Samlade I-landsproblem

Och där kom ha-begäret igång igen. Men det är svårt att inte sukta efter en sån här godbit.

HTC One i silver. Beräknas släppas under första kvartalet detta år.

HTC One i silver. Beräknas släppas under första kvartalet detta år.

Har haft min HTC One X i ett år snart och än har den ju inte gjort sitt. Jag får nog dregla ett tag till.

Jag måste erkänna en sak – de senaste dagarna har jag stört mig lite på Instagram. Det är ett superkul sätt att dela bilder och ge och få snabb feedback, jag gillar hur lättanvänt och tillgängligt det är och det är kul att se vad andra postar. Men på sistone har jag även känt mig lite lätt irriterad över vad mitt flöde fylls av. Självfallet tar ju alla kort på det som är viktigt och intressant för dem och det är bra så. Men min kvot för barn- och kattbilder har nått sin maxgräns känns det som. Även om jag kan tycka att en del bilder är söta så är jag är inte världens största fan av varken barn eller (levande) katter. Flera personer följer jag för att jag tycker om dem och är bekant med dem på Twitter eller liknande och skulle jag avfölja någon så betyder inte det att jag har något emot personen ifråga – bara att det blivit lite mycket av samma sak för min smak. Och jag är fullkomligt medveten om att folk kan störa sig på det jag tar kort på; spelrelaterade ting, matbilder och gosedjur. Surely not everyone’s cup of tea! Jag får fundera lite mer på det, men kanske blir det nån avföljning framöver, får se. Man får ta det för vad det är liksom. Det handlar inte om att man bryter kontakten, man kan alltid börja följa igen. Det är ju ändå jag som bestämmer vad jag vill se i mitt flöde.

Idag är jag bjuden till Becca och Danne för att se mer av Downton Abbey och äta tacos! (OM NOM NOM!) Som fredagsmys, fast på en tisdag. :) Det ska bli så roligt, kan inte tiden gå lite snabbare?! Jag har sån tur som har så fina vänner som man vill träffas och kramas och skrattas med så ofta det bara går. ♥

Att nästan vara ledig

Har knappt haft en ledig stund under sista delen av 2012 och början på 2013. Idag är första dagen som jag bara kan pusta ut för mig själv. Känns ganska skönt, lugnet före stormen kan man säga.

Igår hade vi fint besök av mina fantastiska vänner som hjälpte till (TACK! ♥) med utvalda delar av packningen och i fredags var mamma här medan jag jobbade och packade ner det mesta i köket. Vardagsrummet börjar mer och mer likna ett lager.

Torsdagen förra veckan var den stora dagen. Då fick vi komma och mäta lägenheten och i samma veva se den för första gången. Jag brukar jämföra vår lägenhet med ett barn. Vi fick veta redan i mars att den här lägenheten skulle bli vår, men det är först nu, 9 månader senare, som den står klar och vi kan flytta in. Den är inte längre en planritning jag har på ett papper – den är på riktigt. Det finns golv, tak och väggar, stora ytor, enorm balkong, massor av fönster med härligt ljusinsläpp och plats för tvätt, tork och disk.

En av de stora överraskningarna fanns i köket. Där inne stod ett helt annat kyl- och fryspar än det vi fått veta skulle finnas. Sprillans nya modeller från Bosch, med extra låg energiklassning, LED-belysning i kylen och självavfrostande frys. Woho!

På lördagen var Ninjapojken och jag på Mio och IKEA i 6 timmar totalt. :P På Mio beställdes det soffa, matgrupp, fåtölj och fotpall. Hittade även en hel del fina detaljer som kuddar, vaser, bokhyllor och annat som jag vill skaffa sen. På IKEA blev det typ inget shoppande, förutom lite flyttkartonger, blåa kassar och silvertejp. ;P Men vi tog oss igenom varuhuset lugnt och metodiskt och tittade på i stort sett allting. Snart ska det beställas garderober och det blir förmodligen TV-bänk och skrivbord därifrån också. Spännande!

Men idag har jag varit hemma och pustat. Suttit i soffan och slötittat på TV. Ska snart ta tag i gårdagens disk, men i övrigt blir det en ganska lugn dag. Jag behövde det. Även om jag har varit ledig i helgen kantas dagarna med planering, inköp, och tankar på hur man ska inreda och hur det ska gå med flytten. Det är viktigt att koppla av och stressa ner emellanåt, allra helst med en kopp te. :)

Julen som den är numera

Julen kändes lite annorlunda detta år, det är väl så det blir när man blir äldre. Det magiska pirret i magen, nedräknandet av dagar med hjälp av sin adventskalender, den nästan övermäktiga förväntan som sitter i en som barn – alla de sakerna är nästan som bortblåsta nu, när man kan kalla sig vuxen. Istället är man nöjd och belåten över att man är lite ledig från jobbet, att man får lite kvalitetstid med familjen och att skinkan är extra god. Typ så.

Men jag tycker fortfarande det är roligt att slå in klappar och att rimma förstås! Har faktiskt kommit till den punkten att det är roligare att ge än att få, men så har det varit de senaste åren. Dessutom finns det inte lika mycket att önska sig längre, det mesta skaffar man ju sig själv. Så är det ju att vara barn, man har ingen inkomst och kan inte skapa sin egen lycka på det sättet, alltså får man hoppas att föräldrarna (eller tomten) kan besvara ens materiella önskningar.

Visst kan det kännas lite överflödigt ibland, att ge till de som redan har allt. Det är också barndomen förunnat, då vet man väldigt lite om hur världen ser ut, om de orättvisor som råder. Men det är precis så det ska vara. Barn ska inte axla något ansvar, barn ska inte matas med cynism eller annat som gör att ett barnasinne växer upp för fort. Som vuxen är det ju fortfarande gratis att önska sig, men kanske inte lika nödvändigt och absolut inte lika givande som det är för barn. Visst kan jag sakna min egen barndoms dagar. Jag kan tröttna på allt ansvar, på att alltid ha en massa måsten omkring mig. Men visst finns det vackra och positiva saker med vuxenlivet.

Flytten närmar sig med stormsteg och jag märker hur nya myskänslor föds inom mig. Nu kommer det finnas ett hem, där jag kan placera en alldeles egen gran. Ett hem där vi skapar våra egna traditioner. Med sånna här saker att se fram emot, känns redan nästa års jul väldigt lockande. Så med drömmar om nästa jul tänkte jag redogöra över de fina gåvor jag fick detta år.

  • Presentkort till Webhallen
  • Presentkort till KICKS
  • Presentkort till Åhléns
  • Jeansbyxor i stretchigt lila tyg – sitter som ett smäck!
  • The Nightmare Before Christmas på DVD
  • Lila frottéhandduk
  • En eltandborste
  • En söt nyckelring
  • Trisslotter
  • Godis
  • Duschcreme och ansiktsmasker
  • Läppglans

Jag och Ninjapojken fick också tre gemensamma presenter och dessa var:

  • En tryckkokare (!)
  • En riskokare (!)
  • och en matberedare för att skiva grönsaker (!)

Är himla glad över alla dessa fina överraskningar, tänk vad mycket bra folk kan komma på. Vissa av sakerna passar ju också perfekt med tanke på flytten. :) Jag hoppas att alla ni andra har haft en bra och skön jul, oavsett hur den har sett ut.

Att vara Anna

Jag har haft en förvånansvärt bra namnsdag! Nu är den visserligen över, säger klockan mig, men eftersom jag fortfarande är vaken kan vi väl räkna det som ”idag”?

Det började redan tidigare i veckan faktiskt, när mamma via SMS undrade om jag hade tid att bli bjuden på middag fredag kväll – fira namnsdag i förskott alltså. Vi har väl aldrig riktigt firat namnsdagar med pompa och ståt i vår familj. När jag var yngre fick man ett gratulationskort, kanske en liten slant och kanske någon slags bakelse. Nu i fredags blev det istället ett besök till en av mina favoritrestauranger – Ellora vid Zinkensdamm. Där bjuds det på häftig inredning, god service, välsmakande indisk mat i stora portioner och en prislapp som inte gör att du sätter nämnd mat i halsen. Kort sagt, väl värt ett besök!

Där var vi, mamma, pappa och jag. Det var en skön avslutning på min 11 dagar långa arbetsvecka och en fin inledning till min tre dagar långa helg.

Idag började dagen med ett besök till tvättstugan, kanske inte det mest glamorösa, men det måste också göras. (Och det är faktiskt en billig lyx att lägga sig emellan nytvättade lakan!) Efter det mötte jag upp Ninjapojken vid simhallen där vi gymmade i en timma. Vi har faktiskt varit otroligt duktiga med vår träning. I onsdags, när klass 2-ovädret drog in över Stockholm och bussarna var inställda, pulsade vi vår väg fram till simhallen som faktiskt hade öppet. Det var så vitt och tyst och lugnt ute. Vi måste varit de enda som var ute och gick just då. Och vi har tränat trots att vi varit trötta efter jobbet och det känns som att man är värd en liten medalj för att man ger sig ut i kylan för att träna på en söndag. När det egentligen är väldigt enkelt och skönt att stanna hemma i värmen och pilla naveln, ungefär.

När vi kom hem bytte jag grafikkort i min dator och Ninjapojken satte igång med matlagningen. Gott blev det. :)

Wokad oxfilé med pakchoi, gurka, paprika och cashewnötter, tillsammans med ris och hemgjord kimchi. Så gott!

Som om inte det var nog blev jag också hedrad av att få vara del av Jerrys adventskalender. Han ritar en spelkaraktär per dag och jag fick välja en karaktär till min namnsdag. Han gjorde ett fantastiskt fint jobb av Linea från spelet Stella Deus - kolla själva! :D

Resten av kvällen har jag spenderat tillsammans med min PS Vita som jag köpte igår. Ninjapojken köpte New Little King’s Story till mig och det är ett väldigt mysigt spel. Har inte kört föregångaren till Wii, även fast jag har det. :P Den eviga ekvationen, så många spel, så lite tid… Men då är det ju skönt att den här helgen inte är riktigt slut än. Jag är nämligen ledig på måndag. Ska bli så skönt att ta sovmorgon i mina nytvättade lakan! ^__^

Underbart är kort

Mötte Ninjapojken vid Gullmarsplan en kortis efter jobbet. Ville träffas för att jag hade nåt att ge honom. Igår bakade jag muffins, som blev mycket bättre än de för några dagar sedan. Bestämde mig för att packa ner några och överraska med.

Han blev jätteglad. ♥ Vårt möte varade kanske 10-15 minuter och det var svårt att släppa taget för att åka hem till mig. Hade gärna hängt med hem till honom en sväng, bara för att få vara nära ett tag till, men jag hade saker att göra. Han föreslog att vi ses imorrn istället. Då ska vi gå och handla Magic-kort. :) Hell yes!

Ninjapojken fick en hjärteburk...

...som innehöll hallonmuffins - version 2!

Inser att inläggets titel är en ordvits, utan att det var planerat… Underbart är kort – för den korta stund vi sågs. Underbart är kort – för de Magic-korten vi ska köpa. Älskar det spelet! :D

Ensamt i natten

Här sitter jag i min ensamhet och dricker te. Klockan närmar sig midnatt men jag är inte riktigt trött än.

Den här veckan började dåligt och det låter ju förstås konstigt. Jag fyllde ju år i måndags, det om något är väl positivt? Well, det var dåligt i alla fall, lite ångest blandat med en väldans massa tankar. Jag tror inte att det var en begynnande 30-årskris, det var på riktigt. Med lite stöd från en vän kunde jag i alla fall ta tjuren vid hornen. Det här med kommunikation är verkligen det svåraste som finns och när det misslyckas kan det skapa stora sår som aldrig kan läka. Jag är en kämpe – ibland en dumdristig sådan – men jag ger mig inte i första taget. Många har de gånger varit då jag borde reagerat så, men nu var det bra att vara som jag är och kunna säga det jag hade att säga. Inte allt, men mycket, blev sagt. Stenen föll från bröstet. Det blev bättre och min förhoppning är att nya frön blev sådda på nytrampade stigar. Ingen återvändo.

Jag är modig. Modigare än jag nånsin har varit. Ingen tvättäkta hjälte ännu, ens i mitt eget liv, men det tar sig. Fånigt då att jag tyckte det var läskigt att sova ensam igår. Ninjapojken var här från måndagskväll till lördag eftermiddag. Nästan en hel vecka. Tiden bara rann iväg. Vi hade roligt, tog det lugnt, gjorde våra egna grejer, gjorde saker tillsammans, lagade mat, pussades och kramades, sov, vaknade, skrattade. Igår var lägenheten konstigt tyst. Jag är ganska lättskrämd av mig och en rolig bok fick hålla mig sällskap innan jag släckte lampan för att sova. Bestämde mig för att berätta för Ninjapojken att det kändes tomt utan honom. Han hade också känt av ensamheten.

Jag som alltid varit så mån om min egen tid. Jag som alltid välkomnat ensamheten, vårdat den, önskat den. Kanske har det att göra med att vi fungerar tillsammans, på samma yta. Ibland sägs det inget på ett tag, för vi är upptagna på varsitt håll, men det är oki. Det är skönt. Man vet att den andre finns där och när som helst kan jag lägga undan min handkontroll, få honom att lyfta blicken från sin bok och ge honom en puss eller två. Det funkar. Det finns där. Inget tvång. Inget tjafs om att göra allt tillsammans, förutom det man vill göra förstås. Det är en vardag jag inte är van vid, men jag fick mersmak av denna knappa vecka. Förmodligen kommer det gå bättre att somna i natt, men för vad det är värt så är det skönt att inte per automatik göra ensamheten till sin bästa vän. Visst klarar jag av att vara ensam, men det finns ett bättre alternativ – att vara tillsammans med Ninjapojken. Inte för att jag måste, inte för att jag behöver, utan för att jag vill. ♥

Tystnaden är bruten

Det har varit tyst på den här bloggen ett tag. Lite tomt. Förklaringen är ganska enkel. Jag har för närvarande semester och har spenderat en vecka på sommarstället där inget internet fanns. (Det brukar göra det men denna sommar stötte vi på problem.) Jag kollade Twitter nästan dagligen på min HTC men jag skrev knappt nånting själv då uppkopplingen var relativt usel. Det var ganska skönt att vara borta från all teknik och stressen som kan komma med den. Jag hade inte med mig en enda bärbar konsol, inte ens min MP3-spelare fick följa med. Min egna laptop var inte ens att tala om. Fick klara mig med några få TV-kanaler (man kan väl säga att Kanal 6 hjälpte som mest när vädret var tråkigt). Men annars fick man tiden att gå med matlagning, brädspelande, minigolfande och lite shoppande. (Nu var det ju inte jag som köpte nåt, utan Ninjapojken var snäll och köpte två par shorts och en klänning till mig.) Nog har jag ätit alldeles för mycket gott under denna vecka och vågen var inte nådig när jag ställde mig på den.

Ja, jag har alltså kommit hem nu. Till större del var vistelsen bra, avslappnad. På andra sätt var den mindre bra. Samtal. Diskussioner. Försök till kommunikation. Svårigheter. Hinder. Idag var i alla fall en bra dag, men jag har knappt vetat var jag har mig själv annars. Total omvärdering? Kanske. Ibland känner jag mig så otroligt missnöjd med mig själv, andra, livet. Ingen vill väl leva så, egentligen. Den andra käppen i hjulet var att min mamma insjuknade i en ganska svår lunginflammation. Hon hade gått en halv vecka med hosta, feber, tappade rösten nån dag och så en natt fick hon så ont och svårt att andas att hon och pappa åkte till akuten. Där fanns inte en enda patient, så mamma blev väl omhändertagen. När jag och brorsan hälsade på första dagen så var hon väldigt medtagen. Hon hade fått morfin, kunde inte behålla nån mat så de fick koppla på dropp och ge henne antibiotika intravenöst. Som tur var började kuren verka redan nästa dag och idag, innan det var dags för mig att åka hem, så kunde pappa hämta henne. Hade hon däremot inte återhämtat sig så snabbt hade jag nog stannat kvar ett tag till, jag har ju trots allt semester nästa vecka också.

Å andra sidan var det nog bra att jag kom hem idag. Hade planerat att städa ur min kyl-frys, men tydligen så har den gått sönder medan jag varit borta. Stanken som kommer ifrån den är inte nådig, jag har slängt allt mat och har ställt in vinäger i glas för att absorbera den värsta lukten innan jag går lös på den. Konstigt nog fungerar lampan i den, men displayen är helt körd så det går inte att ställa in temperaturen. Misstänker att kretskortet eller kompressorn har gått, eller båda. Har letat som en tok efter mitt kvitto och har hittat alla andra kvitton, men inte detta. Suck. Jag får nog gå till mitt gamla jobb imorrn och be att de skriver ut ett åt mig. Jag vet att jag har försäkring som fortfarande gäller, så ja, jag hoppas att jag har ett nytt kyl-frys ganska snabbt efter helgen. Jävla skit. Vad är det man säger, en olycka kommer aldrig ensam?

Nåja, nu kommer det väl bli lite mer rörelse här på bloggen, RPGaiden och Twitter. För er som tycker att det varit skönt att slippa mitt babblande har jag bara en sak att säga – tough. Till er andra som faktiskt saknat mig lite, eller kanske en smula – ♥.