Etikettarkiv: om anna

Längtar…

Igår vandrade jag genom en hagelstorm, imorse bet kylan i näsa och öron. Det börjar bli vinter nu. Mörkret är redan här, men mörkare kommer det också bli.

Men jag är varm inombords. Därinne brinner längtans låga.

Än vill jag inte berätta, för det känns fortfarande lite som en dröm. En dröm som var nära att försvinna, men sen kom tillbaka igen. Jag tror inte jag har förstått vilken enorm tur jag har haft.

Så även om vintern blir hård och kall, kommer den inte att bita på mig. För jag har en dröm som blivit så gott som verklig. Jag har en glädje och en lycka i mitt bröst som inte kan mojna. En värme som ökar takten på mitt hjärtas bultande slag, en värme som får mig att le och känna mig lugn och harmonisk. Tillfreds. Allt är bra nu.

Åh vad jag längtar!

Florence + The Machine – You’ve Got The Love

Ärliga tankar i en stängd blogg

Ibland undrar jag vad vitsen är med att jag har en personlig blogg. Den här bloggen skapades för att vara öppen, olåst från communities som LiveJournal. Tanken var att fler skulle kunna läsa, istället för endast en handfull med vänner som hade egna konton på LJ. Men vart sätter det mig?

Jag önskar att jag kunde ta bladet från munnen. Det är inte som att jag har brist på saker att skriva, tvärtom, men jag funderar hela tiden kring om jag ska göra det. Ska jag delge den här informationen? Ska jag berätta om de där planerna? Och i så fall, till vilken nytta? Den här personliga bloggen är förvånansvärt opersonlig. Ibland är jag till och med mer öppen och straight forward på Twitter. Men där är en strid ström av tweets och det jag säger har snart glömts bort ändå, så jag klarar mig. Här står allt stilla. Här finns bara mina ord att läsa och jag vet inte hur jag ska hantera det.

På LJ kunde en post vara helt öppen, låst bara för vänner, låst för vissa specifika vänner man litar mycket på eller helt privat. Här kan jag låsa poster med lösenord, men vill jag då att nån annan ska kunna läsa så måste jag ju ta mig tiden att dela ut det lösenordet. Låter väldigt krångligt. Jag minns hur jag skrev på LJ. Totalt utlämnande vissa gånger. Här? Not so much. Det får bli det ytliga, det lättsamma. Inte det svarta eller det svårsmälta. Aldrig nånsin mina innersta tankar, oavsett vad det gäller.

Kanske är jag inte tillräckligt anonym här. Vilken motsägelse – att ha en blogg där man kan skriva öppet om allt men ändå vara anonym.

Jag är visserligen duktig på att skriva kryptiskt, har alltid varit, men det känns fel att göra det här. Å andra sidan, så kanske jag inte borde oroa mig så mycket eller ens känna mig hindrad. Det är ju inte så många som läser den här bloggen ändå. Men jag kan verkligen känna mig trött på den här munkavlen jag har på mig jämt och ständigt. Jag kanske borde ifrågasätta varför jag känner så. Det är väl inte så att mitt liv ska vara allas angelägenhet? Varför har jag ett behov av att bli läst på det sättet, av att vara intressant för andra? Ninjapojken har ställt mig den frågan ibland,om det är viktigt för mig. Nån sorts jakt på bekräftelse. Han har vare sig Twitter, Facebook, eller Instagram. Han har inte det behovet. Behöver inte bli sedd på det sättet. Behöver inte känna att han kanske kan influera eller inspirera med den person han är. Så varför vill jag det? Och varför tror jag ens att jag besitter den kapaciteten?

Intressanta frågor, men jag har inga svar just nu. Kanske senare. Kanske är det bättre att skriva pappersdagbok. Vi skriver ju alldeles för lite för hand numera.

Moln

Sitter och läser gamla texter igen, som jag nog inte borde läsa. Eller? Kanske är det nu man ska läsa igenom dem, innan det är för sent. Hursomhelst så hittade jag en fin liten mening jag har sparat i över 10 år. När Lunarstorm var som störst var det en person som skrev något jättefint till mig. Vad han hette minns jag inte, men att jag hittade de här orden nu passade väldigt bra.

Du är som himmelsblå klar kristall, mjuk som moln.

Jag vill tro att han hade och har rätt.

Höstuppdatering

Det fanns en tid när jag lade ner flera timmar i veckan, ibland om dagen, på att blogga. Fixa bilder, skriva långa genomgångar om mina dagar – vad som hände och hur jag kände. Med andra sociala medier som Twitter och Instagram sker det ordentliga bloggandet mindre frekvent. Istället för att lägga ner någon större tid på att skriva av mig och dessutom se till att spara mina minnen så lämnar jag numera slattar av mig själv över nätet. Bra eller dåligt? Kanske ingetdera.

Jag har saknat att blogga, men jag finner ingen ro. Alls. Jag har heller inget roligt att prata om. Min närvaro på internet har varit betydligt mindre under den senaste tiden. Det händer mycket annat, på andra sidan skärmen, men det är inget jag känner att jag har möjlighet att dela med mig av. Än. Kanske. Mina prioriteringar har satts på tvären. Inget fel i det, men jag inser ju att mitt liv inte ser ut som det gjorde i början av året till exempel. The good with the bad.

Har varit sjuk sedan i tisdags och har börjat sträck-kolla Sex and the City igen. Är snart klar med tredje säsongen. Installerade Steam igen och fick en kopia av Torchlight 2. Tog mig ett tag att vänja mig vid D3-aktiga kontroller igen sedan jag vant mig vid kontrollerna i Guild Wars 2. Och ja, att jag spelar på PC känns fortfarande som en big deal.

Beställde en svart Nintendo Wii. Den är ju ganska billig nu eftersom Wii U släpps senare i år. Redan, liksom? Har annars ingen koll på vilka spel som släppts eller kommer att släppas. Förhandsbokade Ni no Kuni but that’s about it. Och nu fick jag hicka. 😛 Bäst jag lägger mig då.

Hurtbulle

Klockan ringde kl 6. Jag tänkte snooza men ångrade mig. Tog på mig mysbyxor och ett linne, slängde träningsväskan på axeln och travade iväg till simhallen. Ute var det ganska svalt och ganska tyst. Kändes inte som att världen vaknat riktigt än. Ninjapojken hade verkligen inte vaknat, där han låg och mös under täcket när jag pussade honom hejdå.

Simmade i 30 minuter, bastade i tio. Satte upp mitt blöta hår i en knut och traskade hem igen. Hann tillbaka innan Ninjapojken skulle åka till jobbet. Själv har jag varit ledig idag. Fixade en god frukost vid 8-tiden, plockade och fixade lite innan det var dags att gå till tvättstugan. Medan de första två tvättarna snurrade passade jag på att gå till ICA. Inte mycket folk där, färskt bröd. Tvättade 5 tvättar tror jag, lakan och handdukar och annat. När jag var klar fyra timmar senare, sängen var bäddad och allt annat lagt på sin plats, åt jag rester från gårdagen. Färsk pasta med tomatsås. Gott. Tog tag i disken direkt. Efter den genomstädning som min mamma hjälpte mig med igår (pga lite förändringar som kommer ske), vill jag verkligen se till att hålla efter mig själv.

Satte mig i soffan och kände att jag var trött. Bestämde mig för att powernappa. Låg i sängen med öppet fönster – hörde personer prata och barn leka, men det var ganska avslappnande ändå. Vid 17 var jag uppe igen, drack te, åt frukt, slappade vid TV:n. Fixade lite snabb middag. Började känna av en skön muskelvärk i ryggen. Inget obekvämt, men det kändes att kroppen hade jobbat.

Nu är klockan lite över 21 och jag kan känna mig stolt över min lediga måndag. Jag önskar att alla mina måndagar kunde vara såhär. Höjden av produktivitet. Trots tidig morgon så fick jag en otroligt bra start på dagen. Det gör verkligen all skillnad. Kanske blir det en sjätte kopp te innan jag kryper till kojs ikväll. Snart blir det dusch, i förberedelse för tisdag. Måste bara lyssna lite mer på Keane först…

 

Istället för sitcoms

Man kommer hem. Startar tvättmaskinen, läser post, betalar en räkning, ringer ett samtal, värmer upp sig efter det ihärdiga regnet. Ikväll planerar jag att dricka en varm kopp choklad, duscha varmt och tvätta håret med det nya schampot och balsamet jag köpte (ibland känns det som den ultimata lyxen), och sen tänker jag spela lite. Det kanske inte hinner bli så många timmar, men kanske en, eller två? Igår blev det tre, på hela långa dagen. Bättre än inget, är vad jag försöker intala mig.

Jag tänker på saker jag vill ta upp i RPGaidens podcast. Rädd för att det kommer bli alldeles för personligt och vardagligt, inte något djupgående eller analyserande. Funderar på att bara pladdra och se vart det tar mig. Jag har egentligen inget manus när jag sitter och pratar, bara några stödpunkter. Manus är nog för krystat ändå. Fast ändå känner jag mig ganska tillrättalagd. Vill inte säga fel, andas för högt, råka vara tyst för länge. Hepp hupp. Men kul att tänka på. Bäst jag skriver ner det jag funderar på så jag inte glömmer bort.

Tycker att jag har samlat på mig en del vuxenpoäng på senaste. Fast det tror jag att vi tar en annan gång. Nu blir det varm choklad!

Hårresande

Idag tog jag och Ninjapojken en söndagsutflykt till Farsta – mitt absoluta favoritcentrum. Vi handlade ingenting, men jag njöt av att bara gå runt och insupa den mysiga atmosfären. Massor med folk överallt och många satt i centrumets restauranger och åt mat. Det fick mig lite sugen att äta nånting men jag avstod. Nu när jag inte har ätit godis på två veckor och haft koll på mitt kaloriintag med hjälp av ShapeUpClub-appen så har jag gått ner 2,2 kilo på samma tid. 😀 Härligt! På väg hem hamnade vi i ett enormt skyfall och inget paraply hade vi heller så håret och kläderna blev alldeles dyngsura.

Jag är lite nojig vad gäller mitt hår. Klippte topparna ganska nyligen och jag är aldrig riktigt nöjd efteråt. Mitt hår har mycket självfall och gör egentligen precis som det själv vill och i regn eller fuktig luft krusar det sig väldigt. Efter snart 30 års krigande har jag insett att det inte är någon idé att försöka forma det till nåt det inte är eller önska att det är nåt jag aldrig kan få. Så jag accepterar mitt hår som det är, med sina vågor, sporadiska korkskruvslockar och frissighet. Och när håret torkat efter regnet och ser ut såhär, då kan jag inte vara mindre än glad över mitt hår. 🙂

Självfallet ett självfall