Kategoriarkiv: Bloggat

Så mycket sämre

Oki, allt i livet är inte sämre, men visst finns de saker som är det. 10 år tillbaka i tiden var jag den jag är idag, fast annorlunda. De där texterna jag skrev… gud så bra de var. De är fortfarande bra! Jag fattar inte att jag inte kommit längre än såhär.

Jag saknar verkligen den där tjejen, som hade så mycket ångest, så mycket kärlek, så mycket glädje, sånna ofantliga mängder kreativitet och ständigt formade nya drömmar och mål. Och som hon kunde skriva, från tidig ålder. Hon kunde sätta ord på smärta och sorg, poetiskt var bara förnamnet.

Är jag ett skal av mitt forna jag? Antagligen.

Vissa saker är lättare idag. Jag har inte lika ont i själen, även om det tagit mig 30 år att komma hit. Men vart har kreativiteten tagit vägen? Vart har drivkraften hamnat? Har det gått förlorat för att jag lämnat större delen av smärtan bakom mig? Var det mörka och det plågsamma det som matade mig? Det som fick mig att fly min verklighet, skapa egna världar, gömma mig i andras? Är mitt liv nu, där jag tar hand om mig själv och mår bra på många plan, en annan form av destruktivitet, då jag till synes har tappat allt som gjorde mig speciell förut? Det är en skrämmande tanke… Den kan vara sann.

Jag försöker leta reda på mitt tidigare jag, greppar efter de lösa trådar jag ser omkring mig. Såhär har jag hållit på de senaste två åren, bara för att tappa fästet ännu mer. Jag kanske är bättre nu, starkare, friskare, lugnare. Men när jag ser vad som har gått förlorat så saknar jag den mörka svärta som levde inom mig från tidig barndom. Den gjorde mig intressant. Den gav mig något att uttrycka. Jag hade något att säga. Nu vet jag inte längre vad som finns kvar. Bättre på flera sätt, men också så mycket sämre…

Hårt arbete och belöningar

Nu har jag äntligen kommit igång med en av mina favoritsysselsättningar – att simma. Rutinen ser ut så här; tre vardagar i veckan går jag upp kl 6.00. Väskan är packad och klar och jag beger mig till simhallen. Väl på plats simmar jag 20 minuter, bastar lite snabbt och tar mig hem igen. Hemma väntar delar av min frukost som jag gjorde i ordning kvällen innan, äter den och åker sen med Ninjapojken till jobbet. Det kan vara lite kämpigt att ta sig upp på morgonen när det är mörkt och kallt (nästa vecka kommer väl bli ett helvete…) men det har faktiskt blivit så att jag längtar efter att gå upp på morgonen och äta en stor och god frukost i lugn och ro. Och att simma när simhallen är lugn, utan skrikande barn eller hoppgalna tonåringar, det är en sjukt bra start på morgonen. Utöver det här har jag och Ninjapojken bestämt oss för vilket gym vi ska träna på. Där finns det även en separat tjejdel, vilken var väldigt lugn och mysig. Kan nog bli så att jag smyger dit för att träna i min takt och möter upp Ninjapojken efteråt…

Jag är förmodligen lite av en shopaholic (underdrift) när det kommer till vissa saker, teknik t ex. Har beställt en till PS Vita, vilket i sig är ganska konstigt. Den jag redan har jag inte använt så mycket än (brist på spel?), men jag är förmodligen lite av en samlare. Teknik gör mig glad, alla mina prylar är som mina barn. XD Nu ska min pappa ta över min dryga 2 år gamla laptop och jag har spanat in en som jag vill köpa, nämligen den här!

Asus laptopDet är klart man kan fundera på om man ska vänta ett tag tills det kommer nya datorer med större SSD-diskar istället för SATA, men jag tror det kommer ta lång tid. Största som finns nu är 256 GB och det är inte alls tillräckligt för att ha operativsystem, program och filer. Dessutom kostar en sån dator typ 15000… Så att vänta typ 6 månader kommer förmodligen inte göra en jättestor skillnad, men om 2-3 år kommer det nog ha hänt en massa kul grejer. För egentligen borde ju laptops inte tillverkas med andra hårddiskar än just SSD, det säger ju sig självt. Så, vi får se om det blir nåt inköp den här veckan. 🙂

Smygstart på våren

Det märks att våren ligger i startgroparna. Solen skiner just nu in i vardagsrummet så jag nästan inte ser vad som står på skärmen, men jag vill inte stänga ute den. Efter den här mörka, kalla och långa vintern så suktar jag som en tok efter varenda liten solstråle. Så i vårens tecken uppdaterade jag min header-bild. Love it.

Sitter och funderar på om jag ska skaffa en ny, mindre Wacom-platta. Jag har två stycken redan,men båda är lite för stora för det skrivbord jag har idag. Visserligen är det trevligt med mycket yta, men det känns inte som att jag kommer plocka upp de här stora plattorna any time soon. En Wacom Intuos 5 Medium ser ju onekligen väldigt lockande ut…

På lördag är det final i Melodifestivalen. Har faktiskt lyckats se alla deltävlingar, men jag måste säga att jag tycker de flesta låtarna som tagit sig till final är riktigt svaga. Däremot blev jag glad när helgens Andra chansen resulterade i att de två unga grabbarna Anton och Robin fick gå vidare. Där har vi två riktigt bra låtar! Antons dansanta melodi och katchiga refräng sätter sig direkt på hjärnan och lär bli en stor sommarplåga. Älskar dessutom introt som låter så TV-spelsaktigt.

Men jag hejar nog ändå lite mer på Robins låt. Ja, det är som en enda stor refräng, men han har ju så stark och klar röst, den är glad, sprudlande och fylld med hopp. Folk säger att Ulrik Munther är favorittippad, men jag hoppas verkligen inte att han vinner. Visst, den killen har en bra låt också, men den blir väldigt tråkig och tjatig i längden. Och han verkar förlita sig väldigt mycket på CG-effekterna bakom sig, som att det är det som egentligen gör numret. Nä, vill hellre ha minimalism, i stil med Loreen, och det har både Anton och Robin.

Ser verkligen fram emot lördag och mest för att söta och snälla Becca och Danne kommer. Woho! Ska se till att laga nån riktigt god mat till dem och bjuda på riktig Schlagerfest (bör sägas med tyskt uttal). Åh, can’t wait!

Mer av det goda

Idag har varit en riktigt fixar-dag. Vi har skruvat ihop hurtsar och bokhylla, beställt lampor och matta, tagit en shoppingrunda och kommit hem med fina prydnader som kuddar, ljusstakar och plädar. Dessutom fick jag hjälp av pappa igår att köra hem vårt soffbord samt en hallmöbel. Har letat som en tok efter en med rätt mått och hittade äntligen en på EM. Men något av det bästa är de två tavlorna vi satte upp idag. En av dem lämnade jag in för inramning på Gallerix för en månad sedan. Det kostade väldans mycket pengar, över 2000 kr, delvis för att det var antireflexbehandlat glas, men resultatet blev väldigt fint. Men den andra ramen köptes på IKEA. För en tiondel av priset får man faktiskt väldigt mycket för pengarna.

Nu är vårt hem samtidigt en liten hyllning till vad som möjligen är världens bästa rollspel. Jag pratar förstås om Xenoblade Chronicles från 2011. En tavla sitter i hallen och en i sovrummet. Jag har ytterligare en plansch som ska bli tavla, den ska sättas upp i mitt spelrum senare.

Xenoblade i hallen

Nu pryder vacker artwork från Xenoblade vår hall.

I sovrummet har jag detta vackra alster att titta på när jag ligger i sängen.

I sovrummet har jag detta vackra alster att titta på när jag ligger i sängen.

Det är en ynnest att få sätta en sån här prägel på sitt hem. Ninjapojken ska ha tack som föreslog att vi skulle sätta upp den gröna planschen i hallen och dessutom ramade han in den.

Extrem vintertrötthet

Om allt går som planerat kommer jag gå och lägga mig om en stund. Den här vintern har jag varit väldigt, väldigt trött. Ovanligt trött. Större delen grundas säkert i flytten och den stress som kommer i samband med den. Senaste månaden har jag fått nån extrem matkoma efter lunchen på jobbet och har helt seriöst sjukt svårt att hålla ögonen öppna. Ibland känns det som att jag sover med ögonen öppna. Läskigt. :/ Att det inte händer så mycket på jobbet just nu hjälper ju inte heller direkt. Men om ni visste hur jag längtar efter våren! Det behöver inte ens vara en brakvår, det får väldigt gärna vara en smygvår. Kanske ett par, max 5, plusgrader, lite sol emellanåt, att bara få se lite barmark igen. Det skulle göra så mycket för min energinivå just nu.

Tur då att man har en stor säng att sova i. Den är 160 cm bred, men sedan vi flyttade så känns den… större? Hur är det möjligt? I förra lägenheten kändes det som att vi egentligen behövde en säng som mätte 180 cm. Min gissning är att den känns så för att sovrummet är större och har betydligt fler fönster. Vi har panoramafönster som vi ligger och tittar ut igenom och det måste ju onekligen påverka. Ändå är det intressant. Förut kändes det trångt och vi buffade på varandra ibland. Nu känns det som att man ligger i ett sänghav. XD Skumt, men väldigt bra, nu kan jag slopa tanken att investera i en ny säng!

Under förra veckan när jag var sjuk hjälpte Ninjapojken mig att få hem en ny gosis som jag beställt från SF-bokhandeln. Ni känner kanske redan till Isbjörnen och Pingvinankan (?) om ni följer mig på Instagram och nu har det söta radarparet fått en ny kattvän. Jag tror att han heter Neko. Eller Katten. Svårt att bestämma mig. Jag tog ett kort på dem när de sitter i vår soffa och chillar bland ett par nya kuddar som jag köpte på Indiska häromdagen. (Det är inte billigt med kuddar, trots 20% rabatt så kostade ändå 4 st 650 kr. -_- Vad man inte gör för sitt hem.) Här kommer en bild (från Instagram).

Myspys i soffan.

Myspys i soffan.

Katten ser ju lite smådryg ut, som alla katter gör, och är förstås egoistisk och ganska stroppig. Trots detta låter han mig klämma på honom och få hans mjukispäls att skrynkla sig. Jag tror han gillar mig. Har haft honom i knät de senaste gångerna jag spelat Ni no Kuni och kollat på Ghibli-filmer. När jag lämnar spelrummet sitter han kvar och vaktar. Det är det jag gillar med gosedjur. De är det de är och det man gör dem till. Kostar inget ”i drift” och finns alltid där för dig. Oki, visst, jag hade drömmar som liten om att äga en hund nån gång, men den idén har jag nog lagt på hyllan. Speciellt i det här fina hemmet…

Nu var det faktiskt länge sen jag spelade Ni no Kuni. De två senaste dagarna har det inte funkat pga saker som skulle fixas i spelrummet. Idag är jag alldeles för trött och orkar inte ställa i ordning efter fixeriet. -_- Hoppas jag kan skaka av lite av den här tröttheten imorgon, saknar ju att spela.

Hänt i hemmet

Här har det hänt mycket den senaste tiden. Vi väntar på lite lampor, mattor, soffbord och annat fnös och fnul, men i stort sett är vi liksom klara. Och nöjda. Det är nästan lite äckligt hur mycket vi trivs här hemma och hur mycket vi längtar efter att komma hem varje dag. Jag som blev sjuk i början av veckan har väl således haft tur i oturen som inte behövt lämna boet. Än har vi inte haft nån bjudning, med mat, prat, skratt och spel. Och det är nästan så att jag vill hålla alla på armslängds avstånd tills ALLT är färdigt. Jag vill inte att det ska vara hafsigt, eller att man måste säga ”den där ska egentligen inte stå där men…”. Ja ni vet.

Är faktiskt väldigt stolt och glad över hur genomtänkt vår lägenhet är. Hur mycket kärlek vi har spenderat på att göra varenda litet utrymme fint. Det känns som att jag borde posta bilder på vårt nya hem och här är det nånting som tar emot. Ja, visst vill jag posta bilder helt oblygt a la Blondinbella och visa för alla som råkar snubbla in på bloggen hur vi bor. Visst finns det nånting fint i att visa sitt innersta, samtidigt som det kan vara så otroligt pretentiöst. ”Oooh se på mig!” (Kanske lite grejen med en blogg, fast ändå inte, get it?)

Jag känner att det finns människor som jag absolut inte vill dela mitt privatliv med, typ internettroll och övrigt löst folk som jag råkar kunna namnen på. Även om det här säkert är den mest olästa bloggen i hela universum så känner jag mig ändå bevakad på nåt sätt. Som att det finns de som sitter och väntar.

Så jäkla dumt egentligen. Den här bloggen startade jag för att jag ville nå ut till fler personer (hej på er om ni finns) än närmsta vänkretsen. Och visst, hit hittar folk som jag har skapat bekantskaper med på Twitter. (Alltid kul när ni kommer hit, tack och bock.) Men vad är det jag ska nå ut med egentligen? Jag har ingen lust att fläka ut mig totalt, jag är inte ute efter att bli en offentlig person, på något sätt. Kanske får det helt enkelt bli så att allt det som har hänt här hemma och allt som kommer att hända framöver, får ske bakom lyckta dörrar och kanske bara synligt för vissa VIP:s. Det kanske är löjligt att ha sånna här ”nojjor”. Hur känner ni själva kring att blogga öppenhjärtligt och synligt, är ni inte nånsin oroliga att ni omedvetet bjuder in en objuden? Fast på nätet?

Anyways… Vårt hem får mig att må så bra. Vi trivs så bra här, sover gott om nätterna, vaknar glada på morgonen. Visst är det precis så ett hem ska kännas? 🙂

Alla goda ting är tre

Idag firar jag och Ninjapojken tre år tillsammans. Jag hade beställt en tårta igår som jag hämtade imorse. En smarrig sak med vaniljkräm och chokladgrädde, mums.

Tårta

Det finns många saker som är tre just nu.
Detta är vår tredje helg i vårt nya hem.
Vår lägenhet är en trea på 85 kvm (8-5=3 haha, där fick ni smaka på en Laniaism ;D).
Vi bor även på tredje våningen.
Och vi har det förstås väldigt TREvligt här. 😉

Haha, oki, jag ska sluta nu. För övrigt har jag spenderat den mesta tiden i helgen med att spela Ni No Kuni, förutom när jag behöver hjälpa till med lägenheten. Idag monterade vi upp panelgardinsskenor och satte upp lite fler tavlor, städade lite och så. Nu på kvällen gick vi och åt på o’Learys – jag hade noll förväntningar men maten vi fick var sjukt god! Jag åt panerad kyckling fylld med vitlöksost, till det serverades krispigt goda grönsaker och guacamole. Drack också en supergod hallondrink. All in all – har haft en jättebra anniversary men nu måste jag spela lite mera. 😉