Färglöst

När jag var tonåring började jag teckna på allvar. Jag sökte mig efter en tid ut på nätet för att få en annan sorts bekräftelse och uppmuntran än vad mina föräldrar kunde ge. Skapade en hemsida och tecknade så fingrarna blödde. Samtidigt var jag djupt inne i konsolrollspelen och via forum, communities och bloggar hittade jag en massa nya vänner. På den tiden kändes det som att internet och fantasivärldarna jag besökte med penna eller handkontroll var viktigare än det som hände IRL.

Idag skyr jag nästan internet istället. Det har gått lång tid sedan jag skrev nåt här. Jag har, som vanligt, mängder jag vill säga – saker jag behöver bearbeta, få ur mig, men jag drar mig för att skriva nåt online. Attityden har förändrats, internet är inte längre en glad och naiv plats för folk att lära känna andra. Harmlösa tweets blossar upp i hätska diskussioner, missförstånd och osämja i sociala medier är vardagsmat, alla kämpar om samma strålkastarsken via bloggar och Instagram och gängbildning och grupptryck är nästan lättare att hitta på nätet idag än vad det var när jag gick i högstadiet. De vänner jag trodde fanns verkar bara ha varit på låtsas.

Jag har nog slutat rita (inte tecknat på 1½ år) och det har gått 3 veckor utan att jag ens rört ett spel. Det känns som att min kreativa ådra har sinat. Jag vet inte om jag har ersatt det med något. Kanske träning? Kanske min nostalgiska tripp genom serien Ally McBeal på Netflix? Kanske har jag bara slutat känna och drömma överhuvudtaget? Dagdrömmar jag har blickar bara tillbaka i tiden, till stunder av ånger, sorg, underkastelse, ilska, rädsla och ensamhet. Men ensam är man ju alltid.

Det är svårt att veta om man har gjort rätt val i livet. Det är svårt att veta om man har lärt sig nånting av alla svårigheter. Det är svårt att veta om man är nöjd, eller om man bara nöjer sig. Lyckan är så flyktig. Den där magkänslan som många pratar om, de gånger jag lyssnat till den har skadan redan gjorts. Oftast går jag mest runt och försöker blockera knuten i magen och skriken i mitt huvud. Det finns ingenstans att springa, så lika bra att stå ut. Ungdomen har övergivit mig – jag kommer aldrig bli det jag en gång drömde om. Jag kommer aldrig mer känna mig glad över de saker som gav mig lyckorus för 10-15 år sedan. Livet, internet, världen – allt har blivit en gråzon i vilken jag håller mig i periferin.

2 reaktion på “Färglöst

  1. Jerry Olsson

    Jag tror att man får perioder i livet där saker och ting bara stannar av. Vilka anledningarna är kan ju vara vad som helst, det beror ju på.

    Du kanske har växlat till ett annat spår i livet, där du inte har spel eller tecknande i sikte fast du tycker om det. Det kanske har ersatts med träningen, vad vet jag?
    Folk ändras under åren, och jag tror det är rätt vanligt att många känner som du gör.

    Vi båda är i 30årsklassen och nya utmaningar väntar oss.

    Jag själv går igenom en riktigt jobbig period, är i en ond cirkel som är förödande för min själ. Det har dessutom förvärrats under de senaste tiden, efter min fars död. Jag har börjat träffa en kurator för jag vill ta itu med mitt problem. För det går inte längre. Jag måste göra det.
    Jag vet inte om det är en fas i mitt liv men jag måste göra något åt det.

    Nu återkommer jag till ditt inlägg. Jag håller med att internet har blivit helt annorlunda. Det är som att jag är en simpel bonde i en stor sal med finklädda snobbar som inte har mycket gemensamt med mig. Jag känner mig utfryst ibland.
    Twitter blev för tråkigt till slut för mig och jag ångrar inte för att jag lämnade sidan. Visst är det några jag saknar att ha diskussioner med men några har jag kontakt med på Instagram och FB.
    Jag tror att vi alla ändras för vi är alla olika. Vi vill olika saker fast vi har liknande intressen.

    Jag hoppas du finner tillbaka till handkontrollen eller teckningspennan. Kanske båda. Och skriver om dina tankar. Men ta det i din takt.

    Oavsett om du har ”mindre med internetvänner” eller inte så kan du definitivt räkna med mig. Du har varit ett stort stöd för mig och du fick mig att lära känna en massa gamers, tack vare att vi skrev inlägg till varann på Loading.

    Du är en toppenperson. Du är en stark kvinna och en god vän. Jag tror på dig och att du kommer att resa dig igen.
    Ta hand om dig. Kramar.
    Jerry Olssons senaste bloggpost: Månadens inköp!

    Svara
  2. Micke

    Tråkigt att höra att du känner som du gör, men så känner nog alla förr eller senare.
    Men det är väl det också, man blir äldre (som inte alls är något dåligt) och man får annan smak och intressen.

    Angående det med internet och så, så personligen tycker jag det är ganska hälsosamt. Önskar själv jag kunde skippa nätet en del. Det tar för mycket plats och tid i mitt liv och har egentligen ingen anledning att vara online så ofta som jag är.
    Men ändå är man det, som en drog typ. Så jag hyllar dig för att du inte varit online.

    Hur som helst hoppas jag du mår bra och du har det bra. Och att du hittar tillbaka till dina intressen eller får nya som får dig att må bra.
    Mickes senaste bloggpost: Some games I want #1

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge