Insikter och spel

I onsdags hade jag det sista mötet hos min kurator. Vi har diskuterat mycket kring min barndom och hur jag även i vuxen ålder reagerar och tacklar problem som ”lilla Anna” skulle ha gjort. Vi har pratat om att som barn har man inga alternativ, men nu i vuxen ålder kan jag välja och jag kan även trösta det lilla jaget som fortfarande finns inom mig. Under min sista session ville jag dela med mig av en aha-upplevelse jag nyligen hade haft, genom Xenogears.

OBS, har du aldrig spelat eller spelat klart Xenogears, men vill göra det, bör du tänka en extra gång innan du läser vidare!

Jag berättade för henne om den stunden då vuxna Fei är inne i sitt undermedvetna och pratar med de två personligheterna som skapades under hans barndom. Id och ”the coward”. The coward fick alla de positiva minnena men Id fick alla de hemska. Den nu vuxne Fei står framför dem och säger att han förstår att de mår dåligt, att de hatar varandra, men att de alla är en och samma person. Det är dags att förlåta och gå vidare. Han förklarar att han nu, som vuxen, inte kan leta efter ursäkter längre, eller skylla på någon annan. Han tänker välja en annan väg. Och så säger Fei det som verkligen var ground-breaking för mig. ”Just längre tiden går, desto längre bort hamnar orsaken.”

Jag berättade om det här för min kurator, hur jag hade känt att det var som om spelet pratade till mig, nej, om mig. Jag förstod. Och jag insåg där och då, att det var den punkten jag inte kunde förstå för tio år sedan. Önskvärt förstås, men jag var inte receptiv. Nu var jag det. Hon sa att det kan gälla film, spel, musik, en bok. Om det är nånting som kallar en tillbaka, att det finns en känsla att man borde återbesöka och utforska – då är det intuitionen som talar till oss. Jag är extremt dålig på att följa min magkänsla normalt, men i det här fallet så gjorde jag det. Jag återvände till en bekant men ändå okänd plats och upptäckte nånting nytt inom mig. Det var stort. Nånting har rubbats inom mig, kanske har nånting läkt. Att spela om Xenogears var bra i sig, men att komma till insikt var den störta vinsten.

9 reaktion på “Insikter och spel

  1. Stort grattis! Det är ju härligt när insikterna ramlar på plats. Särskilt gläder det mig att ditt spelande (eftersom det är något viktigt för dig) fick fungera som katalysator.

    Kanske är det bara så att vi använder oss av det som finns inom räckhåll, vad det nu än är? Eller det vi känner oss trygga med?

    Själv använder jag mig nog främst av böcker, och eget skrivande, för att nå terapeutiska insikter.

    Ja du, kultur… det är ändå något viktigt.

    • Tack så mycket! :D
      Ja, vad skulle vi göra utan kultur? :) Otänkbart! Musik, film, böcker, teater, konserter, och så spel. Härliga grejer allihop!

      Det var så intressant för mig att just den biten hade ”undgått” mig för 10 år sedan. Jag är väldigt glad att jag hittade tillbaka dit. :)

    • Tack Christoffer! ^______^
      Jag har hoppats att vi ska stöta på varandra på MSN men det verkar inte gå så bra. ^^;;; Du har mycket att göra antar jag. :)

  2. Så fint <3 Det låter som om du är på rätt väg. Det är ju först när man har insikt som man kan förändra sina tankar. En stor kram på dig!

    • Ja, det hoppas jag verkligen. :) Sen kommer man ju aldrig vara ”100% fixad”, men som min kurator sa, terapi är inget man håller på med hela tiden, man måste leva emellan också. :) Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge