusan skulle en av USA:s internetoperatörer dra pengar från mig för? Dessutom var det en obetydlig summa, knappt en dollar.

Men denna nätta summa pengar var bevis nog och jag blev informerad om att mitt kort blivit kapat. Nånstans, på nåt vänster, har någon/några kommit över min kortinformation. Han förklarade att de oftast testar med en mindre, nästan obetydlig summa, och om den går igenom så tömmer de sedan hela kontot. (Ja, jag småler vid tanken på att jag har kanske ynka 800 kr på mitt kort, samt att det inte finns nån kredit på det så yeah… jag är nog inte rätt person att svindla pengar från. :P)

Det kanske är lite konstigt, men jag är inte ens chockad. Knappt skakad. Man skulle kunna likställa min reaktion till ”nämen jaha, säger du det”. Är kanske lite olikt mig att inte få hjärtklappning och bli ett vrak som ringer mamma och gråter, jag menar, jag kan tappa sansen för betydligt mindre allvarliga saker. Kanske är mitt lugn baserat på den superba proffsighet som jag tycker Nordea uppvisade. Jag är imponerad över hur snabbt de agerade och jag är otroligt, upp-över-öronen tacksam! (Ja, jag gillar min bank.) Eller har man i dagens samhälle kommit att acceptera tanken att det kan hända, när som helst? Men jag är ingen internet-noob. Jag vet vad man ska och inte ska göra. På ett sätt är jag nästan förvånad att ingen försökt sno mina pengar tidigare. Under tio års tid har jag handlat grejer från nätet. Jag har shoppat otaliga spel och CD-skivor från utlandet. PayPal använder jag mig av i alla de fall jag kan men killen i luren sa att det är nästan omöjligt att skydda sig idag. Ja, det är väl så det ligger till. Kaparna behöver heller inte ha fått informationen från nätet. Det kanske var kassan på ICA? Eller via Playstation Network? Eller den där restaurangen där jag var tvungen att lämna ifrån mig kortet… Det är omöjligt att veta.

Mitt VISA-kort är nu spärrat och jag kommer få ett nytt, men han kunde inte lova att det blir denna vecka. Jag klarar mig utan kort, men då jag aldrig har kontanter så kommer jag bli tvungen att låna av mamma. Att stå utan pengar i kanske en veckas tid är inte direkt önskvärt. Kortkapande åt sidan, så har min dag kantats av en diffus smärta i vänster fot. Varje gång jag sätter ner foten så värker det till, kanske har en nerv hamnat i kläm. Så, gårdagen var en skitdag och idag är… en dag som har gett mig huvudvärk. Med den sista hundralappen som fanns på mitt ICA-kort köpte jag en liter mjölk, yoghurt och två stycken Dubbelnougat. Lite tröst är jag väl värd ändå?

Precis innan jag skulle gå från jobbet nu ikväll så ringde mobilen. I andra änden satt en kille som ringde från Nordea. Jag trodde först han skulle prata med mig...