Det man inte vet

Jag har haft en oförskämt bra helg, en sån där helg som går till historien. Det får mig att känna tacksamhet för allt jag har i mitt liv. För let’s face it, jag har det bra, många av oss har det bra, sjukt mycket bättre än många andra. Jag kunde också spendera min helg helt ovetandes om det som hände i centrala Stockholm på lördagskvällen. Inte förrän jag kom hem imorse och möttes av rubrikerna på DN:s förstasida blev jag varse om vad som inträffat. Nu hade vi tur, eller änglavakt som vissa vill uttrycka det. Gärningsmannen dog, två andra skadades lindrigt. Jag är så evinnerligt tacksam att inte fler miste livet, eller blev allvarligt skadade. Flera personer som var vittnen till händelsen har kanske fått julfriden förstörd. Eller så har de hittat den på nytt. Nu kanske fler inser att det i det långa loppet inte handlar om hur många klappar man ger eller får, eller hur många kilo mat, dricka och godis man kan proppa i sig på 2-3 dagar. Det viktigaste är att man lever i nuet och att man uppskattar och värdesätter allt det fina man har i livet. Framför allt sin familj, sina vänner, de man älskar och sig själv förstås.

I lördags var jag, familjen och Ninjapojken på Östasiatiska museet och tittade på Terracottaarmén, efteråt åt vi middag på Ciao Ciao vid Östermalmstorg. Det var lagom lugnt, vilket vad skönt för mig – lördagen var den första dagen jag vaknade utan snurrandet i huvudet. Jag tog lite kort på utställningen, tänkte jag skulle visa några stycken här.

Klicka för att förstora

Klicka för att förstora

Klicka för att förstora

Lördagen avrundades hemma hos Ninjapojken där vi tittade på Despicable Me, inte världens roligaste film, men ändå välgjord. På söndagen åkte jag och Ninjapojken till Skansen för att gå på deras julmarknad. Ninjapojken köpte lite korvar (bland annat en renkorv som han gjorde middag av på kvällen – riktigt gott!) och jag köpte lite julgodis. På vägen därifrån såg jag otroligt söta gosedjurskaniner i ett skyltfönster. Jag blev alldeles till mig och stod och pep för att de var så söta, jag var bara tvungen att ha en! Vi jagade in på Skansen-shoppen och under ett bord, i en låda, hittade jag min alldeles egna kanin. Som Agnes i Despicable Me skulle säga: ”It’s so FLUFFY!!” XD Jag döpte den till Poppi, om det är en tjej eller kille vet jag inte och det är strunt samma. Poppi är söt och satt på min mage hela kvällen när jag spelade igår. Ja, för jag har ju börjat spela! Startade redan i fredagskväll med Ys Seven till PSP. Det är verkligen ett litet mästerverk. Jag har spelat runt 10 timmar redan. Det var ett tag sedan jag kände såhär för ett ”nytt” spel, och jag är helt såld på stridssystemet och musiken. Wow, säger jag bara. Till sist, så visar jag en bild på Poppi. Beware of cuteness attack!

Poppi är söt, mjuk och liten. ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge