7 saker jag är rädd för

  • Döden. Kom i kontakt med döden i väldigt tidig ålder. Innan jag hunnit fylla fem hade jag förlorat min farmor och min syster som dog vid födseln. Det är kanske fånigt att vara rädd för det mest naturliga, det öde som vi alla kommer möta en dag, men det är något ”unsettling” med tanken att en dag kommer jag och alla andra inte att existera. Sluta andas, sluta tänka, sluta känna. Ovissheten skrämmer mig. Detta är min största rädsla.
  • Spindlar. Har haft spindelskräck sedan 3 års ålder. Möjligen så är mitt första möte med en spindel det tidigaste minnet jag har. Jag och mamma sov i en utdragbar soffa hemma hos mormor och morfar. På morgonen när jag vaknade öppnade jag ögonen och i min halva slummer såg jag åtta långa ben och en liten kropp. Det var en sån där ”långbenspindel” som hade parkerat sig framför mitt ansikte. Jag minns hur jag skrek och satte mig upp med ett ryck. Rädslan försvårades när jag i lågstadiet blev tvingad att titta på en död spindel genom ett mikroskop.
  • Höjder. Har alltid tyckt att höjder är lite läskigt men skräcken tog verkligen tag i mig när jag var 14 år och besökte Globen. Hade sittplats där det var lika långt till tak som till mark. Fick en panikattack och satt och grät i 30 minuter innan mamma kunde lugna ner mig. Jag försöker trotsa min rädsla i det dagliga livet och det har blivit lite bättre. Ett tag var jag så illa däran att jag kunde få svindel om jag såg skyskrapor filmade från ovan på film, eller om jag stod och tittade upp på ett högt hus. Riktigt så illa är det som tur är inte längre.
  • Konflikter. Jag tycker det är jobbigt när folk är arga på mig och jag riskerar helst inte detta genom att ta konflikter. Men jag förstår att det inte är så man tar sig genom livet och att mitt undvikande av andras ilska eller ogillande egentligen bara resulterar i att jag blir arg själv men vänder det inåt. Att kunna kommunicera och göra det på ett konstruktivt sätt är en viktigt kunskap i livet.
  • Att inte ha kontroll. Återigen en på många sätt ologisk rädsla för man kan omöjligen ha kontroll över allting. Detta fick mig att utveckla OCD (tvångstankar) i 12 års-åldern, men efter många års bearbetning styr inte sjukdomen längre mitt liv. (Ironiskt att rädslan för att inte ha kontroll kan utvecklas till en sjukdom man måste ta kontroll över, då den inte går att bota.)
  • Att bli sjuk/skadad, eller att någon i min närhet blir det.
  • Föda barn. Om jag nånsin skaffar barn så kommer denna rädsla att bli verklighet. Bara tanken på den smärta man kommer uppleva gör att jag nog kan tänka mig att vara barnlös livet ut.

Hm, den här listan var inte så kul att skriva. :P Nu ska jag åka iväg på ett ”möte”, när jag kommer hem blir det massa spela av! Det är så man kommer på bättre tankar. :)

14 reaktion på “7 saker jag är rädd för

  1. Det är absolut inte fånigt att vara rädd för döden. Jag är också rädd för den, men jag är mer rädd för att andra som jag bryr mig om går bort.
    Men tanken att det tar slut en dag skrämmer mig.

    Den här listan var svår att skriva för mig med. Men du har skrivit den mycket vackert.
    *kram*
    Silversouls senaste bloggpost: Veckans klipp från Disney XD

    • Tack så mycket. :)
      Ja, jag är också rädd att andra i min närhet ska gå bort. :/ Nu har ju visserligen flera gjort det (farmor, farfar, mormor, morfar – i den ordningen) och nej… det är verkligen något av det jobbigaste som finns.

      • Jag minns inte min mormor eller morfar, de avled när jag var nyfödd ungefär. tror jag. Farfar minns jag lite, han hade så stora händer. Han kunde täcka en femkrona med sin tumme. (man får stora fingrar om man jobbar i skogen.)
        Farmor gick bort för drygt tio år sen, och jag saknar hennes underbara kanelbullar.
        Hon ligger begravd bredvid min bästa vän, som dog för 16 år sedan. Han tog livet av sig, och ingen visste varför.
        Det gör jag fortfarande inte.
        Jag saknar honom mycket.
        Silversouls senaste bloggpost: Veckans klipp från Disney XD

        • Oj, vad hemskt att han tog livet av sig. :( Jag är ledsen för din skull.
          Jag minns inte så mycket av min farmor tyvärr. Min farfar dog natten till en julafton. Min mormor dog pga ett magsår, hon vägrade gå till doktorn. Jag minns hur blek hon var sista gången jag såg henne. :( Min morfar hade kol, han hade jobbat som snickare hela livet och även jobbat med att bygga upp stora silos i betong. Han hade också stora händer. :D
          Jag saknar dem allihop.

    • Åh tack gode gud, det är inte bara jag som är rädd för den smärtan! XD Ibland känns det så nämligen. ^^;;;; Huhu. Kul då att kroppen har ett hormon som kickar in som gör att man glömmer smärtan. Man vet ATT det gjorde ont, men inte HUR ont. För i så fall skulle nog människan inte överleva som ras särskilt länge. Plågeri är vad det är. ;P

  2. Vi är så lika, du och jag <3

    Jag tycker inte att det är fånigt att vara rädd för döden, inte alls, och som du vet känner jag likadant. Önskar att jag slapp känna så, men å andra sidan kan jag inte riktigt förstå hur många människor *inte* är rädda för att dö. Nej, jag kan verkligen inte förlika mig med tanken på att jag en dag inte kommer att finnas längre. Jag är jätterädd att de jag älskar ska dö också, men inte lika rädd som inför min egen död, hemsk som jag är .__.

    Usch ja, förlossningssmärtor verkar hemska! Är också rädd för det. Det värsta är väl att jag lite smått börjar bli sugen på barn.. o_o Hjälp.
    Beccas senaste bloggpost: House on fire not mine thankfully!

    • Söta, SÖTA du! Av alla människor man kan ha saker gemensamt med så är jag glad att just du och jag delar likheter. ^___^ <3

      Du är inte hemsk som är mest rädd för din egen död! Det är väldigt läskigt, att tänka på slutet av sin existens. Ibland fastnar jag i nån sorts dödsångest när jag är mellan sömn och vakenhet. Tänker jag på slutet för nån i min närhet så börjar jag nästan gråta. Jag vågar inte tänka på sånt för det gör så ont. Då är det nästan enklare att tänka på hur man inte kommer finnas en dag. :/ Usch, tungt ämne…

      Men du skulle ju vara en jättebra mamma! :D Det är ju inte du som är konstig som börjar fundera på barn, det är ju snarare jag som är ”knäpp” (?) som inte riktigt kan förlika mig med den tanken. XD Hm, ja, det trodde jag faktiskt inte om mig själv, så mycket som jag lekte mamma-pappa-barn när jag var liten. :P

      • ^___^ Hihi, vad snäll du är! Men det är verkligen kul att känna igen sig i så mycket du skriver/säger, även om just det här inte var den roligaste sak att ha gemensamt.

        Nej, usch, hemska tankar som verkligen får en att gråta :( Får försöka tänka på livet istället och vara glad över det. Som du skrev tidigare, det finns så mycket att vara tacksam över :)

        Tack, men jag vet inte XD;; Jag kan se mig själv som en hemskt dålig mamma också som bara skäller och tjatar :P haha. Du är inte knäpp! Jag har länge tänkt att jag nog inte ville ha barn heller, men nu känner jag inte riktigt så längre även om jag inte är helt hundra.
        Beccas senaste bloggpost: House on fire not mine thankfully!

        • Ja, det finns mycket att vara glad över, som tur är. :)
          Men vet du, även jag tänker på barn på ett annat sätt nu än vad jag gjorde förut. Tidigare var det verkligen ”nej, nej, aldrig!” – den typen av reaktion, men nu kan jag tänka på ett annat sätt även om jag inte är ”där” än, om du förstår. Men jag vill inte stressa mig själv och jag tycker inte att nån annan borde stressa mig heller, eller samhället för den delen. :P
          För tillfället är jag alldeles för skör för att kunna tänka barn, jag behöver verkligen reda ut saker i mitt liv och se till att jag mår bra. Fast jag skulle nog vara en schysst jäkla morsa, väldigt snäll, leka mycket, läsa och sjunga, trösta och lyssna. Mm, sjukt bra. :) :D ;D

          • Du har så rätt :) Ingen stress och ingen press, man får göra som man vill. Jag känner nog också att det finns en del jag behöver reda ut först. Men jag tror också du skulle vara sjukt bra! :D :D

            PS. Jag har skaffat Twitter men jag vet inte hur någonting fungerar! XD XD
            Beccas senaste bloggpost: House on fire not mine thankfully!

            • Ja jag såg det! :D Och jag blev så himla glad!!!! Precis vad jag behövde efter den här veckan. ^____^ Jag har redan basunerat ut att folk ska följa dig. ;D
              Om det är nåt du undrar så är det bara att ringa! Jag är hemma hela dagen! Äh, jag testar att ringa dig istället… ;)

    • Men hej! Har du hittat hit! :D
      Mm, jag kan hålla med om att stora djur är pretty intimidating. När jag var liten och inte riktigt kunde prata ordentligt så var jag och pappa på Skansen. Där myntades det famösa uttrycket ”nej nej, to fant” när jag var rädd för de stora elefanterna och hellre ville hålla till bland hönor och kaniner. ;D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge