Ny natt

Trots att jag la mig tidigt igår så var det en omöjlighet att somna. Kudden blev våt och kall av de tysta tårar som rann över mitt ansikte. Det är svårt att beskriva vad felet är. Jag är inte säker på att jag vet. Det finns så mycket som jag ska vara glad för – som jag är glad för, och ändå blir det såhär. Jag tappar fotfästet och faller in i mörker. Jag har haft en brännande känsla på hornhinnorna hela dagen. Tårarna har funnits där, men jag har hållit tillbaka dem. Jag verkar skapa oro hos folk. En kollega sa att jag såg nedstämd ut, en annan undrade hur det var med mig. Inget av det gav jag svar på, för jag har inga. Och jag vet att de här människorna inte har nån lust att veta hur jag mår heller och de är inte ensamma. Ibland är det så att jag själv inte vill, men ändå är jag plågsamt medveten och måste ta mig igenom det one way or another. Jag försöker få mungiporna i en neutral position, hellre det än att de hänger och fastnar där. Försöker slappna av, tänka positivt, göra en plan. Skriva en lista. Skrida till verket. Men ni förstår, jag kan göra allt det där och ändå infinner sig den där obeskrivliga smärtan i bröstet. Som om jag låg på marken och minst 2 personer satt på min rygg och inte tillät mig att andas eller komma loss. Till slut tappar jag all känsel och det är då tårarna kommer. Jag spände mina käkar så mycket igår att jag var alldeles öm i tänderna. Och det märkte jag först när jag vaknade till mitt i natten. Jag har ingen kontroll. Jag vet inte vad den här natten innebär för mig. Kanske kommer jag sova lugnare, kanske kommer historien upprepa sig. Den som vaknar får se.

13 reaktion på “Ny natt

  1. Jag vet hur det känns när man är hopplöst ledsen och inte kan styra det eller ens kan förklara varför man är så nära till tårarna. Det kommer över en ibland och bröstet blir för tungt, bara. Jag hoppas du får sova en liten stund i alla fall, och tänk på att det kommer komma bra dagar också, det gör det. Kram /Jennie
    Jennies senaste bloggpost: In Search of Photos and Bunkers

  2. Jag vet inte vad som får dig ledsen just nu, och det tänker jag inte fråga heller – för det angår bara dig.

    Däremot när jag läser den här bloggen så får jag en sorts oro i magen – jag blir ledsen inombords.

    Jag hoppas att glädjen kommer tillbaka snart för dig. Och att du får sova en hel natt.
    Sömnlösa nätter är hemska, det vet jag.

    Ta väl hand om dig och hoppas att solens glädjande strålar skiner på ditt ansikte igen.
    Kramar
    Jerry (RetroJerry på Loading)s senaste bloggpost: Del 2 av 100 intressanta tv-spelsmusikklipp- Super Mario

    • Jag är ledsen att du blir ledsen. :/ Det är inte min mening. Fick sova lite bättre i natt, men jag är väldigt trött. Skulle behöva sova ett dygn känns det som. Kram

      • Det sista du ska göra är att be om ursäkt, för du har inte gjort något fel.
        Klart det inte var meningen.

        Jag är en person som bryr mig om andra än mig själv. Om jag får veta att någon vänlig person eller ens vän blir ledsen så blir jag det också. Det är sån jag är.

        Jag hoppas du mår bättre idag.
        Kramar
        Jerry (RetroJerry på Loading)s senaste bloggpost: Del 2 av 100 intressanta tv-spelsmusikklipp- Super Mario

        • Jag förstår vad du menar, känner igen det hos mig själv. Det är en fin egenskap, även om det kan bli jobbigt ibland.

          Jag mår lite bättre tack, förutom nackspärr och att jag känner mig arg och förorättad. Det kanske blir bättre ju längre dagen går.

  3. Jag funderar mycket på det där. Varför man helt plötsligt kan få sådana akuta känslor av hopplöshet och sorg över sig själv och livet när man borde vara glad, när man har så mycket att glädjas över, när man ÄR glad till största delen. Kanske för att det tar tid att läka gamla sår från jobbiga perioder i ens liv… jag vet inte. Kanske kommer man alltid uppleva det, men förhoppningsvis sker det mer sällan ju längre tiden går.

    Hoppas att du snart kan känna dig glad igen, och att du får sova ordentligt. Det är så viktigt. *kramar*
    Beccas senaste bloggpost: Mycket på gång

    • Ja, jag funderar på om det är detta det innebär att vara människa. Att ha ett minne och att agera utifrån dessa minnen och vad man förhoppningsvis har lärt sig av sina erfarenheter. Djur agerar på instinkt och har inte förmågan att sitta och reflektera över sin tillvaro och vad som är rätt och fel, bra eller dåligt. Ibland önskar jag att jag kunde slippa hälften av min tankekapacitet, men samtidigt inte… Hursomhelst så vill jag i alla fall slippa att må dåligt, förstås.

      Tack för dina snälla och kloka ord min fina vän. *kram*

  4. Jag kan inte säga att jag känner igen mig i känslan du beskriver, inte alls, och det i sig gör mig orolig. Jag vill ju kunna *fixa* vad det än är som fattas dig. Bra att det finns andra som åtminstone förstår hur det är för dig.

    Jag hoppas på god sömn och lugna tankar för dig. *kramar*
    Hannas senaste bloggpost: Kaffe och en vän

    • Jag skulle kunna säga att jag känner igen känslan, för jag har haft den förut, med jämna mellanrum under årens lopp. Men om man förstår den, det vet inte ens om jag själv gör.
      Och även om du inte känner igen denna känsla (vilket gör mig glad, för jag önskar den åt ingen) så är jag väldigt tacksam att du låter mig veta att du finns här. *kramar tillbaka*

    • Nej de är mindre kul. Jag hoppas du har rätt i det du säger, vill gärna sprida glädje. :) Idag är jag mer arg än ledsen, och det är väl fine, ilska är i alla fall en produktiv känsla. Tack för din kommentar! *kram*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge