Är den här dagen över snart?

Igår hade jag inte stor lust till nånting. På slutet av kvällen, från ca 21.00 och framåt så satt jag mest och väntade på att klockan skulle bli lagom för att det skulle vara godkänt att gå och lägga sig. Datorn hade inget kul att erbjuda, inte TV:n heller och det var inte ens tal om att starta PS3:an och spela FF XIII, även fast det hade varit enkelt, och bra. Måste ju klara det där spelet snart… Idag har jag varit nästan obehagligt trött, även fast jag sov 8 timmar, har ätit och druckit och liksom tagit hand om mig själv. Ögonen har vid vissa tillfällen stuckit och tårats och även fast jag mest bara ville slänga mig i soffan när jag kom hem så ställde jag mig och diskade istället. Ja, sjukt bra. Liksom.

Fast samtidigt som det var bra gjort av mig, så hatar jag att stå och diska. Då får jag tid att tänka på saker som jag inte riktigt får annars. Och det är mest ett evigt grämande över gamla saker. Minnen av personer jag lät trampa över mig, minnen över att inte kunna höja min röst och säga ifrån när det var hög tid, sorgen över att ha undanhållit hur dåligt jag mått periodvis från mina föräldrar, som skulle ha gjort allt för att hjälpa mig, om de bara hade vetat. Jag blir så arg, inte bara på de personer som gjorde så att jag mådde dåligt, men också arg på mig själv för att jag inte var bra nog att dra upp mig ur skiten. Ta mig därifrån, bli arg och skrika, våga säga nej, ta bort mig från det som sårade, irriterade, äcklade, skavde. Sånt står jag och tänker på när jag diskar. Och den där förbannade ilskan, som jag aldrig fick ur mig när det behövdes som mest, bubblar upp. Men nu, nu är det ju för sent. Det finns ingen att skrika på, ingen att vara förbannad på, ingen att skälla ut. Och ändå behöver jag det. En punching bag. Kanske är det därför jag slår på mig själv, tar upp de här minnena gång på gång, trots att de ingenting är värda (förutom läxan jag förhoppningsvis lärde mig). De orsakar bara smärta och jag fortsätter att bestraffa mig för att jag inte besatt kunskaper .

Jag mår illa av att skriva allt det här. Jag önskar att jag kunde skriva en bok, fylld med hat, jag önskar att den kunde tryckas och att andra kunde läsa den, så att jag kunde sprida ut min ilska och inte behöva bära den helt själv. Det vore nåt, eller hur?

2 reaktion på “Är den här dagen över snart?

  1. Jobbig dag du har där. Kan tänka att du längtar till nästa dag eftersom du vill att nästa dag skall vara bättre? Hoppade det blir det ett tag iaf.
    Önskar jag kunde veta hur du känner, men jag har ingen erfarenhet av de här känslorna eller händelserna. Jag var en av de lyckosamma. Önskar alla kunde ha det så, då skulle du slippa de här känslorna. Nu är det inte så tyvärr. Jag vet dock att du klarar dig ur det, och du kommer vara starkare. Styrka är inte bara att kunna stå upp mot de som trampar på en, utan att komma ur det utan att bli helt förstörd.

    • Tack Robert, du säger alltid så bra saker. :)
      Min dag har för övrigt varit helt oki, trots trötthet, men det är jobbigt när elaka tankar pockar på. Det är inte som att man kan ändra nåt i alla fall, man kan ju bara leva i nuet.
      Du har helt rätt i det du säger sist, det finns också styrka i att ta sig helskinnad ur de jobbigaste stunderna. *kram*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge