Hurtbulle

Klockan ringde kl 6. Jag tänkte snooza men ångrade mig. Tog på mig mysbyxor och ett linne, slängde träningsväskan på axeln och travade iväg till simhallen. Ute var det ganska svalt och ganska tyst. Kändes inte som att världen vaknat riktigt än. Ninjapojken hade verkligen inte vaknat, där han låg och mös under täcket när jag pussade honom hejdå.

Simmade i 30 minuter, bastade i tio. Satte upp mitt blöta hår i en knut och traskade hem igen. Hann tillbaka innan Ninjapojken skulle åka till jobbet. Själv har jag varit ledig idag. Fixade en god frukost vid 8-tiden, plockade och fixade lite innan det var dags att gå till tvättstugan. Medan de första två tvättarna snurrade passade jag på att gå till ICA. Inte mycket folk där, färskt bröd. Tvättade 5 tvättar tror jag, lakan och handdukar och annat. När jag var klar fyra timmar senare, sängen var bäddad och allt annat lagt på sin plats, åt jag rester från gårdagen. Färsk pasta med tomatsås. Gott. Tog tag i disken direkt. Efter den genomstädning som min mamma hjälpte mig med igår (pga lite förändringar som kommer ske), vill jag verkligen se till att hålla efter mig själv.

Satte mig i soffan och kände att jag var trött. Bestämde mig för att powernappa. Låg i sängen med öppet fönster – hörde personer prata och barn leka, men det var ganska avslappnande ändå. Vid 17 var jag uppe igen, drack te, åt frukt, slappade vid TV:n. Fixade lite snabb middag. Började känna av en skön muskelvärk i ryggen. Inget obekvämt, men det kändes att kroppen hade jobbat.

Nu är klockan lite över 21 och jag kan känna mig stolt över min lediga måndag. Jag önskar att alla mina måndagar kunde vara såhär. Höjden av produktivitet. Trots tidig morgon så fick jag en otroligt bra start på dagen. Det gör verkligen all skillnad. Kanske blir det en sjätte kopp te innan jag kryper till kojs ikväll. Snart blir det dusch, i förberedelse för tisdag. Måste bara lyssna lite mer på Keane först…

 

Smärtan man vill åt

Det har inte gått så lång tid sedan jag började träna. Första gången jag och Ninjapojken gav oss iväg till gymmet/simhallen var i tisdags i förra veckan. Det var mitt förslag. Simhallen har haft knasiga öppettider över sommaren och förra veckan gick de tillbaka till det vanliga schemat. Jag tänkte att det var lika bra att köra igång, vad är det man väntar på liksom? Jag ska inte sticka under stol med att jag var nervös. Jag är sån av naturen. Jag får väldigt lätt för mig att folk stirrar på mig, eller tycker saker om mig, i sin tystnad. Jag är nervös för att göra fel eller göra bort mig. Jag hade heller aldrig satt min fot där inne, tur då att Ninjapojken redan varit där och tränat.

Först bekantade jag mig med en cykel. Den var ganska snäll, och jag trampade på i 20 svettiga minuter. Efter det gick vi in till gymmet där allehanda maskiner i stål tornade upp sig, samtidigt som ett antal killar stod och spände sig lite här och var. (Eeep!) Men, Ninjapojken är snäll, och vi gick fram till en maskin som tränade låren först. Han visade hur den fungerade, hur man ska göra för att inte göra illa sig, och hur man ändrar vikt och position, så att det passar en själv. Sen körde vi igång. Alla vikter är i pund, så allt man pressar är delat med 2. Blev förvånad över att mina lårmuskler klarade det de ändå gjorde, 3×10 övningar med 25 kilo vikt (om jag inte minns fel). Efter det rullade det på, med armar, axlar, rygg, mage, stuss och avslutningsvis stretching – icke att förglömma!

Torsdagen efter var jag där själv, denna gång för att simma. Det var nåt jag gjorde väldigt mycket under 2005 och jag har saknat det. Nervositeten infann sig igen. Åh nej, omklädningsrum. Åh nej, blickar. Åh nej, nakenhet. >_< Men jag tappade inte huvudet och det gick väldigt bra att simma i 30 minuter, även om det finns de som tror att de äger bassängen, trots att man i motionssimsdelen bara ska simma runt, runt. :P

Den här veckan har det blivit mer tränande! 15 minuter cykel och en timma styrka på måndagen, lämnade mig lite sådär halvmör. Igår satt vi på varsin roddmaskin i en kvart och så en timma styrka igen. Testade lite nya övningar som utfall. Åh herregud vad jobbigt det var. Jag kom inte ända ner till golvet kan jag säga. Först testade jag med 5-kilosvikter i varje hand, men nej, jag konstaterade att jag mest lade fokus på att inte tappa balansen. :P Jag får helt enkelt köra utan vikter ett tag, tills jag inte blir totalt mör i musklerna. Gjorde i alla fall 2×20 sådana övningar, men idag har jag alltså världens träningsvärk. Det går an att sitta, eller ligga ner, men att ställa sig upp, sätta sig ned, gå ner eller upp för trappor är förbannelse. O_o Jag har väldigt svårt att se hur jag ska ta mig upp ur sängen och till jobbet imorgon. Jag tänkte att jag skulle erbjuda mina muskler lite uppmjukning genom att simma 30 minuter idag med, och så lite bastu på det, (samt promenad både till och från simhallen, som alltid), men det verkar snarare ha irriterat de ännu mer. Bara en sån enkel sak som att bädda sängen fick mig att tro att musklerna skulle släppa från sina fästen och sen skulle jag ligga där, orörlig på golvet.

Nåja, jag ska inte klaga. Det är otroligt kul att vara igång och jag är inte alls rädd för att testa på de stora maskinerna i gymmet. Jag är väldigt glad att jag har Ninjapojken som är peppande, stöttande, sporrande, bra och kul att träna ihop med. Jag är glad att jag har mina fina och sköna träningskläder att gymma i. Jag är så nöjd att min gamla Speedo-baddräkt fortfarande passar efter 6 års tid. Det blir bättre. Smärtan går över. Och även om det är piss ibland, så vill jag ändå ha den. Då känns det att jag har gjort nånting rätt och belöningen får jag redan nu i och med ett större välmående, men ännu fler belöningar blir det med tiden. :)

För tidigt att sova

Jag blev så förbannat jävla trött. Vid halv sju låg jag och spelade Game Dev Story (ett hutlöst beroendeframkallande spel!) på min HTC och kämpade mot mina tunga ögonlock. Det är ju inte klokt, att bli sömnig vid den tiden. Jag som har semester! Försökte spela med ett öga öppet (ett litet trick jag har), men insåg att jag tids nog skulle tappa telefonen i golvet. Bäst att lägga ner…

Satte mig framför datorn istället. Fixade en kopp te och kollade på ett nytt avsnitt av Nostalgia Critic som fick mig att skratta. Sen började regnet smattra lite mot fönsterrutorna. Vips så var man piggare. Pratade en liten stund med fina Ina från New Game+, det gjorde mig ännu piggare. :) Och istället för att sitta och slösurfa så bestämde jag mig för att blogga. Jag har ju sagt att jag ska berätta om nån sorts förändring. Den må inte vara stor, den må bara röra mig, den kanske får folk att känna sig lurade på hype. Vad vet jag. Hursomhelst. Läs mer

Goda ting

Hoppsan, där gick nästan halva augusti utan att jag har skrivit nåt. Ber ödmjukast om ursäkt! Jag har inte haft tid om jag ska vara ärlig. Det har funnits saker att skriva om, och vissa av de grejerna kommer jag klämma in i det här inlägget, men jag har helt enkelt varit upptagen med annat. T ex så ser jag ju till att spela lite varje dag sedan jag klarade Tales of Vesperia i söndags. Drygt 13 timmar har jag hunnit med av Wild ARMs 3 hittills och det är inte så pjåkigt, med tanke på att jag både jobbat extra och jobbat över. Men jag har lyckats hinna med en massa annat också. Fråga mig inte hur det går till, men jag har en misstanke om att jag är väldigt tidseffektiv. Läs mer

Vikten av att spela

Denna söndag var tänkt att gå i spelens tecken. Nu är dagen snart slut och inte en sekund har gått till Tales of Vesperia. Jag har spelat 70+ timmar av det och har spenderat en ohygglig massa tid på sidequests på senaste, trots att det aldrig var tanken. Men så blev det. Det känns som att jag prokrastinerar att möta slutet, trots att det är dit jag vill, så att jag kan börja spela nåt annat. Inte för att jag har tråkigt med Vesperia, nej nej, men visst kan jag tycka att mina tankar för två år sedan står sig rätt bra än idag. Hursomhelst, imorrn är det ny månad, närmare bestämt augusti. Jag ska ge mig fan på att spela lite varje dag, även om det så bara rör sig om 15 minuter! Allting räknas! Så kanske jag har klarat Vesperia innan nästa vecka är slut. Pepp? Pepp!

Don't sleep on the job, Yuri... O_o

När opepp ska bli pepp

Jag har lite svårt att känna pepp för andra människor just nu. Och förstås även mig själv. Men snällhet är ju på modet, det läste jag i Metro. Jag är nog inte tillräckligt snäll, men jag tror jag är elakast mot mig själv. Jag har svårt att orka med och hinna med alla. Jag drar mig undan väldigt lätt, glömmer bort att höra av mig, känns ändå som att det är ”jag-emot-resten”. Försöker göra nåt åt saken. Men jag kanske måste peppa mig själv först innan det är dags att peppa andra.

Jag är ingen expert på att peppa mig, jag är snarare expert på att gräva en grop åt mig själv och sitta där. Idag köpte jag Egoboost Magazine. (Ni vet, den nystartade tidningen som drivs av bloggerskan Isabella ”Blondinbella” Löwengrip.) ”Det var ju töntigt” kanske ni tycker. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker ännu, men jag har läst stora delar av tidningen och jag kan ju som första åsikt uttrycka en tacksamhet och lättnad över avsaknaden av ”såhär förlorar du 13 kilo på 13 sekunder!”-tips. Den fokuserar på annat. Karriär (som jag inte har). Plugg (jag saknar examen i nånting). Mode (som jag inte är jätteintresserad av ska erkännas). Pepp (som kan behövas). Klart tidningen saknar lite infallsvinklar, men det är ju trots allt bara första numret. Tja, jag kanske borde maila Isabella och undra om det inte ska skrivas om tjejer med andra intressen än smink och kläder. Typ spel. Mm, jag kanske t o m borde skicka in mitt CV och förespråka för att jag ska få skriva krönikor om spel i hennes tidning. Why not?

Jag försöker i alla fall hämta pepp nånstans ifrån. Det är jobbigt att bara skriva om det. Jag verkar vara alldeles för emotionell. Skör. Jag balanserar på en fin lina hela tiden. Tur att jag kan hålla minen på jobbet. Det är så lätt att ta på sig sin roll där. Jag vet vad jag håller på med. Det gör jag inte annars. Det finns saker jag vill säga, som jag velat säga för länge sen, men ju mer tiden går desto svårare blir det, men desto tyngre blir också knuten i min mage. Snart står den mig upp i halsen.

Mina stygn kliar, och det är ett helvete att inte klia. Upptäckte dessutom en liten rolig grej men jag sätter det här bakom en ”mer-knapp” då det kanske anses vara lite TMI.

Läs mer

Något vackert

Hittade detta på en blogg. Blev glad och varm i hjärtat av det – förhoppningsvis blir ni det också. :)

Varje kväll tänker någon på dig innan den somnar.
Minst femton personer i denna värld älskar dig.
Den enda orsaken att någon skulle hata dig är för att den personen vill vara precis som du.
Det är minst två personer i denna värld som skulle dö för dig.
Du betyder världen för någon.
Och någon där ute, ser dig som sin sanna kärlek