Replik till DN:s artikelserie

Läste en fantastiskt bra insändare i dagens DN. Dessvärre har insändare ingen plats på DN:s webbsida, så jag tänkte göra alla en tjänst och posta den här.

Ska man tro DN:s artiklar rörande datorspelande och speldesignade unga kvinnor, är det snarare regel än undantag att kvinnliga spelkaraktärer är förpassade till att vara objektifierat ögongodis med bifigursstatus. Att kvinnliga karaktärer har stora bröst och minimala kläder får uppenbarligen spelande tjejer att gå i taket och ropa ”manschauvinisktiskt!” och att den fagra prinsessan alltid måste räddas verkar också vara något som får kvinnor att se rött.

Men betrakta de manliga hjältarna i spelvärlden. Och nu talar jag inte om rörmokaren Super Mario, igelkotten Sonic eller roboten MegaMan. Jag talar om Solid Snake, Dante, Duke Nukem, Link, Max Payne, Simon Belmont, Squall Leonhart och Leon Scott Kennedy.
Manliga, muskulösa, skickliga, attraktiva karaktärer vars främsta uppgift är att vifta med ett svärd, skjutvapen, nävar och piskor. Hur kommer det sig att inte fler manliga spelare klagar över att de känner sig objektifierade och inklämda i ett krigiskt machofack? Det vore intressant att läsa en artikel om hur ugna män uppfattar mansrollerna i dator-och tv-spel. Jag kan nämligen inte tänka mig att alla spelande pojkar och män ser ut som dessa karaktärer, eller jonglerar med sin kofot lika skickligt som Gordon Freeman.

Det som lockar med spelindustrin torde i många fall vara den av spelet erbjudna verklighetsflykten. Vad säger att jag som kvinnlig spelare vill ikläda mig rollen av en karaktär som påminner om mitt vardagliga jag? Och vad säger att jag inte skulle kunna identifiera mig med en manlig såväl som med en kvinnlig?
Jag bryr mig inte om vad Lara Croft, Samus Aran, Jill Valentine, Tifa Lockheart och Nina Williams har på sig eller inte har på sig. Jag vill spela spännande spel som berör, engagerar och underhåller. Det är fint att det finns ett genusperspektiv även inom spelindustrin, men tyvärr blir inte spel automatiskt bättre för att de kvinnliga karaktärerna förses med bilringar eller för att de manliga karkatärerna sätts bakom lås och bom och ropar hjärtskärande på hjälp.

Saga Sunniva Bergh

Herregud. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är precis såhär jag tycker och tänker. Bästa insändaren 2011, nån som är sakkunnig och inte skriver ”dataspel” och som inte heller utelämnar TV-spel. Att läsa sånt här gör mig så glad. Har den här tjejen en blogg?

4 reaktion på “Replik till DN:s artikelserie

    1. Anna Inläggsförfattare

      😀 Tack ska du ha, för att du hittade hit och ville skriva en kommentar!
      Det gör mig jätteglad!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge