00:40

Mitt högra öga vägrar sluta rinna. Om det har att göra med att jag är förkyld eller för att jag är ledsen är svårt att veta.

Min mage gör ont. Hårda knip som hugger mig som en kniv. Om det har att göra med all stress runt omkring eller att jag bara biter ihop och sväljer det som sårar är svårt att veta.

Det är aldrig lätt att vara sig själv. Utan rustning, utan nånting att gömma sig bakom. Jag har bara mig själv, mitt skinn, mitt ansikte, mina ögon, det du ser. Det är vad du får.

Jag pratar för mycket. Jag vet det. Så mycket att jag från främlingar får uppmaningen att tagga ner. Man ska inte synas så jävla mycket och absolut inte framställa sig själv som om man är något.

Jag har ett hårdare skinn nu än tidigare. Men det är fortfarande bara ett skinn, som kan gå sönder och ut från det sipprar blod. Ni kan fortfarande skada mig, ni som vill, och tydligen är ni ganska många.

Det är oki.

Ni kanske mår sämre än jag, även efter ni har gett er på mig. Jag förstår. Det kan inte vara lätt. Det finns så många av oss som mår dåligt, i tystnad, men bara några få av oss som vågar göra något åt det, slå tillbaka, ryta ifrån. Jag önskar att jag vågade.

Mina ögon kan inte sluta rinna och det beror inte på att jag är förkyld.

4 reaktion på “00:40

  1. Jerry Olsson

    Det uppstår en smärta i mitt hjärta när jag läser det här inlägget, Anna.
    Det spelar ingen roll om folk mår sämre än dig eller bättre, du är en kvinna med en egen identitet och egna känslor. Jag tycker att ingen har rätt att trycka ner dig på det här viset. Det skrämmer mig att många gör det, för jag tycker du är en underbar person med ett stort hjärta. Jag tycker dessutom att det är trevligt att prata med dig, särskilt om våra gemensamma intressen. Du är klok, begåvad och unik. Glöm inte det.
    Jag är säker på att det finns många som tycker om dig och bryr sig om dig. Jag är definitivt en av dom – fast det vet du redan. ^_^
    Det är bra att du skriver av dig om den inre smärtan du bär på för det är inte bra att ha det instängt i sig själv.
    Om du känner för dig att bara prata eller skriva till mig så tveka inte att göra det, för jag lyssnar absolut på dig. Du vet var jag finns.
    Du är en fantastisk person. Glöm inte det heller.
    Ta hand om dig, och om min kommentar kunde ge dig en näsduk för att torka tårarna med så skulle jag ge dig en.
    Kramar
    Jerry Olssons senaste bloggpost: Svampriket minskar – men blir också större. Sätrapôjks funderingar.

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Tack Jerry. Jag tycker om att prata med dig också och önskar att vi kunde träffas oftare.
      Du har förstås rätt, det finns många som tycker om mig, vissa mer än andra förstås. Men det är verkligen inte lätt, livet alltså. Jag undrar om jag är på väg nånstans och om jag nånsin kommer dit, eller om det här bara är en stor del av mitt liv som jag kommer sitta och ångra sen. Det brukar gå till så för mig. Så mycket tid och energi spenderar jag på andra, trots att de bara gör mig illa. Jag har svårt att släppa taget och jag har svårt att inte klandra mig själv.
      Men din kommentar gjorde mig mycket glad. Tack så mycket. Många kramar till dig.

      Svara
  2. Rebecca

    Nej, det är verkligen inte okej! Ingen har rätt att trycka ner dig på det sättet. Det är jättebra att du tar plats och de som inte gillar det är bara sura för att de inte vågar! Eller så är de dumma och vill inte dela med sig av platsen.. >:( Jag är så trött på att hur man än gör blir det fel. Antingen pratar man för mycket eller så pratar man för lite (som i mitt fall). Det finns ju ofta en förklaring till varför folk beter sig på det sättet, men det är ändå inte okej att gå in för att såra. 🙁

    En stor kram till dig och lite plåster till.dina sår! <3

    Se till att du får lite egen tid till avkoppling eller nöje också, så att du inte stressar sönder dig <3 Det är viktigt att få lite återhämtning så att du orkar med allt. Du är så bra! Heja dig!
    Rebeccas senaste bloggpost: Last weekend’s autumn excursion

    Svara
    1. Anna Inläggsförfattare

      Fina Becca, vad jag är glad att du finns. <3<3<3<3
      Det känns som att "alla andra" har rätten att vara egoistiska, men inte jag. Jag får inte uttrycka mig, får inte prata om det jag känner, får inte vara negativ. Jag orsakar tydligen stress när jag pratar och är mig själv, men jag har ingenstans att vända mig med min egen stress. Antar att jag får sluta prata och bara sitta och skriva i tystnad.
      Idag har dagen börjat långsamt, ska försöka skriva på några uppgifter så att jag inte blir helt överrumplad nästa vecka och så finns det en massa saker jag måste läsa också. Men idag behöver jag i alla fall inte gå utanför dörren, det är ganska skönt.
      Massor av kramar till dig fina vän, jag hoppas att vi kan ses snart. <3<3<3<3

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge