Pappas flicka

I måndagens Metro såg jag en annons från Sturegallerian. Den handlade om Fars dag, som är nu på söndag, och det är den bästa annons jag någonsin har sett i sammanhanget. Någon hade tänkt till och den gjorde mig nästan tårögd. För er som kanske missade den i morgonruschen, så tänker jag helt fräckt visa annonsen här. Den går förstås att se på Sturegallerians hemsida, men när Fars dag är över så är risken att denna vackra kampanj kommer vara ett minne blott. Jag vill föreviga den! Kanske blir någon annan där ute lika rörd som jag.

Sturegallerians fenomenala Fars dag-reklam

Det är nåt speciellt med pappor. Jag har alltid sett min egen som lite bufflig och under min uppväxt var han inte det självklara valet när det fanns något jag behövde prata om. Mamma kom först i de allra flesta sammanhang. Såhär i vuxen ålder så tycker jag det är lite synd, för jag och pappa hade i början av min barndom en väldigt fin relation. Min pappa är cineast och nån lördag varje månad brukade vi ha ”Anna och pappa-bio”. Vi åkte in till stan och så tittade vi på två eller tre filmer efter varandra. Barnfilmer förstås. (Minns speciellt Landet för längesedan och Ferngully – den sista regnskogen.) Pappa månade om att jag skulle se bra film och det gör han fortfarande. Jag älskade Disney-filmerna som gick upp på bio innan jul och i julklapp fick jag flera år i rad sånna där leksaker som man fick med i ett Happy Meal. Bara det att pappa gick till McDonalds och bad att bara få köpa leksakerna. Han lät mig lyssna på alla hans gamla vinylskivor med klassiker från 60-talet. Jag brukade sitta i soffan, han placerade hörlurarna över mitt huvud och justerade dem så gott det gick, han kom och vände skivan när jag ropade på honom. Genom pappa kom jag tidigt i kontakt med humor från Monty Python och samhällskritiska sånger av Cornelis Vreeswijk.

Under mina tonår blev kommunikationen svår. Jag kunde bli irriterad på honom bara han sa hej. Det var nog jobbigt för min pappa, att inte riktigt veta hur han skulle nå fram till mig. Det var ju också då som internet marscherade in i var mans hem. Julen 1999 fick jag och min bror varsin dator och pappa undrade vad som var så kul med att sitta framför en dator hela tiden. ”Har du inga vänner?” löd en kommentar när jag inte var ute och söp på en fredagskväll som ”alla andra”. (Inte för att min pappa önskade sig en alkis till dotter, han var nog bara orolig att jag skulle vara utböling för resten av livet.) Pappa var alltid den första att försvara mig om nån var dum och kunde nästan stå och hålla tal om hur bra jag var om jag kom hem och var ledsen för saker som hänt i skolan.

Pappa jobbar som lärare och erbjöd mig alltid hjälp om jag behövde. Vid sidan om sitt heltidsyrke är han filmrecensent och i unga år knapprade jag friskt på pappas illröda skrivmaskin. Mitt skrivande sitter i generna. Pappa lärde mig vad som är rätt och fel, hur man behandlar sina medmänniskor och att det är viktigt att hjälpa de som är svagare. Under 80-talets anti-rasismkampanj ”Rör inte min kompis!” gav han mig små pins med samma budskap på och på 90-talet gav han mig en kopia av boken ”…om detta må ni berätta…”. Han har hjälpt mig med flytter, gett mig skjuts, släpat och kånkat från IKEA med mera. Men det jag alltid kommer vara som mest tacksam för, är hur han på ett otroligt enkelt, men så rakt och välbehövligt sätt, hjälpte mig att bryta med mitt ex. Han lyssnade på det jag hade att berätta när det var som jobbigast och som på beställning, snarare av ren reflex, kom orden ur hans mun: ”men sådär kan du ju inte ha det, det är ju inte hälsosamt. Så ser inget välfungerande förhållande ut.” Jag minns hur hans röst lät när han sa det, hur den var lugn men samtidigt upprörd – upprörd för att jag, hans dotter, hade farit illa under lång tid. Ja, jag är evinnerligt tacksam för att han vågade säga det ingen annan tordes. Det fanns inget att kämpa för, våga bryta och gå vidare – det vinner du på. Tack för det, älskade pappa, för att du räddade mig när jag höll på att gå under isen.

Pappa är hård men rättvis och lite egen sådär. Vi har haft våra duster genom årens lopp, men min kommunikation med honom blev betydligt bättre när jag flyttade hemifrån, med hjälp av mail, SMS, och telefonsamtal. När jag tänker efter, alla mina tokiga egenheter kommer nog mest från pappa. Vi är egentligen ganska flummiga i vår lilla familj, men det är det som gör oss så bra också. Jag är glad att jag föddes in i just den här familjen, att jag har två ordentliga föräldrar som har tagit ansvar och gjort sitt allra, allra bästa. Jag önskar att vi kunde ses lite oftare, men något jag verkligen håller hårt på är vår jultradition. Det ska mycket till för att jag ska bryta den och inte vara hemma med familjen. Än har så inte skett.

Jag vet inte om jag kommer ha möjlighet att fixa fram nån fin present till pappa innan söndag. Kanske behövs inte just en köpt present heller. Det kanske räcker med ett omtänksamt samtal eller SMS, eller att mail med en länk till detta inlägg. Oavsett så vill jag att min pappa ska veta att jag uppskattar och älskar honom, och inte bara på Fars dag, utan alla dagar om året.

6 reaktion på “Pappas flicka

    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack så mycket! 🙂
      Jag är glad att jag har fått den skrivande genen från pappa. Kreativitet är bra. Hälsa din pappa från mig! ^^

      Svara
  1. Diana

    pappor är bäst <3 jag har alltid varit "pappas lilla flicka", 🙂

    alltså den där reklamen är så fin och samtidigt gör den mig lite arg. XD; varför är den "gender specific"? inte för att tjejer inte har fotbollsträning och så om vi nu ska tänka lite "i allmänhet" så varför vara just SÅ specifik. då hade ju alla kunnat relatera till den och tycka "awwww".

    Men väldigt fint skrivet om din pappa, härligt att höra att ni har en så bra relation!!

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Jag upplevde den inte så jätte ”gender specific”, som sagt tjejer kan ju träna fotboll de med. 🙂 Jag kände att de i alla fall försökt att få den att funka för både tjejer och killar, trots den blåa bakgrunden. 😉 Tack för att du tyckte min text var fin, det värmer! Jag hoppas pappa kommer gilla den med, jag mailade nyss en länk till honom. 😀

      Svara

Lämna ett svar till Diana Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge