Skriva, sen sova

Jag tänkte gå och lägga mig men så fastnade en tanke i mitt huvud och såtillvida fastnade jag vid min laptop.

Ibland kan jag känna mig… (letar efter ett bra ord), frustrerad, eller… som att mina ord inte har något värde. Det kan hända lite varsomhelst. Med kunder som inte bryr sig om de råd jag ger, fast de bett mig om dem. Att pappa ställer en ny fråga medan jag fortfarande ger mitt svar på hans första. Att kommentarer uteblir. Att jag inte blir lyssnad på på ett sätt som känns bra för mig.

Bekräftelsen. Alla är vi på jakt efter den, på ett eller annat sätt. Jag har märkt att jag sedan några dagar tillbaka kollar min mail i min HTC, flera gånger på en dag, och ibland även fast jag kollade mailen på datorn bara för nån minut sen. Konstigt beteende. Jag kollar även runt på bloggar, söker ständigt efter nya uppdateringar så att jag kan posta och kanske vinna ”uppmärksamhet” på det sättet. Få kontakt, nå ut. Det räcker bra om jag bara så får svar på min kommentar till en persons inlägg, då har jag i alla fall inte passerat obemärkt förbi. Fast det är ju inte alltid det händer heller.

Jag funderar ibland på de stora bloggarna som finns där ute, hur det var i början för de som skriver. Svarade de på alla som kommenterade då? Numera verkar det bara vara ”envägskommunikation” på sånna ställen. Folk skriver gladeligen kommentarer, men bloggaren ifråga har inget till övers för att svara direkt på sina läsare. Enda undantaget är en frågestund, där författaren uppmanar till att frågor ställs och vissa blir besvarade i en post.

Tänker på filosofernas Grekland, när retoriken hade världen i sin hand. Att bemästra talet var otroligt viktigt och att hålla långa monologer framför en stor folkmassa var vardagsmat. Men vad hände sen, efteråt? Kom folk fram och pratade med den som hade talat, eller gick alla hem till sin kammare och satt och funderade i tysthet? Jag vill tro att dialoger och diskussioner uppstod. Jag vill hoppas att sådant fortfarande sker, även fast det numera finns så otroligt många man kan tänkas vilja lyssna på (eller läsa) och samtidigt göra rum för sina egna ord.

Jag tror att tanken är borta nu. Så bra, då borde jag kunna somna utan problem.

(BTW, jag hatar min mus till laptopen. >_<)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge