Det är mars nu och månaden har börjat väldigt bra. Jag hoppas att den fortsätter så. Visserligen missförstod jag och en kund varandra på onsdagen, vilket resulterade i att jag gick ifrån en stund, ringde mamma och sen satt och grät i 20 minuter. Huh. Jag kan inte säga att jag förstår mina egna reaktioner ibland, men det var helt omöjligt att stoppa tårarna. Stressen med mera ligger nog precis under huden på mig och fördämningarna brister lätt. Hursomhelst, jag tog mig igenom den här jobbveckan, men igår var jag faktiskt ledig då jag skulle till läkare på eftermiddag och kolla hjärtat. Hjärtklappningarna är ju ganska frekventa och dyker upp titt som tätt. Men inget fel påträffades, tydligen har jag ett väldigt bra blodtryck. Däremot verkar det jag upplevde natten till förra fredagen (hjärtklappning följt av händer och fötter som domnade bort och fylldes av stickningar) ha varit en sorts panikattack. Jag är inte förvånad.
Torsdagen, eller i alla fall kvällen, var en riktig höjdare. Ninjapojken bjöd mig på middag på Jensens Böfhus (jag fick ta vad jag ville, så jag gottade mig med en oxfilé med fransk bearnaisesås) och till efterrätt en stor frasig våffla med hasselnötter, chokladsås, jordgubbssylt och vaniljglass. Den vill jag verkligen äta igen! Helst nu! Efter middagen gick vi och tittade på Tangled (eller Trassel som den heter på svenska). Vi såg den med engelskt tal, nåt annat är otänkbart, anser jag. Jag visste inte riktigt vad jag hade förvänta mig, jag hade bara sett det lilla man såg när det var Kalle Anka på julafton. En kollega hade däremot berättat att han hade störtbölat när han såg den. Konstigt, tyckte jag, grina av en Disney-film? Det var ju länge sen, anser jag, som Disney verkligen gjorde nånting värt pengarna. Visst, Prinsessan och grodan var väl oki, men inte alls lika bra som klassikerna. Långt ifrån faktiskt. Många diggade den mest för att den hade en mörkhyad tjej i huvudrollen och det kan den förstås få cred för. Men det är ju inte det som gör en film. Nåväl, Tangled. Oj. Jag tror jag tappade hakan flera gånger. Visst, det är i mångt och mycket ett klassiskt upplägg med en eller två protagonister, en antagonist, en comic relief och en silent hero. Men det finns nånting nytt där. Nånting modernt. Om det är i berättarstilen, eller i personligheterna som vi möter (ingen av dem perfekta), det vet jag inte. Jag vet bara att filmen är helt fantastisk, fick mig att må så bra, fick mig att le så att mungiporna nästan brast, fick mina ögon att tåras, fick mig att skratta lagom mycket och inte ett enda av musikalinslagen fick mig att rynka på näsan. Inget var opassande, inget var fel. Det var – perfekt. Och jag vill se filmen igen! Nu! Idag! Helst igår. När jag gick ifrån biosalongen kunde jag knappt tro att det var över. Den ska verkligen skaffas på blu-ray när den släpps. Se den ni som kan!

En av Disneys bästa kvinnliga karaktärer. Much love. ♥
Igår spelade jag lite Mass Effect men kom inte så mycket längre. Jag hade mest tråkigt. :P Pytt. Men jag ska ta nya tag idag, är det tänkt. (Efter att jag har sett två avsnitt American Idol och ett avsnitt Top Model. ;P) Mamma och jag var på Hornbach tidigare idag. Där tittade jag ut tapet, parkettgolv osv. Jag ska renovera mitt sovrum har jag bestämt. Egentligen borde alla rum i lägenheten få nytt golv, men jag börjar där det är enklast. Så, förhoppningsvis är det klart innan april månad är här. :) Kanske borde lägga upp före och efter-bilder, vad tycker ni?
Det är mars nu och månaden har börjat väldigt bra. Jag hoppas att den fortsätter så. Visserligen missförstod jag och en kund varandra på onsdagen, vilket resulterade i att jag...